Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Se solen dansa
Ja minns i män uppvaxter det var ynglingar som gick oppå höga berg och skulle se sola dånse på påskmårrn, för det var Kristi uppståndelse. Dom gick på högste bärjen, så det var nog bara pojkar som gick. Nordviken den 16 sept. 1932, Ella Odstedt
Kyrkor - Om äldsta kyrkan i Ström
Då äldsta kyrkan i Ström skulle byggas, fanns det byarna Bredgård, Tullingsås, Strand och Espnäs. Alla ville ha kyrkan till sin by. Då beslöt dom att hugga ett timmerträd långt opp i Vattudalen, och där det tog land skulle kyrkan byggas. Och stocken den flöt in i en vik, och där invid byggde dom kyrkan. Man ser ännu var den varit. Dom var sju bönder då dom började men var fjorton då dom slutade. Den där gamla kyrkan stod kvar då den här byggdes, men då var det en bonde som föreslog att dom skulle riva den och ta stenen till nya kyrkan, och så blev det gjort. Jag var lillpojke då, och jag var dit, och jag såg bilder från kyrkan som låg kastad runt omkring där.
Sörjer över ofrivilligt sabbatsbrott
Farmor tala om att det var en gubbe här i närheten som bodde ensam och hade tagit miste på dag, så på juldan stod han ute och högg veden. Då gick farmora dit och tala om för honom att det var juldan, och då blev han så ledsen så han börja på gråta, och så föll han på knä bredvid kabben och bad Gud om förlåtelse.
"Tivelbark" som botemedel
Tiveln (tibasten) han skulle vara bra. Dom flängne baschn (barken) och ga haka (mot sjukdom).
Borttagna Moseböcker
Det fanns två Moseböcker till i Wittenberg, där prästerna studera förr, och det vari de böckerna som dom fick lära sej att trolla. Konsten med blodstaggning kommer också därifrån. Men så togs de där böckerna bort, det blev alldeles förbjudet att ha dom i Europa, för folket lärde sej så mycket rackartyg ur dom.
Storsjöodjuret
En sommarkväll i juni i slutet av 1800-talet såg riksdagsman Jöns Bromée och flera personer bland andra ett par drängar som var anställda hos honom något konstigt i sjön. Bromées gård låg så att ägorna sluttade mot sjön, utsikten var god. Efter ett par minuter såg de att det var storsjöodjuret. Bromée sprang in efter geväret och mjölnare Kvarnström fick också tag på ett gevär. Två båtar sköts ut i sjön och så klev alla i. De rodde så mycket de orkade. Det tänkte skjuta storsjöodjuret men de sackade efter. Djuret satte kurs söderut med en väldig fart. Plötsligt dök det ner i vattnet, och kom inte upp till ytan mer. Bromée sade efteråt att han kunde gå ed på att de sett storsjöodjuret. Bromée såg storsjöodjuret en gång till. Hans gård låg inte långt från sjön i Billsta by i Hackås socken. Flera av gårdsfolket stod också ute på ägorna och såg djuret. Det var på hösten. Vinden var sydlig. Djuret hade god fart och de iakttog det i flera minuter. Det tog vägen förbi Tjuvholmen mot Hoverberget.
Att ta bort vårtor
En gammal gumma på Frösön lärde mej hur jag skulle ta bort vårtor. Jag skulle ta en ärta och fara med den tre gånger motsols kring vårtan, sen skulle jag kasta ärtan i en brunn och skynda mig in och så vara inne tills hon hann sjunka. Då hon ruttna sen, skulle vårtan gå bort. Hade man flera vårtor, skulle man ta en ärta för varje vårta.
Åskan och vattenådrorna
Där det är två vattenådror som korsas, där är åskan hågad att slå ner.
Rädsla för lappar
Dom var gör-rädd för lappan förr. Det var så många som kunde trolla. Det var en som dom kalla för Lapp-Klas i Berg, och han visa en gång på ett ställe här att han hade som en liten gubbe i en dosa. Och han hade små påsar, som hängde ner från bältet. — Vad var det för en liten gubbe han visade? Ja det var väl själve onman (djävulen) han hade i dosan. (Tror verkligen detta.)
Eld mot trolldom
Dom bruka kasta en eldbrand förr efter dom som dom trodde skulle trolla, då hade dom ingen makt. Jag minns en här som gjorde det en gång. Det var en tattarkäring in, och hon hota väl på något vis, och hon [bondhustrun] kom ihåg det där och slängde en eldbrand efter henne.
Olycka med puken
Det var en liten pojke som fick följa då farmora hans gjorde en puke. Men då hon skulle säja vad han skulle dra, så sa pojken: "Å skit drar du i farmors filbytta!" Och puken han drog så.
"Mäta bort" skräp ur ögat
Jag hade en faster som kunde "mäta bort" om man fått nånting i ögat. Jag hade en gång fått något skräp i ögat, och då skulle hon mäta bort det där. Då la hon mun alldeles intill ögat och viska nånting, men det vet jag inte vad det var. Men sen tog hon och mjölka bröstmjölk in i ögat. Och jag blev bra, men det var förstås den där feta bröstmjölken som tog skräpet med sig. — Men det var ju ingen särskild "mätning" det där? — Nej, men det kallades för mätning i alla fall.