Transkriberad uppteckning

På 1890-talet, när jag tjänte i Frosterud, var jag med om att gå med ljuse stjärna. Stjärnan för- vara de i Frosterud år för år, det var en trästomme klädd med papper, rött o blått. Vi bruka vara många i säll- skap, men vi var inte utklädda. Utanför fönstret sjöng vi "Goder morgon" o "Julvisan", o då börja de vakna inne. Julvisan. "Guds son är född i Betlehem på denna dag allt efter Guds eget välbehag o vorden kött av blott gunst och nåde / är han oss sänd till hjälp och tröst, och haver från all våde all världen återlöst. Ack änglabud av änglar och härskarorna förkunnar frid på jordene och prisar Gud. Med edra egna tungor med harpor och basunaljud Jag hjärtligen lovsjunge och prisar Herren Gud. När änglars kor betygande sin stora fröjd och sjöngo Gud i himmelshöjd med glädje stor. Då är den aldrig värdig att nånsin äga mål och ljud som ej är vorden färdig / att lova Herren Gud. All kärlek(s) Gud när jag din godhet tänker på mitt hjärta villigt brista må all kärleks Gud, som så har älskat världen, att du dig själv i döden gav och undergick den färden att helga så vår grav. Och hjärtans fröjd nu låt oss alla vara glad, och med de herdar gå åstad av hjärtansfröjd! Och följa stjärnan efter som är Guds ord klara ljus på vägen jämn och rätter till herrens helga hus. / De vise män och hedningar av Österland som kommer ifrån "midiand" till Betlehem, uppläto sina håvor av hjärtans största rörelse och skänkte honom gåvor guld myrra, rökelse. Välkommen hit min gud, min bror, min frälsare till jorden ifrån himmelen välkommen hit. Fast dina lemmar späda i krubban lades ned på strå, skall dock din kärlek glädja var en dig skåda får. Din nedrighet skall göra mig i himmelen rik / och dina helga änglar lik i evighet, du vetat dig förnedra, på det du oss upphöja må vad kan oss mera hedra än livets krona få. Låt oss begå att fira så vår julefest att Jesu själv må bli vår gäst jag önska må. Då kan oss intet fela välsignelse i råd och dåd, ty han vill med oss byta sin kärlek och sin nåd. Hans stora namn det Jesu är, en frälsare en mänskovän och älskare det är hans namn. / Det namnet även nämnes och första gången taltes om, när Gabriel utsändes och till Maria kom. På detta namn beror ock all vår salighet som skriften nogsamt säga vet i detta namn skall alla släkter varda som uppå jorden finnas må välsignade och sparda att livets krona få. En helig tröst att han som är vår frälsare skall en gång bli vår domare en härlig tröst, då han i skyn skall komma med makt och mycket härlighet / att giva ond och fromma sin lön i evighet. För Jesu död låt oss vår tid väl akta må att ej våra lampor slockna må för Jesu död, när brudgummen månd komma att då våra lampor brinna må, och vi med alla fromma i salen få medgå." Goder morgon. "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, husbonde, matmoder, varda lustiga nu, vi önska eder alla en lycksalig god jul ifrån alla olyckor bevare eder Gud. / Vi fira vår högtid med sång och musik till minne av vår frälsares födel- setid. Inte ä vi utgångna på något snikeri för vi ha allt fått frukost hemme, men dä tror väl inte ni." Staffansvisan sjöng vi också. Staffan var en stalledräng tackom vi så gärna, han vattnar sina fålar fem allt för den ljusa stjärna. Dagen synes icke än men stjärnorna på himmelen de blänka. De två de voro röda tackom --- / de tjänte väl sin föda allt för --- Dagen synes --- De två de voro vita de voro varandra lika. Den femte den var apelgrå den själve Staffan rider på. Kära mor i huset det tackom vi så gärna. I tändom nu upp ljuset allt för den ljusa stjärna. Kära far i bänken giv lite utav skänken. Vi önska er så mången tack som färger finnas på er katt. / Allt för den ljusa stjärna." Det var tidigt på morron till annandag jul som vi gick.