Transkriberad uppteckning

Om "lövjerske" stod det i den gamle katekesen. Jag har inte hört det namnet på annat vis. Här på trakten har det inte funnits något sådant vä- sen. Finnarna var svåra att kunna trolla, å skulle en ha reda på något, så var det allt att gå öst eller väst på skogen å tala vid en finne. Folk var rädd för finnarnas trollkonster. Somliga av dem hade makt att stämme björn på boskapen. Så många konster som finnarna kunde, var det inte någon an- nan som kunde. Men annat folk fick ju lära de också med tiden, så att inte finnarna kunde göra vid dem. Om en var såpass god att en kunde trolla emot, så fick ju inte den som trollade någon kraft. / Men det var inte många som kunde det. En "vervel" var farlig. Det var värst om han kom norr ifrån. Han kunde ta en med upp i luften, å kom en med, så blev en inte som en skulle vara se- dan. En skulle bli som konstig till humöret på- stods det. Det var allt ont ihop i den. Om en hade stål med sig, så skulle det inte vara farligt. Det var en gång som en karl höll på ute på å- kern med säden. Då kom det en sådan "vervel" å höll på att sopa slätt över åkern. Då tog kar- len kniven å kastade i verveln. Men kniven kom tillbaka å högg sig in i låret på den som hade kastat den. Jag mins en käring som en fick se om midsommar- natten. Hon gick å smög fram i diken å på åk- rar, för hon var ute å tog musten från andra. Hon drog ett lakan efter sig, å rätt som det var så vred hon ur det i en bytta. När hon hade fått så mycket som hon tyckte hon behövde, så gick hon hem, å gav kreaturen å dricka ur / daggen. Se'n fick hon tur med mjölk å smör he- la året. Strumpeband har jag inte hört något om, men det var en gumma i Månäs som hade två pinnar sittande i väggen. När hon drog i dem, så fick hon mjölk.