Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Juldagen.
Om julmorgonen skulle kreaturen ha ett mål av det bästa höet. "Di skulle ha jul i ôg". Hästen fick havre. Den som först kom hem från kyrkan i byn skulle få skörda in först. Å då skyndade de ut ur kyrkan så fort. En del hade inte tid att vänta tills präs- ten hade kommit från altaret. Det var att sätta för å köra i vilt sken. De hade bloss med till kyrkan. Jag mins, att de som kom ovanifrån Juv, hade bloss när de kom. Det såg jag. Å när de kom till kyrkan så satte de ihop blossen till en pyramid å så fick de brinna upp. Det var bloss gjorda av tjärved. Det fick lov att vara många för att räcka hela vä- gen, för det skulle lysa hela vägen till kyrkan. / Överallt i gårdarna hade de det bruket att två ljus sattes i varje fönster. De skulle brinna me- dan folk for till ottan. Ju grannare det lyste i en stuga, ju roligare tyckte en att det var. Till middagen på juldagen fick en fläsk, po- tatis å kål. Juldagen användes till vila. Det var inte bruk- ligt att en gick någon vägen den dagen. Det skul- le vara tyst å stilla.
växter.
Det var ett slags gräs som di kalla "snärjegräs". Om en tog sådant å kastade på en tös, så skulle hon bli kär i en. Eller tvärt om. - Jag mins att mor rökade stugan med en å al ibland, för att det skulle bli friskt, så att inte smittosamma sjuk- domar skulle fastna inne. - "Röksôpp" var som en torr svamp med svart mjöl i. En skulle inte röra vid den. För kom det i ögonen, så kun- de en bli blind.
växter.
Det var en slags rönn som trivdes att växa upp i andra träd. Den kallades för "flôgrônn." Om en kunde få en käpp av en sådan rönn så var det bra, för den skulle vara nyttig till så myc- ket. En skulle inte bli "skämd" el. "mostôln" om en hade en sådan. Barken av sådan rönn var nyttig att ge kreaturen. Jag mins, att den begag- nades mot "rösjuken", om inte annat. "Kusbast" (?) gavs kreaturen, för att de skulle hål- la sig friska. Den karvades sönder i små bi- tar. Både bären, barken å träet var nyttigt. "Lebbersteck" var bra att plantera, där en inte ville ha orm. Flädern användes att koka the på. När en fått bröstvark, så drack en sådant the så varmt / som en orkade dricka det. "Renfan" kokades. Då drack en det vattnet, för det skulle vara bra, om en hade plågor i ma- gen. "Röksôpp" begagnades att ha i sår. En tog av mjölet i soppen å strödde i såret. Då skulle blodet stilla sig å såret snart gro. "Läkeblacka" tog en vara på, för den stillade blo- det, när en lade den på, så grode såret fint. "Kärleksgräs" var sådant gräs som hakade sig fast vid en, om en kom i närheten av det. "Villegräs" växte vid myrar och mossar. Det var inte bra, om djuren fick av det. De blev vilsna.
Växter.
Det var en slags ved som en kallade för "uggle- ved. Den var grön, å om höstnätterna så kun- de en få se att det lyste i den. Somliga hörde jag att de trodde att det var mara eller något annat ont i den veden som lyste.
himlakroppar.
Jag kan inte minnas annat än att de bru- kade slakta på ny - för att fläsket inte skul- le skrynkla ihop sig i pannan, när det stektes. När en gick å tog ut lysning var det noga, att det skulle vara på ny. Det mins jag att jag å min käring gjorde. Det var för att inte det skul- le bli nôn strid emellan en. Di sa, att om en gick å tog ut lysning på "nean", så skulle käringen bli löslig å horaktig. Det skulle inte bli bra. En skulle inte lägga på en kalv som var född på "nean". Han ville inte till sig i växten. Det blev inte något av honom. Inte skulle en hugga ned fyrved i "nean", för han torkade inte. Han ville inte brinna. Vintergata kallades för "vintergâta". Om / hon hade tätt med stjärnor på hösten, fram i september å oktober, så skulle en få mycken snö. Om hon syntes dåligt, så skulle det bli mycken nederbörd. Figurerna, som en såg i månen, var Adam å Eva. De bar vatten mellan sig, för de skulle släcka månen. För när de blev utkörda ur para- diset, så fick de flytta till månen. Ålderdomliga namn på stjärnor och stjärn- bilder: Norstjärna, sjustjärna, oxen, vädu- ret, skytten, vattumanen.
himlakroppar.
När en skulle till att slakta så fick en vänta till dess det var ny. Både svin å nötkreatur skulle slak- tas på ny. Men det var särskilt noga med svinen. Det var för att sovlet inte skulle gå från en. Den ved som en skulle ha att elda i spisen med skulle huggas på första eller andra nyet under året, eljest så blev han inte torr att brinna. Det var bäst att tvätta kläder på ny, för då blev de som renast. Lysning skulle en ta ut på ny, för att inte det skulle bli ledsamheter. Väven skulle sättas upp på ny, om det var rätt. Vintergatan hette vintergatan. Jag mins inte annat namn på den. Det var vissa som var go till att spå väder på den. Om hon var "lâbbi" å matt, så blev det mycken / snö eller nederbörd. Fläckarna på månen kallades Adam och Eva. Ålderdomliga namn på stjärnor och stjärnbilder: "sjustjärnorna, karlavagnen, nolstjärna,
himlavalvet och väderleken.
