Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
Husdjur. Svartkonst.
Förr i världen gjorde de en krans av rönn å hängde på kornas horn första gången de vallades på bete om vå- ren. Det var för att inte "skogråa" skulle få makt med dem. En gång skulle en bonde sätta en käring på prov och se om hon kunde trolla. På åkern gick en dräng å plöjde. "kan du stoppa hästarna och plogen, sade bonden. Det kan jag inte, svarade käringen, för hästen är "fromse" å så har drängen rönnpinnar i plogen.
Slakt
Slaktaren ville inte ha någon i närheten, som stod och såg på, när han slaktade. Om den som såg på, hade onda ögon, så rann inte blodet av djuret. Slakten skedde vid lussetiden. "Nu skall du dö till mat å inte till hat", sade den, som ledde ut djuret. Om någon missunnade slaktet, så hade djuret svårt att dö, el. om någon trollat på kniven. Slaktplatsen renades på det sättet, att man sopade den å kastade jord över blodet. Kreaturen kunde bli vildsinta, om de fick se el. känna lukten av blod.
Häxor och trollkarlar
Trollgubbar var det inte några hemmavid. Fin- nar skulle kunna trolla. Det var en finngum- ma, som kom in på ett ställe. Hon var trött och ville ha logi. De ville inte ha sådan främ- mande. Då sade hon, att det skulle de få ut för. Dagen efter så hade inte matmor hårstrå på på huvudet. Virvelvinden skulle en akta sig för. Kom en i den så blev en sjuk. Dagg vet jag att de tog om midsommarnatten. De tog upp daggen i lakan. Kreaturen fick daggen. De blev bättre till hullet då. Daggen stals på andras gräs.
Skydd mot förgörning
Om jag vill skydda ett hus eller en trädgård eller vad som helst emot ont så kan jag göra det med trolldom. Och att trolla på det viset det är ju ingen synd. Då tar jag en alnslång tråd som det aldrig har varit sytt med förr och så sätter jag en nål i ändan på den och syr tre gånger igenom handen på en död. Seden tar jag och bär den tråden framför mig och går nio gånger ansyls tunt huset och säger, att allt ont skall bli utanför. Då blir det så också.
Troll
Min mormor berättade om en kvinna, som blev bergtagen. Hon skulle gå och söka efter kreaturen och blev borta i två dagar. Hon kom ut för bergatroll, och de tog henne med sig in i berget. Hon hade inte vågat att äta något av den mat, som bjöds henne. Allt under det hon var i berget, så fick hon vagga trollens ungar. Men då de inte på något vis kunde förmå henne äta, så ville de inte ha henne längre utan kastade upp henne ur berget. Men i det kastet glömde hon sin röda tröja. Den kastade de efter henne och ropade: "Här har du tanten din". Kvinnan var aldrig kry efter den dagen.
(Svartkonst) Kloka
På Strannäsbackarna bodde först en som de kallade Varg-Per för det han var så mycket på vargjakt. Där fanns en gammal kolbotten och bredvid denna hade Varg-Per en kuj samt en liten åkerlapp, som han brutit upp. Efter honom kom hit en Nils Nilsa, som de kallade Lövvasen och hans käring, som gick under namnet Gumman eller, då hon ej hörde det, "Kosta på". Hon sade nämligen jämt och ständigt: "Det är bästa att kosta på". Käringen var en riktig trollkäring och folk var så rädda för henne att de gav henne allt vad hon begärde, av rädsla att hon annars trollade något ont på deras kor. En gång hade Lövvasen och "Kosta på" varit till oxmark- naden i Filipstad, där de köpt en stor oxe. På hemvägen, de kommo över Kongberga och Gräs, tittade de in till Per på Lassia vid Aspåsen för att visa honom sin stora oxe. / Han bjöd dem sin kamp och femtio kronor emellan för oxen, men de togo ej emot anbudet. Då de kommo förbi "Gubben på Aspåsen" (Svanberg) bjöd han dem 400 kr. kontant för oxen, men ej heller detta anbud Då de kommo till Emil på Kärra gingo de in till ho- nom för att dricka kaffe. De bundo oxen utanför. Emil på Kärra var grannfarn deras. Som de sutto där och drucko, slet oxen sig, men "Kosta på" trollade honom under logen och där fick han ligga till dess de druckit kaffet. När de kommo ut kröp käringen in under logen och tog fram oxen och nu trollade hon den så liten så hon kunde stoppa ned den i korgen hon hade på armen och bära den hem. En annan gång skulle Salle-Gustaf från Skymnäs kola vid Stannåsbackarna. Han höll på med att köra ihop milan och hade Lövvasen, som hjälp. En dag ramlade hästen och hur de försökte kunde de ej få upp den. Den låg alldeles stilla och de kunde / ej ens få den att röra på sig. "Det är inget annat att gö- ra än gå hem efter Gumma," sade Lövvasen och gick hem för att hämta käringen sin. Hon kom. Hästen låg då på ända