Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
När de skulle bada, så fick de binda näcken med stål eller järn och säga: "Näck, näck, stål i vattnet". Då skulle det inte kunna komma några farligheter ur vattnet. Min styvmor skulle bada eller tvätta kläder och sade: "Näck, näck, stål i vattnet, så ska inte näcken skada mig, eftersom ingen näck finnes". Men hon fick näckbett, så hon blev så usel så. Jag vet inte, hurudant näckbett var, men det var mycket omtalat på den tiden.
Julafton
Man stökade inte på bestämda dagar före jul, men det skulle grynas o slaktas o bakas, o allting skulle vara färdigt till julaftons middag. Julhalm minns jag inte, men de risa golvet med granris o det låg på till tredjedagen. De hade bjälkar i taket förr, o där hängde spett med bröd, hela taken fulla. Till jul baka- des också vörtlimpor. De bryggde julöl, o då tog de undan vört o baka vörtlimpor o la' ner dessa i korgsängar sedan. / Sen lades det opp brödhö- gar åt var o en till jul, en fin- siktad kaka, limpa o "julbock". Julbockarna klippte de opp o rulla i hörnen. (illustration) På bättre ställen var det smörbakelser också. Ost skulle det också vara till jul. När min mor gjorde ost, så la' hon ner den i humle, o så gjorde de i Vall i Visnum också, där jag tjänte. I min barndom skulle en limpa, en kaka, osten o ljus stå kvar på bordet över hela jul- helgen. Åtminstone över första helgen, de tog kanske bort det / sedan, ty det torkade. De kasta över en servett eller handduk om nätterna. På julaftons förmiddag ko- kades "***sôgel" (sovel), gröt, fisk och kål. Djuren fick foder på jul- kvällen, hö o något bröd, o så tala de om för dem att det var jul. Om de hade julklappar, så kunde någon klä ut sig till "julbock" o dela ut dessa. Den, som först kom hem från kyrkan på julmorron, fick först inbärgat sedan om sommaren. Lutfisk, gröt o ***sôgel (sovel) var det på julafton o alla "aftnar" vid helgerna. Och så åt alla vid ett bord då, husbondfolk o tjänare.
Annandag jul
De gick med "ljuse stjärna" på natten till annandag jul o även på trettonhelgen. De hade stjärna o sjöng "julvisa": "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Ibland var de "tre vise män" o "Judas mä pungen" o Herodes o en annan kung. Å ibland var det Josef o Maria o barnet också. Det här var på 1850-talet. De vise männen var vitklädda. När jag var i Vall i Visnum, var det en som ställde med det, så det blev ordentligt. De hade också ordnar o / enkommes hattar på sig. När det var vise män o Herodes så tala de också, men vad de sa' kan jag inte komma ihåg. Herodes o den andre kungen stod mitt emot varann, o de hade svärd o Hrodes ville att de skulle tillbe honom. De tala om också att Herodes skulle döda barnet, men att det inte gick. Judas hade pungen o tog opp pengar, o det kunde allt hända att ljus följde med från tregrenstaken, både ett o två. Han hade en väska framtill, o kanske en butelj i den som han tog supar i också. De stanna utanför fönstret när de kom o veva på stjärnan, det var grant papper på denna, / rött o grönt. Och flera kunde följa med o sjunga, så att de blev stora skockar. Och en del bara sjöng "julvisan" o var inte särskilt utklädda.
Midsommar
Vid Krontorp i Visnum restes majstång var midsommar. En stor stång kläddes med löv ända opp, så var det en tvärarm opptill, o på denna hängde kransar.
Marknader
Fastingemarken i Kristinehamn vara i tre veckor förr. Första vec- kan var för alla storkarar o storgubbar från Göteborg o Stockholm som kom för järnhandelns skull. En vecka bruka mest vara för tjänstefolk o ungdom. Vi bru- ka få rese ene dan o komme igen den andre. När jag tjänte på gästgivar- gården i Vall i Visnum, kom det så mycket folk dit som skulle in på marknan. Bl.a. kom det en tysk familj varje år, de hade små hästar med som de hade konstridning / med på marknan. En gång kom de med en isbjörn, o ormar hade hon också. Örringarna, som jag har, köpte jag på en marknad av en guldsmed från Vadstena. Jag hade ont i huvudet, o de lärde mig att köpa blyringar o sätta i öronen. Jag hade dessa ett par år, men så tröttna jag på dem o köpte då ett par riktiga guldringar.
Annandag jul
På 1890-talet, när jag tjänte i Frosterud, var jag med om att gå med ljuse stjärna. Stjärnan för- vara de i Frosterud år för år, det var en trästomme klädd med papper, rött o blått. Vi bruka vara många i säll- skap, men vi var inte utklädda. Utanför fönstret sjöng vi "Goder morgon" o "Julvisan", o då börja de vakna inne. Julvisan. "Guds son är född i Betlehem på denna dag allt efter Guds eget välbehag o vorden kött av blott gunst och nåde / är han oss sänd till hjälp och tröst, och haver från all våde all världen återlöst. Ack änglabud av änglar och härskarorna förkunnar frid på jordene och prisar Gud. Med edra egna tungor med harpor och basunaljud Jag hjärtligen lovsjunge och prisar Herren Gud. När änglars kor betygande sin stora fröjd och sjöngo Gud i himmelshöjd med glädje stor. Då är den aldrig värdig att nånsin äga mål och ljud som ej är vorden färdig / att lova Herren Gud. All kärlek(s) Gud när jag din godhet tänker på mitt hjärta villigt brista må all kärleks Gud, som så har älskat världen, att du dig själv i döden gav och undergick den färden att helga så vår grav. Och hjärtans fröjd nu låt oss alla vara glad, och med de herdar gå åstad av hjärtansfröjd! Och följa stjärnan efter som är Guds ord klara ljus på vägen jämn och rätter till herrens helga hus. / De vise män och hedningar av Österland som kommer ifrån "midiand" till Betlehem, uppläto sina håvor av hjärtans största rörelse och skänkte honom gåvor guld myrra, rökelse. Välkommen hit min gud, min bror, min frälsare till jorden ifrån himmelen välkommen hit. Fast dina lemmar späda i krubban lades ned på strå, skall dock din kärlek glädja var en dig skåda får. Din nedrighet skall göra mig i himmelen rik / och dina helga änglar lik i evighet, du vetat dig förnedra, på det du oss upphöja må vad kan oss mera hedra än livets krona få. Låt oss begå att fira så vår julefest att Jesu själv må bli vår gäst jag önska må. Då kan oss intet fela välsignelse i råd och dåd, ty han vill med oss byta sin kärlek och sin nåd. Hans stora namn det Jesu är, en frälsare en mänskovän och älskare det är hans namn. / Det namnet även nämnes och första gången taltes om, när Gabriel utsändes och till Maria kom. På detta namn beror ock all vår salighet som skriften nogsamt säga vet i detta namn skall alla släkter varda som uppå jorden finnas må välsignade och sparda att livets krona få. En helig tröst att han som är vår frälsare skall en gång bli vår domare en härlig tröst, då han i skyn skall komma med makt och mycket härlighet / att giva ond och fromma sin lön i evighet. För Jesu död låt oss vår tid väl akta må att ej våra lampor slockna må för Jesu död, när brudgummen månd komma att då våra lampor brinna må, och vi med alla fromma i salen få medgå." Goder morgon. "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, husbonde, matmoder, varda lustiga nu, vi önska eder alla en lycksalig god jul ifrån alla olyckor bevare eder Gud. / Vi fira vår högtid med sång och musik till minne av vår frälsares födel- setid. Inte ä vi utgångna på något snikeri för vi ha allt fått frukost hemme, men dä tror väl inte ni." Staffansvisan sjöng vi också. Staffan var en stalledräng tackom vi så gärna, han vattnar sina fålar fem allt för den ljusa stjärna. Dagen synes icke än men stjärnorna på himmelen de blänka. De två de voro röda tackom --- / de tjänte väl sin föda allt för --- Dagen synes --- De två de voro vita de voro varandra lika. Den femte den var apelgrå den själve Staffan rider på. Kära mor i huset det tackom vi så gärna. I tändom nu upp ljuset allt för den ljusa stjärna. Kära far i bänken giv lite utav skänken. Vi önska er så mången tack som färger finnas på er katt. / Allt för den ljusa stjärna." Det var tidigt på morron till annandag jul som vi gick.
