Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Häxor och trollkarlar
93. Orden lövja, lövjeri och lövjerska ej kända. 94. Finnarna var trollkunniga. Folk var rädda för finnar- na och deras trolldom. Brukade komma finnkäringar och finngubbar uppifrån socknarna. Det var bäst att hålla sig väl med dem, för då kunde en få hjälp av dem och så var det inte farligt att de trollade. Det var från finnarna som trolldomen kom. Varje troll- kunnig person kallades inte finne för det var allt de av traktens folk som hade lärt sig att trolla också. 95. Om en spottade efter den som kunde trolla, så hade han ingen makt den gången. 96. "Väryringar" var inte hälsosamma. 97. Trollkäringar hade "pukharar" som de skickade ut att ta mjölken från andra. Den som ville ta mjöl- ken från andra begagnade sig av dagg, som föll om / midsommarnatten. De gick på andras ägor och tog reda på daggen. Sedan gav de den åt kreaturen. 98. Strumpeband har jag inte hört något om, men mor min såg en käring som stod och mjölkade på tagel- strån. Hon skulle kunna få mjölk på det viset. Men det var andra som fick släppa till. 99. Har inte hört att käringar kärnade smör i en bäck, men att de gick ut och ställde sig att kärna för att de skul- le få mera smör, vet jag.
Svartkonst
När Blåsman skulle bota ett kreatur så strök han med handen över ryggen på det å mum- lade. Finn-Erik hade mycket med trolldom att göra. En gång så blev han ovän med en. Denne tog Finn- Erik över marken å klämde till. Den som tog taget med Finn-Erik hann knappt hem förrän han började att fälla håret. Håret gick av honom helt å hållet. Till slut var han tvungen å be Fenn-Erik om förlåtelse. Men då började håret växa igen. Palin var en riktigt trollkarl. Han kunde trolla så, att folk blev från vettet. Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder. Det var för Palin som han hade stulit den. Palin fick fatt på pojken å det gick inte / å komma undan utan han var tvungen att ta- la om å säga att det var han. Mor till poj- ken tog tjädern å slog till trollgubben med. Ef- ter den dagen så var förståndet borta på poj- ken. Han har en dotter, som jag tror lever ännu i dag. Hon är inte klok. När han skulle trolla på en, som han tänkte att göra från vettet, så trol- lade han fel, så att det blev dotern som blev konstig. Det gick aldrig bort.
Bergväsen
Man talade om "bergfôlk", "bergkäringar" och "berggôb- ber". Något särskilt berg som de bodde i hörde jag inte talas om. Det talades mest om sådant för att skräm- ma barnen el. för att göra barnen snälla. Det talades så mycket om "bergtroll" när jag var barn. Trollen hade skatter i berget. Det skulle vara stora rum. Mor berättade en sägen om en piga som hade bli- vit bergtagen. Hon var i berget länge, men så orka- de hon smyga sig ut. Så talade hon om att trollen ha- de så fint, så hon hade aldrig sett så förr. Det var silver och guld både till väggar och tak. Men de hade inte annat än grodor och ormar att äta. Trollen hade kreatur. Och det hörde jag i min ung- dom, att kvinnfolken kunde säga att de hört så kon- stiga bjällror i skogen. Det skulle vara trollen som / var ute med sin boskap och vallade om kvällarna. De kom inte fram med sina kreatur förrän folket ha- de släppt in sina. Men det var de som trodde att det var "skogråa" som hade konster för sig, så att de som letade efter kreaturen skulle bli förvillade och komma bort i skogen. "Berghunden" höll till i bergen. Han var osynlig. Han hade skall som en vanlig hund, men skallen var så fin. Jag hörde sägas att han jagade trollen om nät- terna, om han fick spår på dem. Om en kom i vä- gen för honom, så blev en sjuk.
Häxor och trollkarlar
Finnarna kunde trolla. Det fanns inga andra än de som kunde trolla. Om en gick till dem, så kunde en få reda på så mycket. Om en kom ut för en som ville trolla på en, så skulle en stryka till honom rätt för mun- nen eller näsan, så att en slog ut tänder- na på honom eller att han fick blöda näs- blod. "Värgôbben" har en kalla denna blåst som kom och snodde stickor och löst med sig i luften. Det var fullt med vast i den. Kom en in i den så blev en sjuk. Vet di tala om, att folk blev underliga i all sin tid sedan. En var rädd att främmande skulle komma och / smeka eller klappa kreaturen för en. Var inte bra om någon kom och berömde dem för en heller. Di kunde ta mjölken för en. "One öge" tog mjölka från korna. Det var finnkäringar som satt och kär- na smör i bäckar. Det var en gubbe som råkade att gå ut om påskkvällen och smälla av ett skott i luf- ten, och då kom det en käring dunsande ned. Det var en käring från socknen. Han hade skjutit henne i lårbenet. Då bad hon att han skulle ta isär bössan och smörja låret hennes med den smörja som fanns i låset. Han skulle få en oxe av henne, bara han inte tala om vem hon var.