över skäklarna. Hon hade med sig en liten brödbit som hon stack i hästens mun. Så gick hon runt omkring den ett varv, spann (sparkade) så till den och sade: "Här ska du int ligg, gå upp me dej!" Hästen sprang genast upp och man kunde ej finna något fel på den. En dag var jag som ung ute och körde. Jag bodde då i Björngården. Jag hade en häst, som ej kunde stalla (låta urinen gå). På vägen körde jag om "Kosta på" och talade om för henne hur det var med hästen. "Du har väl en brödbit med dej?" frågade hon. Det hade jag. Så lärde hon mig hur jag skulle göra, näs- ta gång kampen stannade för att försöka stalla. Jag skulle ta brödbiten och hålla den under hästen så jag fick litet mink (urin) på den. Så skulle jag stoppa in brödbiten i hästens mun och hålla / ihop munnen på honom, så att han blev tvungen att sväl- ja den. Jag gjorde som käringen lärt mig, och det dröjde ej många timmar innan hästen började stalla, som han gjort förr, ja ännu mera. Hon kunde också trolla med hästar som hade sta' (ej ville gå). Det var ofta bönderna köpte hästar på marknaderna som hade sta'a och då trollade hon bort staa på hästarna så de blevo så villi- ga att gå igen. Jag vet ej hur hon gjorde då. _____ Hon kunde också trolla till sig korna, som gick i skogen runt omkring kuja. De höllo då till här hos henne och hon fick på så sätt hela små berg av gödsel, som hon gödslade den lilla täppan med.
mästerskytt.
Det var Mattes i Glavsnäs som var mästare till att skjuta, för han behövde inte gå åt skogen efter ville- brådet, om han så ville, för han kunde trolla så att han fick alla slags skogsdjur inpå stugknuten. När han ville, så kunde han få djuren att komma inom skotthåll. Han hjälpte många att få skjuta. Å den gubben var den bästa de kunde få med sig till sko- gen. Hade de brännvin med så blev det bättre tur ändå, för då kallade han fram så fort de hann att skjuta. De trodde att den gubben hade hjälp av den svarte (djävulen).
Svartkonst
Staffas-Mari tror ännu att hon kan trolla. När fattigvårdsordföranden Gustaf Eriksson i våras var här, kom han att plocka i en del papper, men hon varnade honom att akta sig för det var trollpapper, som hon hade. Hon hade även trollpengar, som voro inlindade i papper, och som hon hade gömda här och var i stugan. När hon går omkring och trollar brukar hon ha med sig ett par nycklar, som hon skramlar med. Det finns ännu folk, som äro rädda för henne, och tror att hon verkligen kan trolla, men det tror inte jag. (Hänt 1934)
Troll.
På Torsberg el. Askerudsberg bodde "bergtrollen". Det gick en sägen i min barndom att trollen i Torsberg blev ihjälslagna av åskan. De människor som bodde där i trakten hade ont av dem på det viset, att de kom å ville ha allt möjligt. När det blev kväll, så kom de å ville låna. Men värst var det till julen, för de var så galna efter drickan som brygdes i stugorna. Somliga lånade å somliga stal. Men efter den dagen som åskan ränsade berget, så har det inte hörts något mer till.
Bergväsen
Bergtrollen hade hundar, de har skällt. Barn kunde bli bergtagna, om de var ute sen solen hade gått ner. Ber. av Maria Andersson, Kålsgård, född 1859. (Skogsväsen) Det var en rättare bort på Lövåsen, som hette Vetter- strand, som hade sällskap med en så fin dam. Pojkarna sade efteråt till honom: "Vetterstrand, Vetterstrand, du var så dynter och dum, du kunde bli i berget intagen!" Nästa gång han kom i sällskap med henne, sade han till henne, att hon var ett troll. Då blev hon ond och gav sig i väg inåt skogen. Och då såg han, att hon släpade en lång svans efter sig.
Naturfenomen
Efter min gamle far, som föddes i Östervallskog: Norrsken bådar snart oväder. Får en se det på vintern så bådar det stor snöyra. När en får se "kornblek" så svartnar potatisblasten å det blir mycken rutten potatis. Åskan kallades "Tors hammare". "Åskeblegar" hade de hittat någon gång, å det troddes att åskan haft dem med. Åskan slog ihjäl troll å sådant. Somliga spådde på vintergatan. Om det var som vi- ta moln i den strax på nyår, så skulle det bli mycken snö.
Skatter
I Stommen finns en plats som kallas för 'pen- ninghôle'. Under kriget 1814, så skall de ha grävt ned pengar å skatter där. Det var en stombo som la- de ned det, å trollade på det, så att ingen skulle få fatt i det å få nytta av det. Det skall va- ra ett penningskrin å andra dyrbarheter. Om de än skönt har fått se skatten, så har de inte orkat ta den. Släktingarna har försökt att få fatt i den å andra har varit där å grävt, men ingen har kunnat finna den.