Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Födelse och dop
Den dag barnet skulle bäras till dopet, var en mycket viktig dag. Före dopet, eller kristningen, som det kallades, var det en stor risk, att barnet kunde förgöras av troll eller onda män- niskor. Därför försökte man skydda dem med varjehanda knep. I barnets badvatten lades sålunda alltid en vigselring. Det skyddade. Den dagen de foro till dopet, lades visthusnyckeln i barnets kläder, ty då skulle maten aldrig tryta för barnet. varken nu eller i framtiden. Vid avfärden från hemmet, skulle man taga en eldbrand med sig ut och kasta den tillbaka in genom dörren, ty då skulle kyrkfärden gå lyckligt. Om barnet skrek under dopförrättningen, skulle det få en god sångröst. Då man döpte i kyrkan, skedde detta alltid i sakrestian.
Troll
En gång så var det bergfolk som ville byta till sig en ko mot getter. De kom undan för undan, och folket fick ingen fred. 'Sex getter å en spring för koa", sa de. Till slut så fick de loven att byta. En morgon så var det sex getter och en bock i ladugården. Folket visste inte vad de skulle ta sig till med getterna. De kunde inte mjölka dem, för de hade aldrig sett getter förr. "Du ska sticka getterna, säger ja dej", kom bergfolket och sa till husmodern. De menade att hon skulle sätta sej grensle över dem och mjölka dem. Det gjorde hon, och det blev så mycket mjölk. De visste inte, hur de skulle bära sig åt med den. Då kom trollen och bad dem, att de skulle ta mjölken till mat. Så fick de lära sig att göra ost och smör av getmjölken.
Spökeri
Det är ett ställe här som heter Röjden. Där spökade det förskräckligt. Det var en käring, som bodde där, och hon hade trollkonster för sig. När hon blev liggande sjuk, så höll spökena på att vända upp och ned på allt som fanns. Kastruller, grytor och pannor och allt som var löst rörde sig. Grytan kunde rulla från den ena sidan av rummet till den andra. På samma vis höll det på, sedan käringen dött. Det blev värre ändå. Det fanns ingen som kunde göra något åt det, för det var både lärt folk där och andra, men de visste inte, vad de skulle göra. När käringen hade dött, och de skulle ta reda på det som fanns i huset, så kom de på en hop ben av folk. Dem hade hon burit hem från kyrkogården, för att hon skulle ha att trolla med. Hon hade dragit dit de döda därigenom. De slogs om benen. Var och en ville ha sitt, men de kunde inte ta det. Käringen skulle ha burit det tillbaka, så hade det inte varit farligt.
Troll
Bergstroll fanns det förr i tiden, det brukade de gamla tala om. De hade boskap, alldeles som människorna. Det har berättats, att folk hört, då de flyttade med sin boskap från Rännberget till det östra berget, de hörde många bjällror och lockrop från vallkullorna. Far brukade tala om, att de på en gård kväll ef- ter kväll från berget hörde en röst som ropade: ’Sex getter och en brûnning för Bronna’. Det var ett troll som ropade och pigan hörde det- ta flera kvällar. Till slut sade husbonden till henne, att hon skulle svara ja till denna be- gäran, nästa gång hon hörde den. Pigan gjorde / så, ock morgonen därpå stodo sex getter och en stor bock i ladugården, men en av korna var försvunnen, en stor, brandig ko. Det var den som trollet kallat Bromma.
Husdjur
Knivar eller liar sattes över lagårdsdörrarna som skyddsmedel. En ny häst skulle allra först gå runt om muren inne i stugan om det gick, åtminstone skulle han in i köket. En nyfödd kalv bruka många ta in i köket o ha den där några dygn först. När de varit borta med en ko till betäckning, skulle de linda repet, som de lett henne med, om hornen på henne, o det skulle sitta på så den dagen. Och så skulle de nypa / till dem ett tag över ryggen, när de skulle till att le hem dem efter betäckningen. Och när de sålde mjölk, så tog de tre små saltkorn o hade i mjölken innan de släppte den från sig. Det var väl för att ingen skulle trolla bort mjölken. Det såg jag e här som gjorde där vi köpte mjölk ibland.
Trollkarlar
Käringen till "Hebeläjen" fick en unge tre år efter det hon var död. Hon satt med andra en dag och åt middag, då var det någon som trollade så att hon fick ett köttstycke i halsen. Hon dog och blev utburen. På natten gick en av torparna och skulle stjäla ringarna. Han satte knäna mot hennes bröst och skulle dra av ringarna, men då blev det liv i käringen. Den son som hon födde tre år därefter blev så märkvärdig. När han blev stor, så gjorde han sig vingar av näver och flög från Hammarön till Karlstad. En annan gång hade han gjort en vagn som drevs med ett lod. Han for till Stockholm i vagnen, men när han kom tillbaka, så tappade han lodet i älven vid västra bron i Karlstad. De sökte efter det, men när de fick det upp i dagen, så föll det tillbaka igen.
Folkmedicin
När ett barn blev sjukt, så trodde de gärna att det hade lik- som blivit bortbytt eller skämt av trollen eller trollkunniga människor. Det var inte så farligt sedan det hade blivit döpt. Innan de hade varit till prästen med det, hade de alltid kol i vattnet, när det skulle badas. Om ett barn var sjukt så kunde de stöpa över det. De hade en skål med vatten och en med smält tenn eller bly. Vattenskålen förde de tre gånger runt över och under vaggan och för var gång de kom med den mitt över barnet, så stöpte de i utav metallen. Allt eftersom den formade sig läste de ut vad som skulle göras. Det fanns en sorts sjukdom som de botade på det viset att de skar upp tre torvor bredvid varandra så att de satt fast med vardera ändan (###) och så lyfte de upp dem och drog barnet under alla tre. Maran talade de om. Det är någonting som kommer in i blodet som inte skall vara där.
