Transkriberad uppteckning

Slaktaren ville inte ha någon i närheten, som stod och såg på, när han slaktade. Om den som såg på, hade onda ögon, så rann inte blodet av djuret. Slakten skedde vid lussetiden. "Nu skall du dö till mat å inte till hat", sade den, som ledde ut djuret. Om någon missunnade slaktet, så hade djuret svårt att dö, el. om någon trollat på kniven. Slaktplatsen renades på det sättet, att man sopade den å kastade jord över blodet. Kreaturen kunde bli vildsinta, om de fick se el. känna lukten av blod.