Transkriberad uppteckning

Alb. Johnsson Lekvattnet, Värmland Ordstäv och gängse uttryck från Lekvattnets församling Värmlands län Han tar för sig som en häst i en havreåker. När det regnar välling har den fattige ingen sked. Det passar ihop som ler och långhalm. Smakar det något så kostar det också något. Det är så varmt så man kan steka sill på väggarna. Den som är slagen till slant blir ingen krona utav. Nu är det slut på hvisslingen sa gubben när han skar läpparne af sig. Sist i påsen ska först ut. Det är inte sant allt vad prästen säger Han tjänar inte till salt i vällingen Lite lort är godt. Det var en ny sorts djävul sa fan när han fick se sotarn. När den fattige blir rik blir han skam lik. Den tar man inte där man släpper honom. / Den galet hörer han galet förer. Det blir att ta skeden i vackerhanden Mitt sa finn om Stockholm Han gör allt det han ser med händerna Sakta ty gumman är gammal. Hej, sa Skröder, slog magen i tak. Det går den vägen som hönan sparkat. Stor i orden liten på jorden. Liten lever än. Kyss mig här och där så träffar du väl räva nånstans. Bra karl hjälper sig själv. Det är inte guld allt som glimmar. Konstân ä mang men knepa ä fler. Flickornas tro är som vatten i en ho. Dä går som lusa på tjärstecka. Dä va fell inga ko. Gud ger igen. / Nu förstår jag schäsen sa Skam nä han åkt på vältern. Myss mig i môra i dag ä jä int hem. Dä ä kallt se stecka sprätter. Inga årning sa katta om julkvälln (vart utkasta) Dä ä int jul mer än en gang om år men påsk ä dä hôrt år. Dä blir fell nôa rå sa käringa, nä ho steckt brö på stabben. Låt mig se sa den blinde. Klippt, klippt sa käringa när ho for genom forsen. Nä musa blir mätt se blir mjöl beskt. Dä kommer mer å mer, sa den som sket i byxân. Det sitter som tjära i hår. Fort och väl ä int mang som jär. Nu ä dä, sa Söper, nä han vart gift. Detta är ett litet prov af den rikedom på ordspråk och ordstäv, som finnes här, och är provsändningen samlad ett och ett från det hvardagliga livet, och från umgänget / med folk i hälg och söcken en del äro nog hela svenska folkets egendom, men jag hoppas att åtminstone något är typiskt för vår trakt, enlikt mitt tycke har somliga kommit till sin fulla rätt även på riksspråket andra derimot har jag tyckt mist sin orginalitet genom överföring till riksspråket, och därför fått behålla sin allmoge- dräkt, och i hopp att med detta i någon mån bidraga med mitt lilla strå till stacken har jag äran tekna Albin Johnsson Lillberg Lekvattnet