KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Ransäters, Värmland 1925

Trollens boskap kom ibland

Berättare: Jonas Svensson (f. 1854)
Upptecknare: Gösta Svensson

Transkriberad uppteckning

Trollens boskap kom ibland in bland tamboskapen. Kunde man då komma i närheten av någon trollko och hade ett stycke stål att kasta över ryg- gen på henne, blev hon strax tam och stannade kvar. Då fodret åt fåren togs in utta- lades följande ord, just som första hö- tappen kastades in i foderladan: "Gud give dä ble frulammonger!"

Socken Ransäters
Landskap Värmland
Härad Kils hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Trollens boskap kom ibland

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Ransäters, Värmland

Spiritus

Det fanns sådana som gick omkring och visade "sper- tus". De hade honom i en "butälj". Det var som en svart gubbe som hoppade upp och ned i vattnet. Han skul- le dra pengar, sades det. Men den som hade försvurit sig åt den lede kunde få "spertus" om han ville. Då behövde han bara spotta i penningpungen, så blev det pengar. Tre gånger skulle det spottas. När andra fick tag i sådana pengar, blev det ingen drygsel i dem. Den ondes lån skulle gå tillbaka. För det hettes, att det var lån från den onde. Och det gick inte an än att tjäna honom med hull och hår.

1934 Läs sägen →
Ransäters, Värmland

Drakar, ormar och fiskar

Att draken flög hörde jag de gamle tala om. De hade den tron att det var den onde som var ute. När de hade sett draken, så trodde de att inte domen var långt borta. Dra- ken kom från luften. "Ringormen" var "go-te" att bita ihop sig så att han blev som ett hjul. Så gjorde han, när han blev retad. Då rul- lade han som ett hjul. "Jätteormen" fanns i bergen. Men den skulle komma upp ur vattnet, påstod min far. "Tomtormen" skulle inte dödas, för han var nyttig att ha vid ladugården. Andra ormar dödades. Men det hölls för bäst att inte döda någon orm, för om en lät dem vara i fred så fick en mindre ont av dem.

1934 Läs sägen →
Ransäters, Värmland

Häxor och trollkarlar

93. Orden lövja, lövjeri och lövjerska ej kända. 94. Finnarna var trollkunniga. Folk var rädda för finnar- na och deras trolldom. Brukade komma finnkäringar och finngubbar uppifrån socknarna. Det var bäst att hålla sig väl med dem, för då kunde en få hjälp av dem och så var det inte farligt att de trollade. Det var från finnarna som trolldomen kom. Varje troll- kunnig person kallades inte finne för det var allt de av traktens folk som hade lärt sig att trolla också. 95. Om en spottade efter den som kunde trolla, så hade han ingen makt den gången. 96. "Väryringar" var inte hälsosamma. 97. Trollkäringar hade "pukharar" som de skickade ut att ta mjölken från andra. Den som ville ta mjöl- ken från andra begagnade sig av dagg, som föll om / midsommarnatten. De gick på andras ägor och tog reda på daggen. Sedan gav de den åt kreaturen. 98. Strumpeband har jag inte hört något om, men mor min såg en käring som stod och mjölkade på tagel- strån. Hon skulle kunna få mjölk på det viset. Men det var andra som fick släppa till. 99. Har inte hört att käringar kärnade smör i en bäck, men att de gick ut och ställde sig att kärna för att de skul- le få mera smör, vet jag.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR