Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara satt i bladet. Om en fick av en annans blod på sig, så kunde en få ma- ra i kroppen.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg. April med sitt skinn kör barnen in. 40 martyrer, Store Sven i Landa ser, att om det är frost den da- gen, blir det 40 frostnätter före den 1 sept. De gjorde inget 1 maj - de bara var ute och såg om hag- gårdarna och sen satte de sej att supa - ricka märg i bena. Kristi himmelfärdsdan var förste metaredan. "Marsagron kommer aldrig åt ladan" sa en gumma som de kallade "Prinsessa" i Landa. Petter katt kastade sin varme sten i sjöarna, och sen var de inte säkra, för det blev os i dem. (os=vakar!)
Kloka.
För i värla gack här aj, som daj kallte Frissa, daj påstoe att hu kunne boda kreatur. Vi hadem aj ko som va dåliger å skullem ha Frissa te å bodana. Hu lajdena åd första, (förstugan) å så brända krudd unner hövet påa. Om hu gjore nå mar vea hövar ja inte. Darras hade an gris an gang, som hade fått longesot trodde de. Då gack darra mor å noppa gräs frå vårt, hönar ja, de skulle de ge grisen som bodemedel.
Vår- och hösthalvåret.
Regnar det bönesöndag, blir det regn i sju veckor. Regnar det Petri fäng, blir det regn i sju veckor. Eljest Sju sovare - do. "Paulus, drängen och drängadrängen", har de talat om. Var Paulus kall, blev de andre kallare - det blev sträng vinter, om de dagarna var kalla. Petter katt kastade en varm sten i isen. "Nu tär det li- ka fort under som på isen" , sa pappa. Den 25 mars skulle man sluta tända lyse. (Men inte tal om tranan. Intet om Gregorius.) Bartolimei storm räknade de alltid på. Mårtens gås - förr var här inga gäss. Jag minns inte en enda, som hade gäss här i min barndom, så här har folk inte ätit gäss på Mårten.
Vårhalvåret
Petter Katt kastade en varm sten i sjön. De var rädda att köra på sjön sen, för då skulle det ta på isen likamycket under som på. "Om stubben bär katt Kyndelsmässenatt, så tar den var tredje stack." Det blir dåligt år, om det är frost och rim på stubben den dan. Vafferdan - här var inga vafflejärn i min barndom, men de började i min ungdom. Sen blev det vanligt att man skulle äta vaffler Vafferdan. Frost den 9 mars - då skulle det bli 40 frostnätter före mid- sommar. - April mä sitt skinn den körer barna in. / På Kristi himmelsfärdsdag skulle de vara fina. Hade de fått något nytt klädesplagg, skulle de ha på sig det när de gick till kyrkan den dagen. Påskdagen var det man skulle börja gå till sängs utan ly- se.
Gamla märkesdagar
Sådant väder det var under nyårsnyet, skulle det bli tre ny i rad. Är januari våter, är det mången man som gråter, för då blir det en torr sommar. Efter Petr. Kathed (22/2) är ingen is säker, ty då har han kastat en varm sten i vattnet. Om det blir frost natten till det fyrtio martyr- er (den 9 mars), då då blir det frost 40 nätter i rad. April våt ochMaj kall, fyller bondens lada all. Aprilsnö är lika god som fåragö. Om Erik ger ax (den 18 maj), ger Olof kaka. Om det regnar på bönsöndag må bonden hänga upp både plog och harv, ty då blev det en våt sommar. Blenda skall sommaren sända.
Mara
Min bror hade ont av maran om nätterna, så fort han la sej på ryggen. En kväll stoppade han igen alla nyckelhål. Det kom och började på med honom. Då lade han sej på sidan, och då fick han se en däga från grannställena. Det var en däga, som var så illa svår på honom. Han fick släppa ut henne naturligt- vis. En gång var det en katt som sa: "Hunn, långt å kallt te Högshult (i Mark) men längre å värre te Knäre´ ." Det var en skomakare, som satt och lagade skor. Då kom en mus och sprang ikring i rummet, och tredje gången hon trådde på hans tavla, tog han en läst och slog till henne med den och sa: "Vill de inte vara här ifrån, så skall jag hjälpa dej !" Sen fick de veta, att en piga hade fått tre ristane i bröstet, hon hade varit ute och varit mara !
Myrlingar.
