Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
När en baka till jul, så baka en ett stort kors. Det skulle gömmas till påsk. Så gjorde bå- de mor och farmor. Om påsk skulle det ätas upp med dricka till. Eller också baka en ihop det med dricka och åt det som soppa.
Påsken
På alla fähusdörrar skulle det göras tjärkors. På torsdagen skulle de smetas dit för på skärtorsdagskvällen var det inte säkert för påskkäringar. De kom då å skulle klip- pa fåren och göra andra ofog. Om det var någon som satt å spann på dymmelonsdag så fick kreaturen "kringsjuken", så att de inte kunde stå stilla utan snurrade runt el. sprang runt. Om någon täljde på torsdagen, så fick kreaturen ont i benen på vå- ren.
Påsk.
Man gjorde "påskevarmen". Reste upp långa stänger med en tjärbytta i toppen på. Man band fast den vid en buske och tände på. Man gjorde upp stora "vâr- mer" på åsarna. Man reste stänger på en 15 me- ter. Man såg då "vârmen" från den ena åsen till den andra. På Upperfältåsen brukade man hålla till om påskkvällen. Det var fullt med ungt och gammalt folk omkr elden. Karlarna hade bränn- vin med och bjöd varandra. Så berättade de "skrö- ner" för varandra. Man sotade varandra med brän- der. Det var rent av en högtid. Ungdomar från en el. flera närliggande byar gick och högg och drog ihop ris flera veckor i förväg. Enris och tor- ra träd brändes. Man skulle skrämma påsk- käringarna med elden.
Påsk.
Ju tjockare röken var från skorstenen om påsk- kvällen ju fetare skulle kröttra bli under året. Man eldade enris och sådant som det rök bra utav.
Påsk.
Om påskkvällen tändes påskeldar på bergen. Då brändes stora rishögar. Så var en ute å sköt "påskkäringar" om kvällen. Det troddes t.o.m. att det var några gamla käringar här från socknen med. De hade fått lära att flyga av den onde. Och när de kom tillbaka, så gick de i fjusen å klippte får å svin. I min barndom gjordes kors av tjära på alla fjusdörrar, t.o.m. på smådörrarna.
Påsk
Det var en karl som blev tagen med upp till klockorna i ett kyrktorn en påsknatt. När käringarna for därifrån, så fick han åka på en svart so nedför trapporna. En påskkväll sköt farfar i luften för att han skul- le skrämma påskkäringarna. I detsamma skottet small stöp han omkull och visste inte på en lång stund var han var hemma. Han trodde att en påskkäring mota- de skottet tillbaka. På ett ställe var det ett par käringar som smörjde sig, för de skulle fara till Blåkulla. De ställde sig i spisen och sade: "Ôpp ôpp men inte ner". En pojk, som hade sett och hört dem, skulle härma efter. Men han sade: "Ôpp å ner". Han fick fara upp och ned i skorstenen.
Påsk
"På backar gjordes eld." Vid eldarna sköts påsk- smällar. En skulle skjuta påskkäringarna el. skräm- ma dem. Brukade elda upp fårriset. Det var en väl- digt stor rishög.
Påsk
När jag som ung flicka bodde i Älvsbacka brukade gummorna i stugorna på påskkvällen klä ut sig till påskkäringar. De redo på en kvast, på vilken det hängde en kaffekittel, sopa och raka. När barnen kommo med sina påskbrev i vilken de hade godsaker den tiden, brukade "häxorna" komma utrusande ur stugorna på si- na kvastar och jaga barnen ut långt på gärdena. Allt skulle naturligtvis vara på skämt, men i skymningen blev nog många av gummorna riktiga häxor för många av barnen.
Påsken
En påskkväll bad en käring mormor följa med ut på backen. Jämt som de kom ut, så fick de se tre "påsk- käringer" å åkte på en käpp. Det gick så att det su- sade i luften. Det var jämt i kvällningen. Käringarna blev rädda å sprang in å låste dörren. Påskafton gjordes tjärkors på stall- och lagårdsdörrar. De var tre tum långa. Sådana har jag sett många här på gamla husdörrar.