Annandag jul
Jag har varit med om att gå med "ljuse stjärna." Stjärnan såg ut som ett "hämteressel" med en axel på o ljus satta i o så genomskinligt papper över. Vi börja vid 9-10-tiden på juldagens kväll o höll på till 4 à 5 på annandagens morron. Vi var "vise män", o jag var med bland dem en gång. Vi hade då vita skjortor med ett läderrep om livet o en röd pappersstjärna vid ena sidan o så hattar av papper. Vi vise män gick före de / andra in o fram till bordet o ställde oss med ryggen mot bordet o vända mot fönstret där de andra stod o sjöng tills de sjungit fär- digt. De sjöng julvisan "Guds son är född i Betlehem på denna dag". Sen kom de in, o då sjöng de: "Vi har ock en Judas som bär våran pong. Kom in Judas!" Då kom även denne in, han var klädd i en vargskinnspäls o en gammal sjö- manshatt o var sotig o sa' att "han ville ha pengar i sin pong o ljus i sin påse." Och suparna, som vi fick, tog han o slog i en butelj också. När de andra kom in, vände vi vise män oss mot dem o stod där stilla. När de bjöd oss, var Judas / framme som en "fesk" o skulle passa på o ta. En i Frosterud gick efter konjak, då sa' Judas, som börja bli lite full: "Ni ä en bra kar. Ni har öge ni." Blev de inte insläppta på något ställe, så sjöng de: "Tack, tack för supen som vi fick den rann så lustigt neder den ställde kroppen i gott skick den rann i alla leder." Med samma de kom till ett ställe, kunde de också sjunga: "Goder morgon, goder morgon både kvinnor o män husbönder, matmödrar, gå lustigt ur säng. Vi önska Er alla en lycksalig god jul från alla olyckor bevare Eder Gud!" När de gick, så tacka de, / men jag vet inte något särskilt som de sjöng då. När jag var med, så var jag en 18, 19 år. Vi var till flera gårdar här., Iserud, Frosterud, Gaterud, Kolerud, Skottlanda.
Annandag jul
När jag var med o gick med "ljuse stjärna" här, så var det en "kung", han lånte en fanjunkar- uniform o tog på sig. Sen var det en knekt, han hade också några särskilda slags knappar. Och så tre vise män som var vitkläd- da med topphattar av papper. Jag spelade, jag var rödklädd, o så var det en som bar stjärnan, han var inte något särskilt klädd. Stjärnan bar han i en ställning, stommen till stjärnan var överklädd med papper, o på detta hade vi klistrat figurer / som vi klippt ur, vise män, tvillingarna o.s.v. Sen var det Judas o om honom sjöng vi, innan han kom in: "Vi har ock en Judas han bär våran pung jag tror han är kommen från skogen, och svarter i syne liksom en murjan, han kan skrämma bort alla små barn, när som de får höra honom skratta. Och pungen den bär han uti sin hand den ramlar och skramlar det mesta han kan för ty si penningar vill han ju hava!" Då kom Judas o tiggde pengar till ljus / i stjärnan. Knekten, som var med, skulle hålla reda på Judas. Han skulle ge honom stryk, men då hade Judas en bräda under pälsen som han slog på. Med samma vi kom in, sa' kungen ett rim, det var om att vi var komna från Medians land o att Kristus var född, men jag minns det inte riktigt. De vise männen var det egentligen som skulle sjunga, fast de andra kunde hjälpa till. Kungen skulle egentligen vara som en ledare för det hela. "Var hälsad sköna morgonstund," sjöng vi, antingen utanför fönstret eller inne sedan. Om två lag med ljuse stjärna stötte ihop på morron, / så kunde det hända att de för- störde stjärnan för varann.
Nyår
De gamla ha allt bruka gå ut på nyårsmorron o ta psalmboken med o lägga den på huvudet o slå opp en psalm o ta märke av den för året, om den varsla för begravning eller bröllop.
Trettondedagen och Knut
De var inne en trettonhelg i mitt föräldrahem med ljuse stjärna. Det var e som var klädd som jungfru Maria, o hon hade ett barn. Å så var det en Judas. De hade spel, både fiol o klarinett. Judas var en slusker, tyckte jag, han sprang o tiggde mat o tog i en väska. Men jungfru Maria var fin, o hon hade ett lindat barn, hon var vitklädd, o vitklädda var alla som var utklädda utom Judas. De hade också något rött på det vita, o så hade de vita pappershattar som de rev sönder / när de gick hem. Men inte alla, som var med, var utklädda.
Trettondedagen och Knut
Det var lite högtidligt på Knut när julen gick ut. Det var likadant med maten som vid jul, men sen gick det fina brödet o den andra julmaten bort.
Påsk
De skulle gå ut o sopa gården tre skärtorsdagskvällar, o den de mötte tredje kvällen skulle de bli gifta med. En piga gjorde så en gång, o hon mötte husbon- den. Innan året var slut, dog frun, o hon blev gift med honom. På påskafton gjorde de kors över lagårdsdörren, det var för att skydda sin ladugård. Hos ett par gamla bröder i Ugglebo här i Rudskoga gjorde de så så länge dessa levde. Om de hade blod, så korsa / de med det, men annars tog de tjära.
Påsk
De skulle sätta opp något stål över lagårdsdörrarna på skärtorsdagen, en lie eller skära.