Svartkonst
Ingen hade svartkonstbok i min hemtrakt. Det är då säkert. Det var en trollgubbe på Finnskogen, som skulle ha, talades det om. Det var inga vettiga männi- skor som hade den boken. Jag hörde inte talas om någon som hade gått genom Wit- tenbergsskolan. Mamma talade om mycket sådant där gammalt om troll- dom, men jag har glömt så mycket. Den värsta troll- gubben som fanns i nejderna så var det Mâtes i Glass- näs. Han kunde trolla allt möjligt. De var till honom när de skulle ha reda på en tjuv. Han ha- de en skål med vatten som de fick se i. Han kunde med allt som de bad honom om. Stämma möte med ormar kunde de. Det hade pappa gjort. Men han gjorde inte om det, för det kom så / mycken orm omkring honom, så han fick ta till benen och springa därifrån. Han hade bett att ormen skulle kom- ma och möta honom på en plats. Det var precis på ett timslag. Det var en smed här för länge sedan som kunde stäm- ma blod. När han tittade på såret så blev det krit vitt. Inte bloddroppe kom.
Seder och bruk vid barnens födelse
När barnen föddes sattes en nål i de första kläderna i vilka barnet ikläddes; den skulle sitta där tills de döpts. Den skulle skydda dem för onda makter. En psalmbok lades på barnets bröst då det kommit till världen. Badvattnet fick ej slås ut utan att eld lagts i det. Ej fick det slås ut efter solens nedgång, ty då kunde trollen skada barnet. Då barnen blevo sjuka skulle någon gå ut och kasta eldmörja (aska med eld uti) upp i luften, detta skulle hjälpa barnen från det onda. Modern skulle efter barnets födelse bära en kniv i fickan tills hon kyrkotagits. Hon fick ej gå ut och visa sig för andra förrän hon "gått i kyrka". När sådana människor, som varit onda och elaka i livstiden, begravdes skulle någon kasta tre skedar eldmörja efter liktåget, så skulle den döda ej kunna komma igen.
Folktro
Ber. återkom den 12 sept. till Torsby från en tids arbete som skogspraktikant i Östmarks obygder. Han meddelade, att en av arbetarna en kväll stod och metade. Hastigt kom han sen springande in i kojan, där man höll till, och stannade mitt på golvet och stirra- de på den ena britsen efter den andra. Så talade han om, att när han metade, började det bullra och ramla i ett berg bakom honom. Det brydde han sig inte, men när det sen började flå- sa bakom honom, "då tyckte jä, dä ble lett", sa han. Han var säker på, att det var något troll. När man sedan under- sökte platsen närmare, fann man färska spår efter en älg. Då laget återvände från skogen ner till bygden, gick denne arbetare något efter de andra och lade grenar i kors. Han ansågs "något barnslig".
Kloka
Det fanns många gamla käringar på skogen som kunde bota å trolla. Blåsman var en trollgubbe. Det var en häst som hade kommit bort för en gubbe. Hästen hade varit borta ett år. Då kom Blåsman dit. Han fick en sup å så sade gubben att det vore bra om han kunde skaffa igen hästen åt honom. På en timme å en kvart skall du ha hästen här, sa Blåsman. När timmen å inte fullt kvarten hade gått så fick de höra hästbjällror på heden. Då fick han en flaska brännvin för besväret. Blåsman hade köpt en kalv. Den skulle han hämta på en säter en mil bort. Kalven var bara åtta dagar gammal. När han skulle ha hem kalven, så satte han sig på hästryggen, å kalven sprang efter hela vägen.
Svartkonst
Jag kommer ihåg att det var en gubbe som var så farlig i fylla. Men då skulle käringen hans stäl- la med att han skulle sluta. Hon lade en 25- öring i munnen på ett lik. Så bad hon en gubbe - Jonas-Petter - att gå efter 25-öringen. Han hämtade den. Så lade han den i brännvin. Se'n gick han å ville bjuda hennes gubbe på brännvin, å då hade han lagt 25-öringen i botten på glaset. Nej, denne kan du ha själv, sade han å tog 25-öringen och kastade i ögonen på trollgubben. Vid Vingsjön bodde en trollgubbe. Det var Jonas- Petter i Rasby. Det var en käring som skyllde på att han gjort barn på dotter till henne. Men då tog han med sig en karl å gick till kyrkan. / Han lyfte upp den karlen i fönstret. Han fick se präs- ten för altaret. Se'n så gick han till graven, för den käringen, som skylt honom, var död. Då gjorde han trollkonster där så att en död kom upp. Men det var inte den rätte han ville ha tag i. Han hade tagit fel på grav. Då sa' han till den att han skulle gå och lägga sig. Men se'n gick han till rätt grav å fick upp henne. Han skällde med hen- ne. Han gick baklänges å trätt med henne så mycket han orkade, så slog han med ar- marna. Den andre blev stående å kunde inte kom- ma ur fläcken. Men när Jonas-Petter hade trätat nog med käringen så sade han till kamraten: "Kom nu så går vi". Då slapp han loss. Om en trodde att någon kunde trolla, å en skrev upp dens namn på ladugårdsdörren. Om det var blod på dörren om morgonen, så var det en trollkäring eller trollgubbe. Om en tar något från en som kan trolla, så / kan han inte göra något vid en, bara en lade något i stället. Vi gick förbi ett rovland när en käring. Då såg vi att hon hade en död mus i en klyp sit- tande i rovlandet. Vi tog den å kastade bort den. För det var trollkonster. Det skulle vara skydd för rovorna. - Kamraten blev sjuk. Å det var säkert trollkäringen som kunde det.