Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
(En "Bränne-Kvaru") Troll.
Förr i tiden fanns det, trodde man, troll och häxor. Trollen skulle gärna velat haft sitt tillhåll i gamla skraltkvarnar. Det har berättats för mig att trollen alltid firade julafton i en sådan kvarn och sedan de roat sig tillräckligt satte de eld på kvarnen. En person som åkte förbi kvarnen sent en julafton såg att kvarnen stod på fyra guldpelare medan trollen dansade och glammade därinne.
Jättar
Utmed sjön Rottnen fanns "jättar" och troll. Det bodde jättar på båda sidor om sjön. De blev osams med varandra ibland, å då kastade de sten över sjön å på varandra. En av dessa stenar är så stor, att det bleve flera hästlass av honom. Jättarna flyttade härifrån när de fick höra kyrk- klockan. Åskan var de rädd för. Hon slog ned på dem.
Seder med djuren
Jag tjänade hos en fru i Mellby i Västergötland som var häxig. Först och främst skulle det ligga en yxa vid tröskeln som korna skulle gå över första gången de släpptes ut sedan de kalvat. De som sålde mjölk hade alltid ett eldkol i mjölken innan de gick med den. När de bar in mjölken efter en ko som kalvat skulle de ha lock över den, och när de kom / in hade de ett eldkol i den för att ingen skulle trolla på kon.
Svartkonst
Var kväll gick Lars i Skrynka till dörren, föll på knä och läste Fader vår, innan han lade sig. När han hade läst bönen på tröskeln, så sov han lungt, för troll och farligheter kunde inte komma över tröskeln. Om man behövde mota bort satan, så skulle man läsa Fader vår baklänges. Då fick man inte läsa fel eller stappla. Jag minns gamla som kunde den kon- sten.
Trollens boskap kom ibland
Trollens boskap kom ibland in bland tamboskapen. Kunde man då komma i närheten av någon trollko och hade ett stycke stål att kasta över ryg- gen på henne, blev hon strax tam och stannade kvar. Då fodret åt fåren togs in utta- lades följande ord, just som första hö- tappen kastades in i foderladan: "Gud give dä ble frulammonger!"
Odens jakt
Min far brukade tala på, att han hade hört Odens jakt. Den gick såpass högt över marken, som oxen bär oket. Fick man höra den, så skulle man skynda att kasta sig på marken, för körde man ihop med den, så blev man sjuk. Denna jakt gick med en väldig fart. Det var hundar, som skällde, men man fick inte se skymten av dem. Den skulle jaga bort alla spöken och troll, sades det.
Bergtroll - brudrov
Bergtroll minns jag väk att de talade om här också när jag var ung, men jag minns inte något särskilt som de berättade mer än att de bodde i bergen och kunde bergtaga folk. Men uppe i Äppelbo, dår är det en skog som heter Brudskogen, och den har sitt namn av att en gång, när ett brudfälje for igenom där, så kom trollen och tog brukden med guldkronan, som hon hade på sig, och de fick aldrig se henne mer.
En gubbe i Bro vid namn Backberg gick till en gran...
En gubbe i Bro vid namn Backberg gick till en granne för att låna häst att köra in hö med. "Nej, ja ska köra hö själv." "Ja, då ska du få köre åg´." När grannen började köra in sitt hö, blev det en blåst, så höget flög vida omkring över alla gärden. Gubben B. hade anseende för att kunna trolla.
Bjäran
"Puken" var gjord av en tvaga el. en tvagstubb. De som hade lärt sig trolla kunde göra en sådan. Det skulle vara silver i kulan, om hon skulle bita på puken. Skyttar träffade på sådana i skogen ibland. "Puken" diade korna och gick till sin ägare med mjölken. Om en tog "pukdynga" (= röksvamp) och brände och strödde vid ladugårdsdörrarna, så skulle han inte kun- na ta sig in. - Detta är inte annat än sådant tokeri som de gamle hade att tala om.
"odens jakt".
Min far brukade tala på att han hade hört "odens jakt." Den gick såpass högt över marken, som oket på axen. Fick man höra den, så skulle man skynda att kasta sig på marken, ty körde man ihop med den så blev man sjuk. Denna jakt gick med en väl- dig fart. Det var hundar som skällde men man fick inte se skymten av dem. Den skulle jaga bort alla spö- ken och troll, sades det.
Naturfenomen
När åskan gick, minns jag, att mor var så rädd. Hon påstod att det var Tor som var ute och körde. Han skulle vara stor å stark, sade hon. När han fick se jättar, troll och sådant, så kastade han ham- maren, så att elden lyste omkring den. Å när han föll ned, så small det. Han ville inte folk något illa, men hammaren kunde komma fel å slå ned där han inte skulle skada.
Naturväsen i övrigt.
Om en kom på en berghäll eller flackt berg, som det lät som det skulle vara hål i, trodde en att berg- smen, bergråa eller jättar och troll bodde där. ”Dä sang i berget, när jag for över.” - ”Berget är ihôlit.” Om det var ett ställe på en myr eller mosse, som det gungade under en, när en gick, så var det ”môsekäringa” som bodde under där. Det var taket en gick på. Det var farligt att gå på sådana gungfly, för hon kun- de dra ned en. Kom kreaturen på ett sådant, så blev de borta.
Utan titel
Mor min talade om att en gubbe skulle rida till kyrkan, och när han kom på vägen, råkade han ett troll, som ville att han skulle dricka ur en bägare. Gubben tog bägaren och kastade ut det som var i den, och så red han sin väg. Trollet fick inte tillbaka bägaren. När han kom hem så fick han se att håret hade lossnat på en fläck på hästen. Det hade fallit vätska ur bägaren på hästen.