Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Häxor och trollkarlar
Det var en finnkäring som kom in en gång. Hon ha- de sopkvastar med sig. Mor såg efter på kvastar- na, å då fick hon se att det inte var mer än två vridningar eller band på kvasten, å då köpte hon inte någon. Hade det varit tre band, så hade hon säkert köpt en. När finnkäringen hade gått så sa' mor, att den gången lurade inte finnkäringen hen- ne. En kvast med två band kunde finnarna ta till hjälp när de skulle trolla.
Utan titel
I Stommen finns en plats som kallas för ”Penninghôle”. Under kriget 1814, så skall de ha grävt ned pengar och skatter där. Det var en Stommenbo som lade ned det, och trollade på det, så att ingen skulle få fatt i det och få nytta av det. Det skulle vara ett penningskrin och andra dyrbarheter. Om de än skönt har fått se skatten, så har de inte orkat ta den. Släktingarna har försökt att få fatt i den och andra har varit där och grävt, men ingen har kunnat finna den.
Husdjur
"Nol i gårn" var det en gumma som hade fått en ko skämd. Hon gick då till den person som hon antog hade gjort detta och stal en tra- sa, så brände hon aska av den trasan och gav kon i "drecken". Kon skulle bli återställd då. Om påsk skulle det vara tjärkors på alla dörrar för att inte påskkäringarna skulle kom- ma åt att göra illa åt kreturen. Psalmboken skulle hänga över hästen i spil- tet, för att inte käringarna skulle kunna kom- ma åt att trolla på hästarna.
Häxor och trollkarlar
Om "lövjerske" stod det i den gamle katekesen. Jag har inte hört det namnet på annat vis. Här på trakten har det inte funnits något sådant vä- sen. Finnarna var svåra att kunna trolla, å skulle en ha reda på något, så var det allt att gå öst eller väst på skogen å tala vid en finne. Folk var rädd för finnarnas trollkonster. Somliga av dem hade makt att stämme björn på boskapen. Så många konster som finnarna kunde, var det inte någon an- nan som kunde. Men annat folk fick ju lära de också med tiden, så att inte finnarna kunde göra vid dem. Om en var såpass god att en kunde trolla emot, så fick ju inte den som trollade någon kraft. / Men det var inte många som kunde det. En "vervel" var farlig. Det var värst om han kom norr ifrån. Han kunde ta en med upp i luften, å kom en med, så blev en inte som en skulle vara se- dan. En skulle bli som konstig till humöret på- stods det. Det var allt ont ihop i den. Om en hade stål med sig, så skulle det inte vara farligt. Det var en gång som en karl höll på ute på å- kern med säden. Då kom det en sådan "vervel" å höll på att sopa slätt över åkern. Då tog kar- len kniven å kastade i verveln. Men kniven kom tillbaka å högg sig in i låret på den som hade kastat den. Jag mins en käring som en fick se om midsommar- natten. Hon gick å smög fram i diken å på åk- rar, för hon var ute å tog musten från andra. Hon drog ett lakan efter sig, å rätt som det var så vred hon ur det i en bytta. När hon hade fått så mycket som hon tyckte hon behövde, så gick hon hem, å gav kreaturen å dricka ur / daggen. Se'n fick hon tur med mjölk å smör he- la året. Strumpeband har jag inte hört något om, men det var en gumma i Månäs som hade två pinnar sittande i väggen. När hon drog i dem, så fick hon mjölk.
Påsk
De bruka skjuta över husen på påsk så inte trollen skulle komma ner. De sköt i skymningen på påskafton. Det var en som sköt över lagårn, o det kom eld från bössan o tände eld på hela hus- raden. Fåren blev klippta på påsk- natten. I Linhult i S. Råda titta de särskilt efter före helgen att få- ren inte var klippta, men efter- åt var de i alla fall klippta vid öronen så att blodet kommit fram.
Naturfenomen
Har inte hört annat namn än åska och "him- melsgofar". Om åskviggar talade man. Den som ha- de lyckats få fatt på en åskvigge kunde snart sagt göra vad han ville. Den var bra mot åska, sjuk- dom, troll och allt otyg. När åskan gick tidigt om våren, innan sjöarna gick upp. så blev det dåligt år å dålig årväg. Norrskenet var inte annat än reflex från polar- isen. Men det gjorde så mycket så att säden mognade fortare, om det var norrsken på natten.
Troll
En skulle ’akte säj för trôlla i skogen’, för de var så farliga. De hade så långa armar så de kunde ’tjåva’ till sig det de skulle ta på långt håll. Hur de såg ut, viss- te nog ingen, men de skulle finnas i alla fall. Å de kunde bo vid unerfallna träd. Uttryck: ’Dä ä ett rektit troll’. Säges om en elak människa. ’Ho’ ä som ett trôll’. Säges om en vanskapt el. krokig männi- ska. ’Det trôll! (utrop).
Svartkonst
Två träd som stod så nära att de gned mot varandra kallades "knarrträ". De som kunde trolla kun- de sätta fast folk i sådana träd. 'Ja ska' sätte däj i knarrträ', ha de brukat säga. Det skulle gå att göra det med en järnkil som man smitt på i tre torsdags- kvällar. Om den slogs mellan de båda träden och en formel lästes, så skulle den personen, som blev fast- satt inte bli sig lik förrän den kilen kom ut trä- det.
Husligt arbete
Mamma trodde så säkert att illasinnade kunde trolla till sig både smör och grädde. När hon kärnade smör, så skulle hon sitta alldeles inpå spisen vid elden. Om det inte blev smör, så tog hon en sticka med eld i och snodde runt kär- nan, så mumlade hon. Vad det var fick jag aldrig veta. Det ville hon inte lära ut. När mamma hade väv uppe, så pla- cerade hon tramportna i kors om kvällen, när hon slutade väva. Trollen kunde inte väva då.
Mästerskyttar
Det var på sin tid en person i Skog, som var sams med sjörån. Men han hade endast gott av att vara det. Ty det fanns ingen som hade en sådan jakttur som han. Kom aldrig tom- hänt hem från skogen. Han sköt jämt så mycket vilt han ville. Det fanns en skogvaktare på Brunsberg som också hade den makta att han kunde skju- ta villebråd efter behag. Den skogvaktarn gjorde slut på alla vargar i Värmland. Det sades, att han trollade bort dem. Jag mins den gubben.
"Göpåsberget" Naturföremål
Det finns ett berg, som kallas Göpåsen. Där finns en hel hop sten, som äro hopkastade i en hög. I mitten är det som en rund håla. De här stenen kallade man för Jätterösa. Göp- åsberget är beläget cirka 1 1/2 mil i nordlig riktning från Fagerås i Frykerud. Farmor hade varit ute en kväll och gått. När hon kom till det här berget så var det som om någon hade kastat stenar ned för det- samma. Det skulle ha varit troll där.
Naturföremål
På Erikssons Sundsby ägor en myr, sedan gammalt kal- lad "Trollemyrene". På västra sidan om den myren ett berg med en större sten kallad för "trollstenen". Vid den stenen skall trollen ha hållit till. Ibland hade de stenen att rida på. En upphöjning på stenen kallas "sadelknappen". På ett berg strax väst om kyrkan en sten som vände sig var gång han hörde kyrkklockorna. Vid kyrkan fanns en hällekista. Den blev förstörd.