Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Ont öga och ond tunga
Mor visste mycket om sådant där gammalt de hade för sig. Det vet jag att hon sade, att om en kom ut för "one öge" eller blev skämd på något vis, så skulle en ta på sig ett klä- desplagg som en ärvt. En gång blev jag hastigt sjuk och då lindade hon en schal om mig, som hon hade ärvt ef- ter sin mor och hennes mor efter sin mor. Och jag skul- le bli bra av det. Och om ett kräk blev sjukt och en fick veta vem som hade trollat på det, så skulle en gå till den perso- nen som en trodde om att ha "skämt" kräket och stjä- la något. Så skulle en bränna upp det och ta askan och baka in i degtullar och ge det sjuka djuret. Det mins jag sedan mor. Det är inte länger sedan.
Svartkonst
Det var en hemmansägare som friade till en tös. Han gav tösen slut och gick och skulle fria till en annan. När han kom mitt för det stället, så tog det eld i kläderna. Han fick kasta av sig allt, som brann upp. Då gíck han in i gården och bad att få låna kläder. Men friing blev det ingen. Det var när Hans-Nisch som Per på Sönnersia gick in och lånade kläderna. En annan gång träffade han mor till den tösen, som han hade gett slut, och då sade han till henne på skarpen att hon ställt till så för honom. "Åja", svarade hon, "det var väl inte annat än ett jolskôt". Men hon hade trollat så mycket.
Troll
Det var på ett ställe i Risviken. De höll på att skä- ra havren. Det var ett stort "jâle" och havren var tjock. Det blev arbetssamt. När bonden gick hem om kvällen, så suckade han och sade: "Tänk om denna åkern vore skuren och snesad till i morgon bittida, så skulle jag skänka bort den bästa oxen. På morgonen när drängen kom för att sköta om djuren så var den största oxen borta. När de kom till "jâle" så stod all havren snesad. Då hade trollen hört vad bonden sade, och så hade de passat på. Oxen kom aldrig tillreda mer.
Vargarna
Det fanns vargar kvar i min barndom. Men far hade sett många på sin tid. De kallades för "ulvar". Han ta- lade om att om vargarna kom till en koskock så ställde korna sig i en ring med hornet mot vargarna. Vargen var så farlig för kalvarna. Fick han se en ko som var med kalv så blev han vild å skulle döda henne. Kvinnfolk som var med barn fick akta sig noga för vargen, för de kom inte undan med livet, om han fick se dem. Vart de tog vägen vet jag inte. Det var någon som trollade bort dem, för det fanns inte så många skjutvapen den tiden så att de kunde skjuta alla.
Bjäran
Marit i Sätterbråten hade "puke". Vi kom flyttande till det stället efter henne, då fick vi skulden för att också vi höll oss med "puke", men jag såg aldrig till "pu- ken" något. Jag hörde sägas att puken skulle dö, när ägaren dog. Marit hade inte mer än 2 kor, men folk sa' att hon hade mjölk å smör efter fem. "Puken" skul- le vara så "gröm" att ta mjölken från andra. "Puken" gick efter mjölken på natten. De gjorde "pukar" av sop- limmar. Soplimmen högs av på mitten, se'n trollade de liv i den. Det gick inte att skjuta den. Inget skott bet på honom.
Födelse och dop
Om en havande kvinna gick över ett sammanväxt trä el något sammanväxt el. ett par vedträ som inte var riktigt skilda från varandra, så skulle hon få svårt att föda, sades det. Trollkäringar sades kunna trolla kvinnans plå- gor på vem de ville. Stål lades i badvattnet för att in- te barnet skulle få något farligt från vattnet. Barnsjukdom berodde på att barnet fått något ont i sig el. på sig ur luften el vattnet. Barnets första tänder kastades i elden. Kom de ut å något "trollty" fick tag i dem, så kunde inte barnet få några tänder i stället.
Troll
Trollen troddes bo i bergen var som helst. De var fruktade, för de kom å tog små ”onger” till sig. Vi fick inte gå ut när solen hade gått ned. Mor sa’ att ”trôlla” tar oss. Se’n kunde de komma med sjuk- dom. De skulle vara som människor men blåsvar- ta till färgen å stora magar. De kunde vara bå- de synliga å osynliga. De hade skatter i bergen, men en kunde inte få makt över dem. Det var om nätterna de huserade. De var rädda för solen, så när den kom kröp de in i berget. På da- gen skulle de inte vara farliga.
Djävulen
Staffans-Mari på Staffanskullen i Gräs, som nu är omkring 75 år, har namn om sig att kunna trolla. Hon har även reda på li- tet mer än andra. Om hon tappar någonting på golvet, så tar hon aldrig upp det själv. Det är syndigt, säger hon, för det man tappar på golvet hör Djävulen till. En gång tappade hon en fem- krona på golvet. Där låg den länge. Till slut kom den dock upp på ett bord. Det var väl någon som tagit upp den som varit in- ne. På bordet låg den sedan i många år; ty Staffans-Mari ville ej använda den. Till slut var den borta. men jag tror ej att hon själv tog vara på den.
