Transkriberad uppteckning

Det var en i Revsten här som tänkte skicka ett "skôt" (skott) till oss när vi bodde där. Men så var det på ett ställe i närheten som en ko blev liggande i båset o inte orka opp. Men kons ägare miss- tänkte denne, så han gick dit o tog en liten hötapp under lagårdshusen där. Det gav han kon, o när hon bare fick en liten mun av det, så blev hon bättre med samma. Sen sa' han till den som han miss- tänkte: "Tänkte du förstöre vår ko?" "Ja, ja ämna då allt lite längre," sa han. Å det var till oss. "Dä ä inte ja, / dä ä Lotta," sa han också. Lotta var hans hustru. Det var en gumma där i Revsten som alltid borta stoppa sockerbitar i grädden o sen stack dem i barmen. Dem tog hon till sådant där. I skotten var det sockerbi- tar o nålsuddar o kohår o brödbitar, o allting skulle stjälas. Men skott sände de mera på djur, jag vet inte om de orka på människor. Men något som var "stôle o igenstôle" (stulet o igenstulet) skrapa de på o gav djuren i sådana här fall. Om det också ba- ra var några träbitar, så skrapa de på dem. Men det måste vara "igenstôle." I Nysund på ett ställe inte / så långt härifrån, var det en ko, som inte gav mjölk. Då lärde de husmodern där att mjölka på botten av mjölkkärlet o sen kasta ut detta på dynghögen genom dyngdörren. Då fick den, som gjort så att det ej blev mjölk, dynge i sin välling på morron. "Vem ha lärt henne dä?" sa' hon. Hos min svärmor här hade de köpt en ny ko en gång. När de ledde hem henne o kom till ett ställe efter vägen, så kom den, som bodde där, ut o gav kon ett sillhuvud. Men sen fick de ingen "nötta" av henne. Det var ju så att "lee öge " kunde göra mycket också. Där hos min svärmor hade de bara otur i lagårn, så de / måste flytta den till slut.