Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Till ägg och sill
I påsk äts det ägg och till det en god sill
Vårfrudag och påsk
På vårfrudagen gick de och lade sig tidigt och efter den dagen brukade de aldrig ha ljus tänt, eller vårfrudagsafton var det ju egentligen. De kallade den dagen för ”trankvällen” för de sade att tranan kom då, men det gör hon inte utan hon kommer mycket senare. Det var vanligt förr att de var ute och sprang barfota den kvällen runt gården vilket snön var borta eller ej. Det ville vi göra också när vi var små. Men det fick vi inte för mor, för hon sade att ”tranan kunde komma och bita fötterna av oss”. Själva vårfrudagen var ungdomshelg här i Ekshärad och då skulle all ungdom som kunde komma ifrån fara till kyrkan och det kom allt utsocknes folk också. Då var det karamellmarknad ute på Kyrkheden. Det där håller de förresten på med än. På påskkvällen var trollpackorna ute och för det så var de ute och sköt på dem och så såg de efter så att tjärkorserna, som de alltid brukade ha på lagårdsdörrarna var hela för de trodde att trollpackorna gärna ville in i ladugårdarna. Om påskkvällen brukade de äta ägg.
Påsk - trollpackor
På långsfredagsmorgonen var de uppe tidigt och försökte piska varandra med ris. D.v.s. de liksom tävlade om att komma först upp så att de kunde väcka de andra med att piska dem. På påskafton tände de upp eldar och sköt för att skrämma troll- packorna, för de var på väg till Blåkulla då. De trodde fullt och fast på dem. Det var en knekt här borti, som var borta hos en i Bäck på påskafton och fick några supar och så sa' den här, som bestod, till honom, att han inte skulle bli rädd för trollkäringarna. "Ja ä alldri rädd", sa knekten. Men när han skulle gå hem så hade den andre sprungit före en bit. Och knekten han sprang för bara livet hem och talade om för gumman sin att han hade råkjat ut för trollpackor och att de hade tagit honom och att han inte visste ordet av, förrän de släppte ner honom på vedbacken hans. Gumman hans trodde att han ljög, men han bedyrade, att det var sanning. Då ville hon gå ut och se om hon såg till något, men då ställde han sig i vägen för henne och skrek. "Gå inte, gå inte för de tar dig med detsamma." Så hon blev allt / tvungen att stanna inne. Sedan tog knekten och laddade bössan och lade den bredvid sig i sängen över natten. Så rädd var han. De trodde att trollpackorna ville in i ladugårdarna också, och för det så brukade de stryka kors på dörrarna och lägga psalm- boksblad i fönstrena. Men det var allt före min tid, så det har jag aldrig sett, utan det är bara sådant jag har hört talas om.
Långfredag och påsk
På långfredagen brukade de tävla om att komma upp först. Den som vaknade först gick omkring och gav de andra ris i sängarna. På påskafton tände de upp eldar och sköt för att skrämma bort trollpackorna, för de trodde att de var ute då. Både påskeldar och påsksmällar håller de på med här än. Om påskkvällen åt de alltid ägg, då som nu.
Wårfrudag. Påsk
På vårfrudagen gick de och lade sig tidigt, och efter den dagen brukade de aldrig ha ljus tänt. Eller vårfrudagsafton var det ju egentligen. De kallade den dagen för "trankvällen" för de sade att tranan kom då, men det gör hon inte, utan hon kommer mycket senare. Det var vanligt förr att de var ute och sprang barfota den kvällen runt gården vilket snön var borta eller ej. Det ville vi göra också, när vi var små, men det fick vi inte för mor, för hon sade att: "tranan kunde komma och slita fötterna av oss. Själva vårfrudagen var ungdomshelg här i Ekshärad, och då skulle all ungdom, som kunde komma ifrån, fara till kyrkan, och det kom allt utsocknes folk också. Då var det karamellmarknad ute på kyrkbacken. Det där håller förresten på med än. Om påskkvällen var trollpackorna ute och för det så var de ute och sköt på dem, och så såg de efter så att tjärkorsena, som de alltid brukade ha på lagårdsdörrarna, var hela, för de trodde, att de gärna ville in i ladugårdarna. Om påskkvällen brukade de alltid äta ägg.
