Transkriberad uppteckning

Det var ett par gubbar ute på Arnön som "trôlla ihjäl" var- andra. Den ene gubben kunde inte tåla den andre och när det bar så till att de kom "i syna" på varandra, så gjorde de varandra ont med att trolla. De hade hållit på så länge, men till sist tog det skruv, så att de blev liggande och inte kunde rätta till sig mer. De skulle inte ha något annat att trolla med än med ögo- nen. Om "Fôssgôbben" råkade att titta på ett djur, så var det slut med det djuret. Han hade "one öge." Folk som han tyckte bäst om, tittade han inte åt och så var det om det var någon han inte ville "skämme" djuren för. Han höll ihop ögonen, när han gick förbi. När det blev slut på de gubbarna så blev det allt liksom slut på "trôllinga" i den trakten också. Men de var farliga för både folk och fä. - Det fanns allt somliga gamla käringar där bort i också, som folk trodde kunna trolla. / De fick skulden för både att de hade med "finskott" att göra och att de tog mjölk och hälsa från andras kor. Vad käringarna hade för sig har jag mindre reda på. De sade, att de kunde mjölka med lillfingret, bara de hade skurit sig i det och skrivit den ondes namn med blodet. De skulle få så mycken mjölk de ville ha. Det var särskilt en gumma i Arnötrakten som hade rykte att kunna trolla. Om någon skulle dö, så såg hon likfärder långt i förväg. En kväll var hon i ladu- gården och då fick hon se att det kom ett svart följe som hade en karl liggande på en slip. På morgonen kom de samma väg med en person, som fällt ihjäl sig i sko- gen. Många gånger talade hon om sådant i förväg som skulle komma att hända.