Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulet ett "dryckeshorn" från trol- len. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg "rid tväråkers du arme man så hinner du i rättan tid fram." Då red han av vägen och tvärs över en plögsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Bortbytingen
"Du ha bestämt fått en "byting", hörde jag de sade till va- andra ibland, när de skulle skämta med varandra. Men det kunde vara allvara också, för det kunde bli vanskap- ta barn, och de fick heta bortbytingar. Jag minns en som varken kunde tala eller förstå något. Han var säm- re än ett djur. Han kunde inte äta heller, utan de fick mata honom. När han var späd, så hade mor hans lagt honom ute på backen. Det var en sommarkväll. Och hon tyckte, att han kunde ligga och leka, medan hon rus- tade över. Men sedan blev han alldeles olik sig. Han bara ville skrika, och när det kom någon människa, så var han alldeles förskrämd. Det var så illa med dem för denna ongen, men det var inte något att göra vid. Di trodde att trollet hade bytt till sig deras unge. 1. Bortbylingen kallades för bortbyting. 2. Byting var detsamma som bortbyting. "Du ä en / le byting", kunde en säga till den som en inte tyckte om. El. "du ä som en byting". 3. Det var troll och onda väsen som bytte till sig barn. Ibland fick tattarna, och sådana som strök vägen omkring, skulden. Men de osynliga var folk mest rädda för. Vet att mammorna la stål i bädden till barnet, för att det skulle vara säkert för trollen. Efter dopet var di inte så rädda, för trollen kunde inte ha ett kristet barn. De hade inte makt över det. 4-5. Om en kunde komma till det berget, där trollet ha- de ungen instängd, och fick höra honom skrika, så skulle en slå på ett grytlock eller annat järn. Men det skulle vara samma veckodag och samma tid som barnet blev bortbytt - så kunde trollet läm- na barnet tillbaka.
Svartkonst
När kvinnfolken blev onda på varandra, så att det hotades att de skulle skämma något för varandra, så lyfte de upp klänningarna å visade det de ha- de. Endera togs klänningen upp baktill, så att den nak- na bakdelen vändes mot motparten, eller också lyftes klänningen upp framtill. Men bara kroppen skul- le visas. Så gjorde de för att inte den ene skulle kunna skämma eller trolla på något för den an- dre.
Naturväsen i övrigt.
När min far en gång kom och ledde hästen på vägen, så fick han se ett eldklot stort som ett nyste komma rullande i ett hjulspår. Han ryckte hästen till kanten av vägen för att det inte skulle göra honom skada. Far sade att sådana där klot kom för att dräpa troll och andra sådana väsen. Det var stort som ett garnnyste.
Bergväsen
”Bergtrôlla” ropade till varandra från berg till berg. I Bogen finns två berg – södra och norra Korpberget. Där stod ett troll på vart berg å ropade till varandra: ”Ä du hemme?” Eller och frågade den ene den andre om han ville komma å hälsa på. De skulle vara välkomna å bli så väl mottagna.
Påsk
Påskafton åt man påsk- ägg och påskgröt. Så sköt man för att skrämma bort trollen. Barn och ung- dom voro ute med påsk- brev och kastade in i andras förstugor. Min mor talade om att en gång när hon var med ute och kastade påskbrev så stod det på ett ställe en svart gubbe. De blev så rädda så att de gick aldrig med påskbrev mer.
Sägner om kloka
En gång hade Gösta Metander klättrat i ett träd och därige- nom hade han fått stora bölder på halsen. Man gick då till Anna-Maja på Morshag, som kunde trolla, och hon sade till honom, att han skulle gå till samma träd, som han klättrat i, och där skulle de skära tre kors i trädet, så skulle bölderna gå bort. Man gjorde så, och han blev bra.
Bergtagning
Det var ett barn som kom bort, modern stod och stekte pannkaka, och barnet ville ha en av henne. Då sa' hon: "Gå bort och kom aldrig mer tillbaka!" Barnet gick, och sen sa' de att de såg benrangel efter det i berget. Det var allt trol- len som tog 'et, för de hörde en sån susning i bergen.
Häxor och trollkarlar
Det kom allt enstaka finnar och finnkäringar uppi- från Värmland. Det var fattigt folk, som var ute och tiggde. De hade det ryktet om sig, att de kunde trolla, så en var inte noga med att få besök av dem. Vi hade aldrig något ont av dem. De fick litet av det vi hade, och då var de nöjda och gick. Det var så många landsvägsstrykare, som kom den tiden, så det var inte så gott att förstå, vad det var för folk många gånger. Det var tattare, finnar, loda- re, gisäller, zigenare. Rätt som det var så kom det någon sådan in. Ibland kom det hela pack. Men det var skôjrer, som kom i stora böken. Det kunde en aldrig vara säker på att de kun- de trolla, vem främling som kom. Om en såg att han hade några konster för sig / och skulle trolla på en, så skulle en slå till ho- nom för munnen, så att han miste en tand eller också för näsan, så att han fick blö näsblod. Sedan fick han ingen makt över en. Det var finnkäringar, som bodde i ####ringarna. Om man spottade i ####ringen, så kom hon ingen vägen med en.
Spiritus
Den talade far om. Det skulle vara de som hade spertus. Den fick de av djävulen, men de skulle gå till kyrkogården å ta ett litet ben från de döda å sätta på en krok, så skulle de gå till en nordrinnande bäck å meta en torsdagskväll, å då skulle de få honom. Men de skulle ha den gömd i en dosa. Han trollade fram pengar. Men de som fick av de pengarna blev så odry- ga.
Svartkonst
Jag hade två kor. Så trollade Bo-Jan å Jan i Hult på den ene, så att 17 små skinnlappar var "snudda" av henne. Av en annan gubbe fick jag lära hur jag skulle bota såret. Jag skulle koka rönnbark och människopess ihop å smörja med. Detta skulle stå i tre dagar. Jag höll på att smörja i nio veckor.
Bjäran
Här väst i Koppom fanns en käring som de påstod kun- de trolla. En gång hade hon släppt ut en 'trollhare'. De fick skjuta på den så mycket de ville, men inget skott bet. Men så var det en som lade silver i bössan å då 'dâtt an'. Men i detsamma som han sköt haren, så stöp en ko i lagården hans å var död. Av haren fanns inte annat än en skräphög kvar.
Bjäran
Jag mins så väl från det jag var barn att mor kom in en gång, det var på morgonen, från ladugården och sade: Det fanns inte så mycket som en skvätt mjölk i korna i dag. Det har vi å tacka puken för. Då viste jag inte vad ”puke” var. Men sedan fick jag veta att det skul- le vara ett djur som liknade en hare, som tog mjölken från korna. Ingen kunde döda den haren, för det var nå- gon som hade trollat ihop den.