Skrock. Påsk.
Om påskdagen gick ej an att gå bar- fotad på golvet, ty då fick man "bârder" (bölder) på fötterna. På långfredagsmorgon före "sol", skulle man ta en fjäder av en "mörk" höna, med denna fjädern skulle man stryka smörja på "onna" ställen. Denna morgon skulle man även hälla vatten på fåren, för att ej något får skulle bli borta under sommaren. Om "kresti hemmelsfârsda" skulle korna ut och ha namn (körde i medda). En flicka skulle ta en sticka, sätta denna på ända, lägga ett kol på denna, sedan tända eld på stickan, åt det väderstreck stickan föll, därifrån kom flickans blivande man.
Påsk med fastlagen
På långfredagens morgon, brukade man gå till varandra, och je varandra sa kallad langfrädasstryk för att påminna varandra om frälsarens pina. Detta hadde för det mesta karaktären av skämt, men kunde stundom övergå till handgripligheter, som mången gång fick äfterräkningar vid tinget.
Tjärbränning - Påsk
Om man brände tjära om natten eller kväl- len, så skulle man hålla sig tyst, så att inte tjäran antändes och brann upp. Om påskafton målade man ett kors på la- dugårdsdörren och visthusboden, så att inte påskkäringarna skulle kunna taga sig in och göra skada.
Påsk m.m.
Min mor brukade hugga två knivar i kors med varandra i "bodväggen" (visthus- boden) så att grannarna inte skulle kun- na ta något från henne. Knivarna voro placerade inne i boden. När påskveckan gick in gjorde hon tjärkors över uthusdörrarna för att "hindra trolldom". Hon brukade även göra kors på dörren till vist- husboden. Detta hade hon för sig, då jag än- nu var barn. Men jag mins det.
Tro och sed, vår och Midsommar
Om Askonsdagen skulle det antligen vara ask- onsdagsvälling, då framtogs ock askonsdagskakan, som legat i havrebingen sedan före jul. Om askonsdagen var första dagen att sova "unda" (middag). Det första djur de fick se när de vaknat, efter mi- dagsluren blev de lik under återstoden av året Exempel, häst, bra och förståndig. Skata, led tjuvaktig. o.s.v. För att få gott frukt år så togs slagan fram en dag på våren, och husfadern gick och tröskade på marken omkring aplar och bärbuskar om någon tanke härvid var förbunden med det, att slagan brukts att tröska säden med på hösten, och sålunda någon överföring av kraft från ett skördeår till ett annat viste berättaren ej. Andra ha sagt att det var för att fördriva sork och "uty" (otyg) ur jorden. / En sed som numera i tiotal av år har varit bortlagd förekom här att synnerligen vid pingst plockades en mängd blommor, med dessa pryddes hemmen. De lades på "fönsterhyllorna" (numera inte förekommande) i de gammaldagsstugorna, på skåpkransen, på den stora "spiskransen" Kransar bundos som barnen buro om huvudet, under det de lekte bruredansen och sjöng om brurekransen. Påsk, å Pingstbrud kunde ej sägas ha förekommit. 18de maj "lin-Erik" då skulle linet sås. I Midsommar veckan samlades någon kväll traktens ungdom, och kommo överens om förberedelserna till midsommarvakan. Ju högre Majstången räkte desto bättre var det. för att få den så lång å fin som möjligt, kördes den någon gång ända till en halv mils väg. Kransar jordes av blommor ock löv. En i spiral från rot till topp på stången, sedan kransar som fastbands kring stången hela vägen uppåt, mindre och mindre ju högre upp, ett kors på / mitten med tre särskilda kransar på, kransar gjordes av jäntorna i de flesta av soknens hemman, om midsom- mar afton kläddes och restes majstången av ung- domen, gammal och ung deltog i midsommar dansen och "vaket" vid Skillngmark stod "högt i ry" i omkring- liggande byggder, ända till Oslo i Norge Om midsommar drogs midsommar dagg. Vattnet troddes om midsommar ha en särkild kraft, om de vid högsta natten gick och tog vatten i ett vatten- drag som rann mot norr då var detta bot för många sjukdommar, somliga säga att om sådant vatten stäldes i ett fönster och fick stå en tid så blev det jäst av det. Det fins ett berg, som om de kom upp på detta om Midsommar natten vid solens upp- gång, då sågo de att solen dansade.
