Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
Det var en gång för mycket, mycket länge sedan, så kom en gång en vittra till en stinta och berättade, att hon aldrig någonsin kunde bli salig som människan kunde göra. Hon hade en gång varit människa hon också, men så en gång, när hon hade förbrutit sig, hade hon blivit förvandlad till vittre. Hon hade försökt att bedja och sjunga som de. Men hon hade inte kunnat. Det blev aldrig sådan bön eller sång som hon längtade så ivrigt efter. Hon skulle alltid få förbli vittra och känna sig osalig. Om hon skulle kunna få en människa att svärja en särskild / ed, så skulle hon få förlossning ur alla band. Ingen män- niska hade velat hjälpa henne med det. Hon kände sig en- sam bland andra vittror. Stintan gav henne ett band. Vitt- ran försvann. När stintan vände sig om, låg det ett brett band av silver på bordet. Det bandet förde lycka med sig åt stintan så länge hon levde.
Födelse och dop
Innan de skulle fara med ett barn till dopet, så tog de ett eldkol motsols runt omkring det tre gånger. När en främmande kom in på ett ställe där det var ett litet barn, så skulle denne först gå o ta i varmen i spisen. Och när en främmande kom medan ett barn var avklätt, så kasta de över barnet, det skulle inte vara bra att se det naket. De var särskilt rädda för några vissa gummor som inte hade "bra öge".
Frieri och bröllop
Bruden skulle ha pengar i skorna vid bröllop. För längre tillbaka sedan hade de "brudridere" som red före brudföljet till kyrkan o fiol- spelere som spela.
Frieri och bröllop
Mamma var med o såg på ett bröllop här i Rudskoga en gång när hon var flicka. Då följdes alla bröllopsgäster åt till kyrkan o åkte. Så var det spelmän som red före o hade klarinetter, o så var det "förridere" o tärnor o marskalkar. Den bruden hade gullkrone, tala ho om. Detta är nog ungefär 90 år sedan. När de tog av bruden skorna på kvällen, skulle en slant ligga där. När brudparet kom från vigseln, skulle bruden till lagårn / o ge korna bröd. De dansa "krona av brua", band för ögonen på henne, o så var flickorna i en ring runt om, o den hon fick tag i o satte kronan på blev brud året efter. Bruden skulle ha en "ann- dasklänning" andra bröllopsdagen, o då skulle hon passa opp. Och på morron skulle brud o brudgum iväg o bju dem som låg kvar i bröllopsgården eller i andra gårdar omkring på kaffe. Det var allt brukligt att ge "spelmanspengar" på bröllop. Och när helst de anlitade spelmän skulle de ha sådana. Gästerna skulle ha förning med till bröllop, det var att steka / hela kalvstekar till dessa, o så var det ostkakor o sötostar på stora tennfat. De kunde antingen gå dit med den i förväg, eller också hade de den med när de kom.
Läkekonst
Vid förkylning var de "krammade", då skulle de tända eld på tre tänd- stickor o ta dessa "ansches" (motsols) omkring dem o så spotta tre gånger. Vid "storsteg" på ögat tog de en knappnål med stort huvud o lade detta på ögat, sen tog de opp ögonlocket om det huvudet. Ögat hade gått ner o togs opp då. Här borta var en tall som de kalla "rôvtalla" som allt möjligt var inlagt i, en liten tall, hålig o eländig. De tog lite / av det onda o satte in där, de skar hål först. Särskilt bölder satte de in. Den stod här oppe i korset, där vägen går ner till Skagersbrunn. Det var en som tog ner den till slut, men det hördes inte av att han blev sjuk. "Gu hjälp", sa' de till en som hicka. Märrmjölk skulle de ha för kikhosta. Jag fick värk i ett knä en gång, o då var det en gumma som skulle hugga bort detta, det var "knarren" sa' hon. Det skulle ske på en tröskel som förde direkt utifrån o in i ett rum, ej till en förstu. Tre halmstrån med tre leder på lades på tröskeln, o jag stod över tröskeln. "Va hugger / du för?" skulle jag säga. "Knarren den narren," sa' gumman o högg. Hon skulle hugga tre gånger så i alla lederna på stråna, o så skulle vi säga likadant varje gång. Konjak o äggulor hopkokta använde en gammal korpral här mot lunginflammation. Om någon, som är hel i mun, suger ut giftet på en som blivit ormbiten, så blir denne bra. Och så skulle en orm- biten försöka hinna före ormen till vatten o dricka. Om de har orm i sig skall de ställa sig över en burk med nymjölk, o så skall ormen komma o slinta i denna. En som var född med tänder skulle bita över en oxel, / o då gick den bort. Eller också skulle en döds fingrar ta på en sådan, då skulle den försvinna. Man skulle rita kring en solorm, då blev den ej större. Det är något av djuret som de tar vid slakt o slår till barnen med om de stammar. De kunde också ha dem att bita över en död råtta.
