Transkriberad uppteckning

"Du ha bestämt fått en "byting", hörde jag de sade till va- andra ibland, när de skulle skämta med varandra. Men det kunde vara allvara också, för det kunde bli vanskap- ta barn, och de fick heta bortbytingar. Jag minns en som varken kunde tala eller förstå något. Han var säm- re än ett djur. Han kunde inte äta heller, utan de fick mata honom. När han var späd, så hade mor hans lagt honom ute på backen. Det var en sommarkväll. Och hon tyckte, att han kunde ligga och leka, medan hon rus- tade över. Men sedan blev han alldeles olik sig. Han bara ville skrika, och när det kom någon människa, så var han alldeles förskrämd. Det var så illa med dem för denna ongen, men det var inte något att göra vid. Di trodde att trollet hade bytt till sig deras unge. 1. Bortbylingen kallades för bortbyting. 2. Byting var detsamma som bortbyting. "Du ä en / le byting", kunde en säga till den som en inte tyckte om. El. "du ä som en byting". 3. Det var troll och onda väsen som bytte till sig barn. Ibland fick tattarna, och sådana som strök vägen omkring, skulden. Men de osynliga var folk mest rädda för. Vet att mammorna la stål i bädden till barnet, för att det skulle vara säkert för trollen. Efter dopet var di inte så rädda, för trollen kunde inte ha ett kristet barn. De hade inte makt över det. 4-5. Om en kunde komma till det berget, där trollet ha- de ungen instängd, och fick höra honom skrika, så skulle en slå på ett grytlock eller annat järn. Men det skulle vara samma veckodag och samma tid som barnet blev bortbytt - så kunde trollet läm- na barnet tillbaka.