Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Knut.
Då kördes julen ut, då tog vi ut halmen. Det kunde vara de som klädde ut sig och kom och körde ut julen som de sa´. Då skulle de ha och dricka förstås.
Spökeri
Om någon död gick igen, o den, som såg honom, läste något med Guds namn i, så kunde han ej gå igen sedan. Om man såg något konstigt, så skulle man vara tyst med det till dagen efter. De mötte svarta hundar o katter förr, o detta var döda som de såg, trodde de. De fick inte ta nåt på körrgårn, de var rädda för att den döde skulle komma sen på natten o ta det tillbaka.
Spökeri
Det var en gubbe på Stranna (Strand) S. Råda, som gick igen, men han gick då till en grann- stuga alltid o inte till sitt hem. Men de sa', att han gick till grann- stugan för att några av hans kläder kommit dit. När dessa kom bort därifrån, gick han inte igen mer.
Mara
Om maran red djuren, skulle de sätta opp en spegel över dem, då skulle hon sky sig, sa de.
Mara
"Marsôdder" (markvastar) på träd tog de o satte över djuren när de hade ont av maran o stod svetta.
Varulv
En torpare ner på Löta i Visnum blev en "varôlv" ibland, han sprang då nedåt Väster- götland o rev ihjäl får när han var varg. Sen blev han så sjuk efter detta för var gång. Det var e häxmänniske som gjort detta. Och likaså var det ett helt bröllopsfölje som blev vargar en gång, det hörde jag talas om som pojke, men det var oppåt Norden. Men jag hörde inte att de kunde göras om.
Häxor och trollkarlar
Det skulle vara några enda här som på midsommarnatten drog lakan över andras vallar o tog daggen o gav sina krit- ter. Då tog de musten från de andra. De sa' att det var ett par här i närheten som gjorde så. Och så var de ute o kärna på midsommarnatten o tog smöret från grannarna. De tog särskilt från dem som de hade agg till. De satt utanför farstudörren o kärna, de hade väl lite i denna, o så skulle de samla mer då.
Häxor och trollkarlar
En gubbe i Bjurvik här drog lakan på midsommar på andras ägor, han tog daggen o gav sina djur för att de skulle mjölka bra. Det var en del som skicka "trôllskôt" (trollskott) till andras ladu- gårdar, då kunde de fastna i "dev- lingpinnera (dymlingarna) här, o där hitta de dem sen.
Häxor och trollkarlar
Det var en i Revsten här som tänkte skicka ett "skôt" (skott) till oss när vi bodde där. Men så var det på ett ställe i närheten som en ko blev liggande i båset o inte orka opp. Men kons ägare miss- tänkte denne, så han gick dit o tog en liten hötapp under lagårdshusen där. Det gav han kon, o när hon bare fick en liten mun av det, så blev hon bättre med samma. Sen sa' han till den som han miss- tänkte: "Tänkte du förstöre vår ko?" "Ja, ja ämna då allt lite längre," sa han. Å det var till oss. "Dä ä inte ja, / dä ä Lotta," sa han också. Lotta var hans hustru. Det var en gumma där i Revsten som alltid borta stoppa sockerbitar i grädden o sen stack dem i barmen. Dem tog hon till sådant där. I skotten var det sockerbi- tar o nålsuddar o kohår o brödbitar, o allting skulle stjälas. Men skott sände de mera på djur, jag vet inte om de orka på människor. Men något som var "stôle o igenstôle" (stulet o igenstulet) skrapa de på o gav djuren i sådana här fall. Om det också ba- ra var några träbitar, så skrapa de på dem. Men det måste vara "igenstôle." I Nysund på ett ställe inte / så långt härifrån, var det en ko, som inte gav mjölk. Då lärde de husmodern där att mjölka på botten av mjölkkärlet o sen kasta ut detta på dynghögen genom dyngdörren. Då fick den, som gjort så att det ej blev mjölk, dynge i sin välling på morron. "Vem ha lärt henne dä?" sa' hon. Hos min svärmor här hade de köpt en ny ko en gång. När de ledde hem henne o kom till ett ställe efter vägen, så kom den, som bodde där, ut o gav kon ett sillhuvud. Men sen fick de ingen "nötta" av henne. Det var ju så att "lee öge " kunde göra mycket också. Där hos min svärmor hade de bara otur i lagårn, så de / måste flytta den till slut.