Spökeri
I Stommen fanns en person som var så rädd om kvällarna att han inte vågade gå. Skulle han någon vägen på kvällen, så red han. Han var rädd för trollen och spökena, men om han var till häst, så menade han, att de inte kunde ska- da honom, för då höll han fötterna i stigbyglarna, som var av mässing.
Slåtter, skörd.
På våren, jämt som brodden började att spira upp av gräset, så skulle en ta ett lakan eller ett linne /skjorta eller särk/ och dra över gräset. Om en gjorde det, så skulle inte trollen eller något ont få makt över gräset, utan en skulle få god skörd.
Trebandskvasten
Om ett troll efter mörkrets inbrott kom för att byta bort sitt barn och ropade: "Trebannakost, kom och släpp mig in!" kunde inte kvasten hjälpa, om han hade två band. Kvasten svarade då, att han endast hade två band.
Ont öga och ond tunga
Det var ett par gubbar ute på Arnön som "trôlla ihjäl" var- andra. Den ene gubben kunde inte tåla den andre och när det bar så till att de kom "i syna" på varandra, så gjorde de varandra ont med att trolla. De hade hållit på så länge, men till sist tog det skruv, så att de blev liggande och inte kunde rätta till sig mer. De skulle inte ha något annat att trolla med än med ögo- nen. Om "Fôssgôbben" råkade att titta på ett djur, så var det slut med det djuret. Han hade "one öge." Folk som han tyckte bäst om, tittade han inte åt och så var det om det var någon han inte ville "skämme" djuren för. Han höll ihop ögonen, när han gick förbi. När det blev slut på de gubbarna så blev det allt liksom slut på "trôllinga" i den trakten också. Men de var farliga för både folk och fä. - Det fanns allt somliga gamla käringar där bort i också, som folk trodde kunna trolla. / De fick skulden för både att de hade med "finskott" att göra och att de tog mjölk och hälsa från andras kor. Vad käringarna hade för sig har jag mindre reda på. De sade, att de kunde mjölka med lillfingret, bara de hade skurit sig i det och skrivit den ondes namn med blodet. De skulle få så mycken mjölk de ville ha. Det var särskilt en gumma i Arnötrakten som hade rykte att kunna trolla. Om någon skulle dö, så såg hon likfärder långt i förväg. En kväll var hon i ladu- gården och då fick hon se att det kom ett svart följe som hade en karl liggande på en slip. På morgonen kom de samma väg med en person, som fällt ihjäl sig i sko- gen. Många gånger talade hon om sådant i förväg som skulle komma att hända.
Svartkonst
Sådana som skulle vara trôllkârer gick till kyr- kogården å tog mull å ben, som de skulle ha när de skulle trolla. De gick efter sådant på torsdagskväl- larna. Det skulle vara så nyttigt att få sådan mull i åkern för det växte så bra. (Samma uppgift från flera äldre inom socknen. Uppt. anm.)
Troll
Det var en tös som påstod, att hon inte var rädd för trollen, för att hon skulle visa det, så tog hon fram spinnrocken och satte sig att spinna en skärtorsdagskväll. Men efter den kvällen blev hon så underlig till förståndet, så hon ville aldrig göra annat än spinna. Hon spann och spann, men det blev aldrig något garn.
Troll
Jag minns, att mina förfäder lärde mig hur jag skulle göra, om jag kom ut för ett troll. Då skulle jag ta rätt över en åker, inte somm plog- fårorna gick utan tvärs över dem. Då kunde in- te trollet följa mig, för det var tvunget att gå längs plogfåran, om det skulle komma fram.
Troll
Det var en tös som påstod, att hon inte var rädd för trollen. För att hon skulle visa det, så tog hon fram spinnrocken och satte sig att spinna en skärtorsdagskväll. Men efter den kvällen blev hon så underlig till förståndet, så hon ville aldrig göra annat än spinna. Hon spann och spann, men det blev aldrig något garn.