KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Rudskoga, Värmland 1936

Mara

Berättare: Lantbr. Karl G. Karlsson, Kjäbberud, Rudskoga (f. 1876)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Om maran red djuren, skulle de sätta opp en spegel över dem, då skulle hon sky sig, sa de.

Socken Rudskoga
Landskap Värmland
Härad Visnums hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Rudskoga, Värmland

Frieri och bröllop

En syster till mig höll bröllop i Rudskoga, det vara två dar. Vid bröllopsbordet satt först brud- paret, sedan de närmaste släkting- arna till brudparet o prästen. Det var mycken mat då, potatis, kött o fläsk, kokt, som låg o skalv, bruna bönor o makaroner, ris- grynspannkaka, ostkaka, fruktsoppa, kräm till slut o bakelser. Även ris- grynsgröt skulle det vara i gamla tider. Förning skulle alla ha med till bröllop, dit hörde en kalvstek, ostkaka eller risgrynskaka i stora / bunkar. Om de ej hade kalvstekar själva, så lånte de av varann o stekte. De hade förningarna med sig när de kom eller sände dem i förväg. Det var dans på bröllop, två spelmän bruka det vara. Bruden var brudklädd första dagen, men dagen efter hade hon en annan klänning, en "anndasklänning."

1936 Läs sägen →
Rudskoga, Värmland

Hemmet

Vi hade en flicka i Laggaretorp i Rudskoga som längta så. Men min styvmor tog sot ur skorsten o la i hennes kaffe, o sen längta hon inte.

1936 Läs sägen →
Rudskoga, Värmland

Hemmet

En kvinna i Rudskoga var rädd för att ligga ensam. Därför satte hon om kvällarna en kniv över dörren o lade en yxa eller annat stål på tröskeln. Och så läste hon böner.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //