Transkriberad uppteckning

Vid förkylning var de "krammade", då skulle de tända eld på tre tänd- stickor o ta dessa "ansches" (motsols) omkring dem o så spotta tre gånger. Vid "storsteg" på ögat tog de en knappnål med stort huvud o lade detta på ögat, sen tog de opp ögonlocket om det huvudet. Ögat hade gått ner o togs opp då. Här borta var en tall som de kalla "rôvtalla" som allt möjligt var inlagt i, en liten tall, hålig o eländig. De tog lite / av det onda o satte in där, de skar hål först. Särskilt bölder satte de in. Den stod här oppe i korset, där vägen går ner till Skagersbrunn. Det var en som tog ner den till slut, men det hördes inte av att han blev sjuk. "Gu hjälp", sa' de till en som hicka. Märrmjölk skulle de ha för kikhosta. Jag fick värk i ett knä en gång, o då var det en gumma som skulle hugga bort detta, det var "knarren" sa' hon. Det skulle ske på en tröskel som förde direkt utifrån o in i ett rum, ej till en förstu. Tre halmstrån med tre leder på lades på tröskeln, o jag stod över tröskeln. "Va hugger / du för?" skulle jag säga. "Knarren den narren," sa' gumman o högg. Hon skulle hugga tre gånger så i alla lederna på stråna, o så skulle vi säga likadant varje gång. Konjak o äggulor hopkokta använde en gammal korpral här mot lunginflammation. Om någon, som är hel i mun, suger ut giftet på en som blivit ormbiten, så blir denne bra. Och så skulle en orm- biten försöka hinna före ormen till vatten o dricka. Om de har orm i sig skall de ställa sig över en burk med nymjölk, o så skall ormen komma o slinta i denna. En som var född med tänder skulle bita över en oxel, / o då gick den bort. Eller också skulle en döds fingrar ta på en sådan, då skulle den försvinna. Man skulle rita kring en solorm, då blev den ej större. Det är något av djuret som de tar vid slakt o slår till barnen med om de stammar. De kunde också ha dem att bita över en död råtta.