Påsken
"Nu hade di komme hem frå Blåkulla," sades det om en fick se att någon var uppe tidigt på påskmorgonen å el- dade. För den skull så ville en aldrig göra brått eld i spi- sen den morgonen. På påskafton gick de å gjorde tjärkors på lagårds- och svinhusdörren, för att de inte skulle få påhälsning av påskkäringar. Det mins jag så väl. De hade en tjärbytta å en borste. (Övriga uppgifter lika med annan uppteckning från Värmskog. Uppt. anm.).
Påsk
Benämning på dymmelveckans dagar: "Korvmån- dag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påsklördag el. påskafton'. 'Påskda- gen, andag.påsk, trejdagpåsk." I min barndom höll de allt på det bruket, att en skulle äta korv på måndag å fläsk på tisdag. Långfredag morgon var det bäst att passa sig att kom- ma upp i tid, för annars fick en stryk. Det skul- le vara som skämt, men en kunde allt få slag som sved. Den dagen hölls barnen hemma de fick inte gå till andra stugor. De äldre höll sig också hemma den dagen. Det var för att det var så stor helgdag. Det var inte passande att gå bort. På onsdag skulle det vara slut med arbetet. Det skulle inte gå an att sikta mjöl, spinna,, tröska el. / mala på kvarn. "Gud nåde den" som tog sig för att hugga ved elleer tälja, så att det blev stickor. Kom kreaturen på sådana stickor så bröt de benen av sig. På skärtorsdagskvällen var det farligt för påskkä- ringar. Då var de redan i farten. På lagårdsdör- ren gjordes ett tjärkors för att de inte skulle ha makt att komma in där å "skrämma" korna.
Påsk
Dara i påskvecka kalla di för köttmåndan, fläsketisdan, dimmeonsdan, skärtorsdan, långfredan å påskelördan. På onsdan geck dimmeln in, då feck di slute mä allt grävre å större arbete. Dä skulle vara så tyst å stille sôm möjligt. Ôm påskkväll sprang di mä påskegôbber. Dä va en sôm hade högge ett klypit trä å öxa te, dette måla han sôm va bedrövlit. Di klädde ut gôbben å käringen å ställde på trampen. Dä va för å göre spratt. Hade en ett horn i sija te nôn, så va dä mest säkert, att en tockere fuling stog utaför på môran å vänta. Di sprang mä påskebrev, ôppna dörra å slängde in dôm. Di gamle va så bekömra för, att di skulle få nô djur förstört i lagårn, än- ne att påskkäringer skulle ta nô djur å ri på, så di gjorde ett kôrs itå tjäre över dörrera. Sômme låg å vakta mä bösser i svinhusa å lagålera. Då hade di särkelt laddat mä vitlök å tocke.
Påsk.
Dä va på ett ställe di hade e pige sôm va i förening mä satan. På sam- me ställe hade di e vallepige. När påskekväll kom, så sa piga: Vill du följe mä mej ut i kväll ska du få se på rolit. Dä va klart ho ville. Ho trodde ju att dä skulle bli rolit. Piga geck på lobrona mä ett rönnespö å slog så dä vischla i lufta, å då kom dä sôm en ulv te henne. Denne smorde ho å sen sätte ho sej å valle- piga på dennes rygg å så bar dä iväg i lufta fortare än när fôggeln fly- ger. När di kôm fram te skam, så skulle vallepiga inskrives. Dä geck inte mä minre än så. Han tog ut blog på vänstra namnlösen å skrev senna. När dette va gjort, börja han å trätte på piga å sa att denne röjer er alle ihop. Han skrev namne på en lapp å stack den i e fecke på tösa. Å vart ho gjorde å mä denne, så va han i alle fall i fecka. Te slute fråga di prästen va di skulle göre mä denne lappen. Han sa att ho skulle äte ôpp / lappen, så skulle ho kanske bli å mä den. Dä gjorde ho å lappen ble borte. Tösa höll på å bli ifrån vete, men ho ble allt bra senna. Ho gjorde aldrig ôm den resa mer.