Läkekonst
Min bror hade en kula på ögat en gång när han var barn. Då var det en kvinna som gick med honom till ett ställe där en gammal kvinna var död. Så tog den som var med den- nas finger o förde det "ansches" (motsols) kring oxeln på ögat. En kvinna skulle kunna bota en kar o tvärtom. Men kulan gick bort sedan. Något som var "stôle o hem- bôre" (stulet o hemburet) kunde de göra mest vad som helst med, bruka de säje. De skrapa / eller tog lite av det o bota både folk o djur. Det var så ovanligt att något blev stulet o hemburet igen. De klippte naglar o hår av en som blev sjuk o la det under en sten. Den, som la dit det, fick inte "titte säj tebaka" när hon gick därifrån. Då blev den sjuke fri det onda, vad det än var. De som var födda med tänder kunde bita över oxlar o växler, o då skulle dessa gå bort. För att förebygga tandslag hos barn, skulle de binda en pärlkrans av svarta pärlor runt halsen på dem. Det var en särskild sorts pärlor, men / jag minns inte vad de hette. För kikhosta skulle de koka klöverknopp o dricka det spadet sedan. "Dönöp" kalla de det om de fick någon blånad på kroppen. Blev de hesa, så hade de sett en räv dagen förut. Om de hade "solorm," skulle de doppa en nål i smör- sälta o rita runt om den. Hade de knarren i en led skulle den huggas bort på en tröskel över vilken de burit tre lik. Så skulle de ha tre halm- strån, långa, med tre leder på vart o ett, o så skulle dessa läggas på tröskeln. Sen högg en med en yxa tre gånger så att / alla lederna höggs av o sa': "För knarren, den narren, ur le o i trä." För fräknar skulle de tvätta sig med regnvatten som blivit stående i hålor på stenar. Och för att håret skulle växa, stod man ute med bart huvud när det regnade. När sjön blommar i slutet av maj skall man inte bada, då får man utslag. Läkeblacker (groblad) lades på sår.
Läkekonst
Bölder skulle borras in i gamla träd. För vårtor skulle de stjäla en fläsksvål o smörja med, då gick de bort. "Sôget" var det vanliga namnet förr på engelska sjukan, barnen hade "ont å sôget."
Läkekonst
Jag fick knarren en gång i handleden, o då var det en käring som skulle hugga bort den, hon bodde granne med oss o hade lite för sig. Jag fick lägga handen på en tröskel, o ett halmstrå lades bredvid, på strået skulle vara ett knä. Så högg hon först över handleden o sen i strået. Men jag ryckte undan handen, o då skulle det ej hjälpa, sa' hon. Men jag minns inte vad hon sa' när hon högg. Om de gjort sig illa, så skulle de ha aska i såret eller / också "värsnät" (spindelnät). Så band de om en trasa, sen fick det vara så tills det blev läkt.
Läkekonst
De sa' att barnen hade "ont å sôge" när skinnet blev slappt, o det hängde som små pupper på bar- nens tår. Första plagget som ett barn hade på sig tog de o kasta i elden, för att de inte skulle behöva vara rädda för att barnet skulle få fallandesjuka. Gult silke har jag hört att de skulle ta o slå nåt på o så dricka detta sen mot gulsot. Om någon hade dålig matlust, så skulle de duka åt denne på huggkubben inne. / Men jag vet inte att det skulle vara nån särskild mat. "Duke ve kubben," sa' de. "Tungspännen fallt ner," då tog de ett skedskaft, helst skaftet av en träsked, o stack opp den igen. Om barn hade "örflôg", så mjölka mor in i örat på dem om hon gav di.
Läkekonst
En gumma här i Rudskoga, hon är död nu, berättade för mig en gång att hon hade en dotter, som var sjuk. Hon hostade o tärdes bort. En gång kom en granngumma in, hon skulle kunna lite mer än vanligt. Så sa' hon: "Jag vet nog vad som feler flicka." I detsamma fick denna ett hostanfall, o då hosta hon opp en stor mask som krökte o vred sig på golvet. "Det var det jag trodde," sa' granngumman. Så tog hon mas- ken med eldtången o höll honom i elden i den öppna spisen, o han skrek alldeles som ett barn. / "Ja, det ska du ha, för det är du som pinat flicka." Han fick förtäras, men flickan dog strax efter. Det var en "hjärtmask," sa¨gum- man. x x Hjärtmask är "verklig", det är rödaktiga maskar som vanligen barn bruka ha i magen. Men få de inte opp dem, så gå de till hjärtat, därför kallas de "hjärtmask." (Meddelat av fru Lovisa andersson, Gamlegården, Rudskoga).
Läkekonst
Engelska sjukan skulle komma på barnen om de tog in eller slog ut vatten efter solens nedgång. Och barnens badvatten skulle slås på ett särskilt ställe. Ett barn blev sjukt på ett ställe här, o en klok gumma fråga dem, var de slår badvattnet. De sa' att det var de inte noga med, men då sa' hon: "Det går inte an, för dä kommer e groda o tar det, därför är bar- net inte friskt." Förr "offra" de för sådant, för engelska sjukan, de tog naglar o hår av barnet o silke o kasta / detta på ett särskilt ställe. Engelska sjukan är av nio slag. Den kan sätta sig i huvudet, i magen o ryggraden o så där.
Läkekonst
Om någon får fallandesjukan, ska de ta linntyget o bränna opp det. Fallandesjuka skall uppkom- ma av att något av dopvattnet spillts vid dopet. Vid ormbett skulle man läsa: "Jungfru Maria geck här fram feck ho se hur ormen rann ormen rann te han sprack Gu slog ner 'en mä all si makt." Så skulle man rita med stål runt om där han bitit tre gånger mot solen. Jag har frestat (försökt) det, o det gick. / Man kunde också läsa: "Eva satt unner e björk o sôv, kom ormen fram o bet henne i hennes tonge så bå lever o longer svôllne. Pris faen!" Och så skulle man rita tre gånger på samma sätt.
Läkekonst
Vid Rotetorp här var en tall som de inte tordes hugga, tandvärk o allt möjligt var insatt i den. En de kalla "Tacken" (hans bror var soldat för Tackerud här) var de lite rädda för, han kunde sätta in där. De blev "gastkramate" sa' de när de hastigt blev dåliga. Då skulle de ta tre brinnande stickor omkring sig motsols tre gånger, o mellan var gång skulle de släppa ner dem mellan linnet o kroppen. Och det skulle vara såpass värme i dem, att de / kunde falla ner på golvet och brinna hela tiden. Så gjorde far, han kom från Visnums sn.