Transkriberad uppteckning

Min bror hade en kula på ögat en gång när han var barn. Då var det en kvinna som gick med honom till ett ställe där en gammal kvinna var död. Så tog den som var med den- nas finger o förde det "ansches" (motsols) kring oxeln på ögat. En kvinna skulle kunna bota en kar o tvärtom. Men kulan gick bort sedan. Något som var "stôle o hem- bôre" (stulet o hemburet) kunde de göra mest vad som helst med, bruka de säje. De skrapa / eller tog lite av det o bota både folk o djur. Det var så ovanligt att något blev stulet o hemburet igen. De klippte naglar o hår av en som blev sjuk o la det under en sten. Den, som la dit det, fick inte "titte säj tebaka" när hon gick därifrån. Då blev den sjuke fri det onda, vad det än var. De som var födda med tänder kunde bita över oxlar o växler, o då skulle dessa gå bort. För att förebygga tandslag hos barn, skulle de binda en pärlkrans av svarta pärlor runt halsen på dem. Det var en särskild sorts pärlor, men / jag minns inte vad de hette. För kikhosta skulle de koka klöverknopp o dricka det spadet sedan. "Dönöp" kalla de det om de fick någon blånad på kroppen. Blev de hesa, så hade de sett en räv dagen förut. Om de hade "solorm," skulle de doppa en nål i smör- sälta o rita runt om den. Hade de knarren i en led skulle den huggas bort på en tröskel över vilken de burit tre lik. Så skulle de ha tre halm- strån, långa, med tre leder på vart o ett, o så skulle dessa läggas på tröskeln. Sen högg en med en yxa tre gånger så att / alla lederna höggs av o sa': "För knarren, den narren, ur le o i trä." För fräknar skulle de tvätta sig med regnvatten som blivit stående i hålor på stenar. Och för att håret skulle växa, stod man ute med bart huvud när det regnade. När sjön blommar i slutet av maj skall man inte bada, då får man utslag. Läkeblacker (groblad) lades på sår.