Vind från väst å sydväst har kommit med regn. Kall nola betyder, att en får ruskväder. "Värsol" - när en fick se en sådan så visste en att det skul- le bli storm eller oväder. - När det går upp som strimmor från solen, när hon håller på att gå ned, så "drar hon regn". - Moln under solen, när hon går ned, betyder att en snart får regn. - När det rodnar efter solen, blir det storm, om det rodnar före solen på morgonen, så så spådde en regn innan kvällen. -
naturfenomen.
Förr kallade de åskan för "tola". - "Åskeviggar" hade en inomhus för att det inte skulle bli åske- varme el. eldsvåda. Jag vet att di var rädda för så- dana träd som åskan hade slagit ned i. Det var inte bra att gå till dem. "Nolskenet" betyde att en skulle få omslag i väder- leken. Vad det är, har jag ingen reda på. "Våroxen" dallra i luften. Det var, när det var sol- sken. Det var som en hop spindelväv. Det betyde, att en skulle få varmt. "Kornbleken" fick en se om kvällarna fram i augus- ti å september. Han lyste på säden så att han mognade.
naturfenomen.
Förr kallade man åskan för "tola". När hon gick sade man att det var "tolvär". Det mins jag. Å somliga gamla sade "åscka". Det var ett slags yxor av sten som far påstod skulle vara "åskvigger". När åskan gick så ha- de hon dessa med sig. Folk tog vara på så- dana, för om en hade sådana inomhus, så skyd- dade de för åskan. "Åskviggen" lades i spisen el. bakugnen. Om norrskenet gick förbi solens bana, så skul- le det bli krig. Det är en gammal fabel som de gamla hade. Norrskenet troddes bero på att det var mycken is vid nordpolen. Det blev ljust av den. "Våroxen" - det är som om det skulle komma / en dunst ur backen. Det brukar bli i början på maj. Det skälver som böljorna i sjön. - De ha- de den trona (?) att det blev nolavär första gången åskan slog på året. - Om åskan gick medan havern låg i bingen, så skulle det bli ett bra skördeår.
Naturfenomen
Jag vet att det var många som blev så räd- da, om de fick se en komet. Då skrek de att det skulle bli krig. Å somliga trodde, att det blev päst å svårår. Det var "järtecken" kallade de det. När stjärnorna föll, så var det någon som dog. För var stjärna som föll gick det en människa till Gud. Det var allmän tro om det.
Bergtagen.
Finn i Tôrskog hade varit på tinget. När han var på hemväg så träffade han en "berggôbbe". Å Finn kom in med honom i berget. Han blev "bergta- gen." Där var så förskräckligt grant å så för- skräckligt möa böcker. Å han fick läsa i de böc- kerna. Men allt var så gammalt. Han fick fäg- nad som när vanligt folk. När han kom ut ur berget så höll han på att inte hitta hem. Men han satte sig å läste Fader vår i händerna, å då klarnade det för honom.
festeldar och nödeldar.
På Valfjället satte de upp "valer" förr i värl- den. Det var "nödeld" som skulle lysa. Den lyste än- da bort till Blomskog. Där finns också ett berg där de tände "valer". Det var i ofredstid. En sådan val byggdes upp av stockar, å det skulle vara torr ved i den jämt för att det skulle gå fort att få eld. - I bland så kom norrmännen å plundra- de. Vid sådana tillfällen tändes elden. Till Glabackshöjden gick folk om natten till Kristihimmelsfärddag för att få höra ulvar- na tjuta. Det var ungdom mest som gick dit upp. De var ihop å dansade å lekte. De gjorde ringlekar. Det var en stor sten där som de hölls vid. Den var jämn så att de kunde dansa på den. Så eldade de så mycket / de orkade å skrek efter vargarna. Det var ett gammalt bruk som jag nätt å jämt mins till. Men senare var det mycket för det att ung- domen skulle få roligt. Om påskkvällen så var ungdomen uppe på höga berg å gjorde upp eld. Det var "påskbra- sa". Då hade de också lek å dans för sig. Så kappades de att bära ris å ved till brasan så att det skulle bli stor eld som syntes vida om- kring. Det var för nöjes skull, men det hettes ju att en skulle elda å skrämma påskkä- ringarna. Man eldade ris å den ved en kun- de komma åt i omgivningen. Det var inte no- ga. En tog där det fanns. Tjärtunnor brändes. För att elden skulle komma högt, så hissades tunnan upp på en stång. Så fick hon brin- na uppe i luften. Så roade de sig med att slå i elden så att gnistorna regnade om- kring. Kolsmällar gjordes. Så provade de å sprang genom röken å varmen, så det var / gott att det inte tog eld i dem. De lekte med brasan. Då kunde det vara någon våghals som hoppade över elden, för att han inte skulle bli tagen. Stål å flinta mins jag. Då slog en eld med stå- let å flintan å så hade en "knöske" som gnis- torna tog fatt i. Det de gjorde eld med att gni- da eld med trä mins jag inte. Jag hörde talas om att mina föräldrar gjort det. Då hade de en käpp å gned mot en vägg med, att det blev så hett, så det tog "nöeld".