Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Häxor och trollkarlar
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märk- yxorna upp i vädret. En trollpacka föll ned. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: "Här skall jag upp å ut". Den käringen hade en "mjölkhare", som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när Skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se'n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkar- larna var rädda för varandra. De var rädda för att / den ene skulle vara värre än den andre att trol- la. Palin uppe i N. Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å heder- ligt folk rädd för. Virvelvindar kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skul- le vara med den.
Troll
Farfar talade om detta: Det bodde ett folk i Framgården i Dusserud. På den tiden hade de två pigor på Ödegården. Den ene av pigorna hade läst bön till julkvällen men inte den andre. Den av pigorna som läst låg och sov, men den andre var försvunnen. Då tog bonden å sadlade sin häst å red till sitt ### i Fram- gården. Då fick han se att det lyste och var ljust i uthusen. Han steg av hästen å gick in. Då fick han se att trollen höll på att kläda pigan till brud. Han fick henne upp på häst- ryggen. Då kom ett troll med ett grant horn å ville ha honom att dricka. Han tog hornet och gjorde som om han skulle dricka, men kas- tade det som var i hornet baköver. Då kom / några droppar på hästen. Och där gick skinnet av. När de kom fram till en häck inemot själva Framgården, så fick de höra en röst från berget som skrek: "Rid tvâråker du arme man annars är ditt liv förlorat." Då satte han tvärsöver åkrarna och red från trollen. Det hornet skulle komma till en kyrka i Nor- ge.
Vilsegång, förflyttning, bergtagning, bortbytning
Annat väsen än "skogråa" har jag inte hört talas om kunna narra en vilse. Men hon gjorde det, om en kom för nära henne. Om en skul- le komma rätt igen så skulle en läsa Fader vår tre gånger baklänges. Då skulle en sätta sig på en stubbe. Om en vrängde rocken eller tog skorna avigt så kunde hon inte förvilla en. Det var finnarna som kunde trolla sig ge- nom luften. Men det har inte förekommit här. Farmor tala på att en kunde bli "bergtagen" om en kom långt in i skogen. Om korna inte kom hem utan di stannade i skogen så vart di "bergtogne". Det var troll som hade be- hållt dem. Di sa att di vart "bergtogne". En fick gå till trollgubbar och tala om att / kon eller hästen blivit borta. Då ställde di så att djuret kom tillbaka. Det var "bergrollen" och "berghunden" som bytte barn och la ned en "bortbyting". Det var farligt om kvällarna. Det barn, som di hade lagt i stället kallades för "bort- byting" eller "fante". En tolvskilling eller vigselring syddes i ena ändan på listen. Bara barnet var döpt, så kunde inte "trôl- la" ta det.
Kajsas farmor, som var född och upp
Kajsas farmor, som var född och upp- växt i Norge, berättade, att hon och en piga voro i sätern en sommar. Pigan brukade umgås med trollen. Ibland kommo de och lånade smör- kärnan. En dag, då pigan var ensam i sätern, kom trollen och klädde henne till brud. Ingen- ting kunde hon göra för att hindra dem. De tycktes ha henne i sitt våld. Hunden, som hon hade med sig, tycktes emellertid förstå, att det inte stod rätt till. Han begav sig ner till gården, där flickans fästman bodde. Denne anade oråd och skyndade upp till sätern. Då var flickan färdigklädd. Guldskor hade hon på fötterna och på huvudet bar hon en guld- krona. Fästmannen avlossade ett skott med bössan, som han tagit med sig. Då blev det oro bland trollen. / De gåvo sig iväg hals över huvud. Guld- kronan ville de ha igen, vilket dock väg- rades. Pigan fick behålla hela stassen. Samma har berättats av två andra personer, den ena från Råva, den andra från Sunnemo. Båda dessa förläg- ga händelsen till Äppelbo i Dalarna.