Häxor och trollkarlar
Knekten hemma tala om att det var krig i Finland, o en soldat ville hem. Då fick han löfte om hjälp med detta av en finnkäring, men han fick ej yppa sig hemma. Men oppe på en hylla i förstun där stod en sko, den tog han med sig. Han var bara hemma en liten stund.
Häxor och trollkarlar
Erk Ersa i Bässebol här kunde trolle. Farfar tala om att när de kom från stan en gång, så gjorde han så att vagnen slog helt om för en från Väglösa så att denne dog. Erk Ersa kunde stämma blod också. Han hade en dotter som kallades Jäger-Kajsa. Hon var stygg också o skrämde folk med att hon skulle "ta nötta" av djuren. Hon fick ett barn i sin ungdom, men fadern till detta gifte sig med en annan. Då sa' Kajsa till honom: / "Dine barn ska inte bli 'likre' (bättre) än mine!" Och sedan dess har det alltid varit sjukdom i den släkten. Jäger-Kajsa bodde vid Gren här, hon dog säkert 1873.
Häxor och trollkarlar
Det var en gumma som bodde inte långt härifrån som mjölka på knivar, hon hade ingen ko då. Först tog hon mjölken från en som bodde i närheten, i Ersbol, (Eriksbol). Då tog han hennes ko genom "skôt" (skott), för han kunde lite också, o därefter körde hon kniven i väggen när hon ville ha mjölk o mjölka på den. Hon tog en täljkniv, men jag vet inte att det var någon särskild kniv. Får blev klippta vid påsk, o det syntes märken efter saxen. / Och en påsk var det en gris i Frosterud här i Rudskoga som trynet blev vridet snett på. De misstänkte en käring, för de hitta hennes strumpeband vid lagårn där. En i Nyttorp här i Rud- skoga skulle kärna o fick inte smör. Då gjorde hon opp eld i "ommen" (ugnen, bakugnen) o kasta in grädden där. Och på natten kom den med "smörslaga" som förstört för henne, dä va "skrädder- Jaens" hustru i Nyttorp. De gamla har även talat om att de kunde skära i smör, o det blev blod på kniven om inte smöret var riktigt. "Trollsmörgåser" kunde de också få se strax utanför husen, / t.ex. på tröskeln. Då var det inte bra, det var några som ville dem lett. Men om de slog till den som de trodde om det, så blod kom, så kunde den inte göra något. Det skulle falla tre dagger på midsommernatta, o de skulle ta den i lakan på andras marker o sen ge sine djur den. Jag vet e här som gjorde det.
Häxor och trollkarlar
Om det var någon som de var rädda för så "slog de ut blog" på den, då kunde den inte göra dem det onda sedan. De slog till honom eller henne, så att blod kom ut. När vi bodde i S. Råda sa' e där till mig en gång: "Får du mycke mjölk?" "Nej, dä ä uschlit," sa' ja. "Ja, dä förstår ja," sa hon, "ja såg den o den sitta mä en burk ve gärsgår'n o mjölka genom en hank, hon tar mjölka från däj." Den, som / hon sa' så om, var en gumma som då bodde på Bråtens mark i S. Råda, hon kallades "brôtmora", troligen var hon född i S. Råda. Hon flytta sen till Kråkhålet vid Edet i Rudskoga. Om människor, som kunde lite, fick tag i hår som man kammat av sig så kunde de sätta "skott" till gården sedan. Skott satte de mest på djuren. Men man skulle aldrig kasta ut avkammat hår utan alltid bränna opp det. En mjölnare vid Gullspång, som hette Klasson, malde en skär- torsdagsnatt, men kvarnen stanna för honom. Han drog på, men den stanna igen, o han måste slå igen den.