Påsk. Rim på påskbrev.
1) "Sopa, raka jag dig sänder samt ett litet smörjehorn, Tag det upp med egna händer, smörjer du väl, så rider du fort till mofarns port. Där möter dig Kerstin och kapten som rir på oxer och andra på kor, men akta dina ben för stocker å sten, så att du inte blir halter å trillar som en valter å inte blir ### i hela vårt stift." 2) "Nu far jag till Blåkulla berg med kaffekokarn å ägg." / 3) "I påskekvällen när skotten knaller då rider käringarna till Häklefjäll." 4) "Jag satt i mitt kök, jag skalv å jag frös, mor kokte välling, far kokte gröt." 5) "Brått, brått till Blåkulla berg där dansen går så länge natten rår."
Långfredag o påsk
Tidigt på långfreda- gens morron skulle de ge varann "långfredags- ris." De gick till andra gårdar också och smällde på varann lite med björkris. Tjärtunnor bru- kade de bränna på påskkvällen, och ibland sattes anjovisburkar runt om också, fyllda med tjära o lite tyg. Alla tjärtunnor, som blev för året, skulle / brännas då på påsk- kvällen.
Alb. Johnsson
Alb. Johnsson Lekvattnet, Värmland Ordstäv och gängse uttryck från Lekvattnets församling Värmlands län Han tar för sig som en häst i en havreåker. När det regnar välling har den fattige ingen sked. Det passar ihop som ler och långhalm. Smakar det något så kostar det också något. Det är så varmt så man kan steka sill på väggarna. Den som är slagen till slant blir ingen krona utav. Nu är det slut på hvisslingen sa gubben när han skar läpparne af sig. Sist i påsen ska först ut. Det är inte sant allt vad prästen säger Han tjänar inte till salt i vällingen Lite lort är godt. Det var en ny sorts djävul sa fan när han fick se sotarn. När den fattige blir rik blir han skam lik. Den tar man inte där man släpper honom. / Den galet hörer han galet förer. Det blir att ta skeden i vackerhanden Mitt sa finn om Stockholm Han gör allt det han ser med händerna Sakta ty gumman är gammal. Hej, sa Skröder, slog magen i tak. Det går den vägen som hönan sparkat. Stor i orden liten på jorden. Liten lever än. Kyss mig här och där så träffar du väl räva nånstans. Bra karl hjälper sig själv. Det är inte guld allt som glimmar. Konstân ä mang men knepa ä fler. Flickornas tro är som vatten i en ho. Dä går som lusa på tjärstecka. Dä va fell inga ko. Gud ger igen. / Nu förstår jag schäsen sa Skam nä han åkt på vältern. Myss mig i môra i dag ä jä int hem. Dä ä kallt se stecka sprätter. Inga årning sa katta om julkvälln (vart utkasta) Dä ä int jul mer än en gang om år men påsk ä dä hôrt år. Dä blir fell nôa rå sa käringa, nä ho steckt brö på stabben. Låt mig se sa den blinde. Klippt, klippt sa käringa när ho for genom forsen. Nä musa blir mätt se blir mjöl beskt. Dä kommer mer å mer, sa den som sket i byxân. Det sitter som tjära i hår. Fort och väl ä int mang som jär. Nu ä dä, sa Söper, nä han vart gift. Detta är ett litet prov af den rikedom på ordspråk och ordstäv, som finnes här, och är provsändningen samlad ett och ett från det hvardagliga livet, och från umgänget / med folk i hälg och söcken en del äro nog hela svenska folkets egendom, men jag hoppas att åtminstone något är typiskt för vår trakt, enlikt mitt tycke har somliga kommit till sin fulla rätt även på riksspråket andra derimot har jag tyckt mist sin orginalitet genom överföring till riksspråket, och därför fått behålla sin allmoge- dräkt, och i hopp att med detta i någon mån bidraga med mitt lilla strå till stacken har jag äran tekna Albin Johnsson Lillberg Lekvattnet