Trollkarlar och häxor
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märkyxorna upp i vädret. En trollpacka föll ner. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: ”Här skall jag upp å ut” Den käringen hade en ”mjölkhare”, som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se’n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkarlarna var rädda för varandra. De var rädda för att den ene skulle vara värre än den andre att trolla. Palin uppe i Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å hederligt folk rädd för. Virvelvinden kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skulle vara med den.
Häxor och trollkarlar
I Hjärpliden fanns en gubbe som kunde trolla. Den gubben ville lära mig att trolla. Det var flera gånger som det vart borta fugel ur snaran. – Om du tar en fjäder av fågeln och binder den i en sten och kastar den i en bäck som rinner norr ut, så blir det en svervel som går mot solen och i den skall du få se vem som har tagit fugeln. Jag ville inte göra detta, men det hände inte mer att fåglarna kom ur snaran. En gång så skulle han bota en gubbe som hade fått värk i kroppen. Trollgubben tog tre liar och band ihop dem med snöre i ändarna, så att det blev en trekant av liarna. Se’n tog han den sjuke gubben med till en sten och ”smöja” honom. Trollgubben var på stenen. Den sjuke kröp runt stenen. Trollgubben höll liarna så att den sjuke fick krypa genom dem för var gång han kom runt stenen. En gång kom di till honom med en bössa som blivit skämd. Han tog och skruv isär den. Allt järnet tog han i en låda och satte ned i en nolrinnande bäck.
Troll
Mor min talade om att en gubbe skulle rida till kyr- kan, å när han kom på vägen, råkade han ett troll, som vil- le att han skulle dricka ur en bägare. Gubben tog bägaren å kastade ut det som var i den, å så red han sin väg. Trollet fick inte tillbaka bägaren. När han kom hem så fick han se att håret hade lossnat på en fläck på hästen. Det hade fallit vätska ur bägaren på häs- ten.
Åskan
Gammalt folk kallade åskan för "dunderguden". Å när åskan slog ned, så slungade Thor en vigge. Det var meningen att han skulle träffa troll å jättar med den, men den kunde gå fel å träffa människor å det som tillhörde dem. Många gamla hörde jag säga att 'Thor var ute och körde med sina bockar'. "Åskviggar" skulle vara brända stenar.
Husdjur
Det var omöjligt att mor kunde gå in med mjölken från ladugården med mindre än att hon hade något över byttan. Var mjölken bar så kunde illasinnade trolla på den, så att både kreaturen och mjölken blev skämd. En gång hade hon fått som blod i smöret, när hon skar med en kniv i det. Hon påstod att någon ha- de trollat på kreaturen, så att de mjölkade blod i mjölken, för att hon inte skulle bli matnyt- tig. Hon hade en gammal ullsax sittande i ta- ket i ladugården för att ingen skulle kunna skäm- ma kreaturen.
Läkekonst
"Fallandesot" gick inte att bota annat än om nå- gon kunde trolla bort det. Det skulle gå om en smög sig till att ta kläderna den sjukes en torsdagskväll å brän- na upp å ta askan å gå å gräva ned under ett träd. Men en skulle passa på att ta kläderna genast när de hade kommit av den sjukes kropp. Det var något som skulle läsas också, men det fick jag aldrig någon reda på.
Ont öga och ond tunga
Finngubbar och sådana som drog vägen kring hade "one öge". Om di ville, så kunde di trolla med ögonen. Om di titta på en ko, så kunde kon bli sjuk. Di "tog koa mä öga". En var nästan rädd för att ställa sig att titta på andras kor el. kreatur, för om di fick se det, så kunde en bli skylld för att en ville ont. När en hecker är det någon som talar ont om en.
Kyrkegårdsjord
Det var en gubbe, som hette Abra'ams Igel. Far var dräng på stället. Gubben var känd för att kunna trolla. Han gick till kyrkegården och tog kyrkegårdsjord. När han tagit jorden gick han baklänges ut, baklänges in tillbaka och baklänges ut igen. Då sade han:"Det här får I igen när sola går upp i väster och ner i öster." Vad han sade mer, det hörde inte far