Trollkarlar
En gång var jag med en gubbe, som skulle trolla hem en ko, som han trodde hade blivit "bergtoga". Han stod på ladugårdsbacken och ritade ett kors med en käpp på backen. Så satte han ner käppen vid ena korsändan och sade: "Kommer du dit, så möter jag dej där". Sen satte han käppen vid nästa korsända och sade samma ord, och likadant vid de andra korsändarna. Så band han ihop alla fyra korsändarna, sedan gjorde han en rita inifrån korset och ut åt ladugårdsdörren och sa: "I Guds namn ska du löses å gå in i båset".
Sägen om Eskilsäters kyrka.
[Meddelarens formulering] "En julafton red en man, Arvid i Godås, genom en skog. Därvid mötte han ett troll, vilket ur en mycket vacker bä- gare ville bjuda honom på "julabäska". Arvid tog bägaren men slog ut dess innehåll och red sedan det fortaste han kunde till Eskilsäters kyrka, hack i häl förföljd av trollet. Framkommen kastade han bägaren över kyrktaket. Där- med var trollets makt bruten och bägaren hans. Han skänkte den sedan till kyrkan, där den en lång tid användes som kalk men senare utbyttes mot en silver- kalk till Klara kyrka i Stockholm."
Häxor o. trollkarlar
Här i Getåsen fanns i forna dagar två stugor. I grannstugan bodde en gumma som sades hade kunnat trolla i sina dar. Och hon hade två horn, som hon hade använt för detta ändamål. Det ena var ett vanligt kohorn, men det andra hornet kan jag inte säga varav det bestod. Hornen voro försedda med många granna band (olika färger). Somli- ga av banden voro flätade, andra tvinnade. Sedan gumman hade dött stenade jag ned hornen i en källa. Jag tyckte det var otrevligt med de där trôllhorna. De kal- lades nämligen trôllhorn.
Ransbysäter den 27 Januari 1925.
Ransbysäter den 27 Januari 1925. Till Redaktionssekr. i Folkminnen o. Folktankar. Jag vill härmed berätta några händelser som min mormor Marit Olsson berättat oss från sitt barndomshem i Ransby av Lysviks socken. (Mormor var född 1814, dog 1883.) En händelse omtalas så här. En person vid namn HallOlav som var måg på nämda ställe var med på kyrkobygge på kvällen gick han på besök till sitt forna hem, när han sen gick tillbaka skulle han hemta sin yxa, då stod kyrkodörren öppen han behagade titta in då drogs han ofrivilligt in. då var der gudstjenst av döda personer många som han kände igen, de fruntimmer som hade svarta eller hvita halsdukar sutte rätt i bänkarne de som hade rosiga avigt, men så kom en hans bror som också var död han följde honom ut och på vägen en bit så sade han, du skall snart vara hos oss, sen ville han aldrig att någon skulle ta på sig en rosig halsduk när de gingo till kyrkan / En annan berättelse från samma ställe var om en person som var med i krig, säkert var det när Karl 12 förde krig med Norge. mannen blev tillfångatagen och var borta i många år så han betraktades som död, så en kväll i julvecka kom en rödkläd person dit och begärde husrum för natten. Där vore de i fult stök att laga i ordning till bröllop åt hans hustru, om han vart igenkänd eller måste tala om vem han var vet jag inte men bröllop blev det inget av. Hur han kom ur fångenskapen omtalade han så här han blev mycket betrodd, så en dag skulle han köra hem hö ifrån något ställe i skogen ditkommen gav han hästen mat och gav sig i väg på rymning om nätterna vandrade han om dagarna var han gömd i skogarne Då trollet ville gifta sig med sätterkullan Där vi nu bygga och bo var i början av 1800 talet endast stora skogar och säterstugor en sägen från denna tid också berättad av min mormor. Från en närbelägen bergknalle som kallas Tallberget kommo trollen till en säterkulla och gjorde henne till brud åt sig. Men hon hade en hund med sig uppe på sätern, denne förstod att något orätt var på färde och sprang i väg hem. (Den gården hette Täppa i Ransby.) Av hans underliga beteende förstod husfolket att något ej stod rätt till på sätern. Drängen på stället som var pigans fästman satte sig på hästryggen / och red till säterstugan. När han kom dit höllo trollen redan på att äta bröllopsmåltiden och ropade Ruben kyss bruden, men då sköt drängen ett skott över taket och då flydde trollen hals över huvud och ropade akta er för harvtinkors men flickan hon blev räddad. Många trollhistorier gå från samma berg hur folk hört locktoner och bjellerklang när trollen farit och vattnat sina kor till en sjö vid bergets fot vid namn Barven. Högaktningsfult Hulda Roos Ransbysäter Lysvik PS flera sådana små historier kunde nog berättas men de kanske ha inget värde.