Myrlingar. På flera ställen här i trakten, skall det enligt sägnen, vara avdagatagna nyfödda barn. Deras skrik har sedan hörts alltid, och särskilt mot väderskifte. Jag var en gång ute en sommar- kväll, och fick då i närheten av ett av dessa ställen höra ett gällt barnskrik. Jag sökte där omkring i tanke på, att det fanns något barn, men där syntes ingenting. Några andra ha också hört samma skrik, då och då i skymnings stunder. Necken. Mellan Vallby och Sällstorp flyter en liten å, som kallas Lillån. Förr i tiden sades det, att där bodde en neck. Dit gingo de gamla bond spelemännen för att lära sig spela. En flicka från Sällstorp, som levde i början av 1800-talet, var mycket skicklig i fiolspelning, och det sades, att hon lärt det av necken i Lillå. Det var många platser, som utpekades för neckens tillhåll. Ett ordspråk: "Å för necken", sades av många gamla i dessa bygder. / Gastarna i Hemringsdal. Det var för länge sedan. Då våra berg och dalar voro klädda i stor skog, där både vargar och rövare höllo till. Då gick det inte att sända ut fåren om somrarna, utan att de åtföljdes av en vallgosse. En by Vallby hade då sin vall- gosse, som med matpåse och näverlur begav sig varje morgon med byns får upp till en dal i skogen, som kallades Hemringsdal. En gång kommo tolv rövare och över- föllo honom. De ville taga hans får, bränna hans hund, och hänga honom själv. Han bad dem då, att han skulle få blåsa lite i sin lur innan de dödade honom. Det fick han. Han blåste då. I björkebärs håla i svarta skåra där ligga tolv rövare mig vilja de hänga, min hund vill de bränna mina får slakta de. Hemma i byn hade man hört vad gossen blåst, och bönderna samlades i hast, och begåvo sig upp åt skogen. De träffade rövarna och slog ihjäl dem allihop. De ligga begravna alla i dalen på olika ställen. Många år därefter hördes om kvällarna särskilt mot väderskifte, höga skrik. och ortsbefolkningen sade, att det var gastarna i Hemringsdal. / Folktron om gastar är, att det är sådana mäniskors andar, som omkommit genom mord eller olyckshändelser. / Veddige, Hl. Elin Samuelsson 1926 Skogsrå. Det var en piga som gick inne i skogen och letade efter korna som voro bortsprungna. Hon gick och gick men fann inga. Då fick hon höra det ropa in ifrån skogen: Märta, Märta här är ditt fä. Men hon vågade inte gå dit ty hon visste att det var skogsrå som ropade. Mara. De gamla besvärades ofta om natten av mara. De kommo in genom nyckelhålet och kasta- de sig den liggande i sängen. De fattade tag om strupen och det kändes som de skulle kvävas. Den angripne jämrade sig högt. Om någon annan hörde det och ropade hans namn så försvann maran. En gammal man talade om att en natt det kom något och kröp på honom i sängen. Han fattade tag och förde det i golvet. Han tyckte det kändes som långt fruntimmers- hår och han tyckte sig vara klar vaken. I gamla stallar är även mara. De rida på hästarna om natten och flätar deras man på ett konstigt vis. Det är omöjligt att kunna ta upp den. Men nästa natt kan den vara upp- tagen. / Folktron om mara är, att det är avlidnas anda, som gå igen och vill göra dem ont.
Vårhalvåret
Den 27 maj (Beda) skulle gållko och gållos ta sin föda ute. Den 3 maj, kom svalan, tärnan och horngäddan, de tre följdes gär- na åt. Valborgsmässoafton skulle man dricka toddy - dricka märg i bena. Det förerkom inte i min ungdom att ungddomen gick och sjöng för ägg, men på de allra sista åren har de börjat på med det. Regna det så pass stund Böne söndag att bonden han sela en häst, skulle det bli bra gröda. Så många solskensdagar i adventet, så många yrvädersdagar i fastan. Peter Katt kastde den varme sten i havet - sen tär det så mycket underifrån som ovanifrån. Frost 40 martyrer - frost i 40 dygn. Pappa taltee om Pål och Påls drängar men jag minns inget om dem. / Torrre våter - mången man gråter. Kristi Himmelfärdsdag skulle de bada för sjukdom på morron innan solen gick upp. "Mars mä sitt skägg lockar barnen utom vägg, April mä sitt ris kör barnen in." Det som gror i mars kommer aldrig åt ladan.
Djur.
Vessla och lekatt är inte samma djur, för lekatten är vit om sommaren med. Hermelin är en liknande sort. De skulle bli vessle- blästa då vesslan fräste. I mars är kråkan lika god att äta som kyckling. Om skatan bygger bona högt, blir det våt sommar och tvärtom. Det finns en gåta om skatan: "Det lilla och det lätta, det sitter på en stätta, det låter som ett får men har inget ullahår." Göken kommer den 8 maj och flyttar till fruntimmersveckan, då de börjar slå, för han vill inte höra knarret, då de vässar liarna till slåttern. Det är därför en inte hör göken gala på hökubarna. Första gången göken gal, skall en bemärka, från vilket väderstreck det är, för "östagök är tröstagök, västagök är bästagök, noragök är döagök och sunnangök är sorgegök". Det skulle inte vara bra att höra göken på fastande mage. En skulle / inte härma göken, för då blödde gökens tunga. Ödlan är detsamma som fyrfotan. Hon kröp i folk. Då en åkerhöna satte sig på en, skulle en säga: "Åkerhöna, åkerhöna, flyg, flyg så blir det gott väder i morn." Det är bra gröda, där kornknarren är, för han vill inte vara, där det är dåligt utan tycker bara om den goa jorden.
Mara
Maran, det har jag själv känt. Men vad det är, det är mer än jag kan veta. Det är någonting mycket svårt. Det är liksom det kom någonting och gick nerifrån fötterna och hit upp på bröstet. Man orkar inte ropa och inte röra sej. En gång jag låg tyckte jag precis där kom en katt och hoppa av golvet och upp i sängen. Som han hoppa upp kasta jag av mej täcket och katten följde med. Jag steg upp och tände ljus och tänkte jag skulle se, om det fanns någon katt inne. Nej, jag fann ingen katt. Bara man kunde ge något ifrån sej, så försvann det; men se, det var närapå omöjligt. - Jag har hört talas om, de kunde hänga en lie över hästarna, så skulle maran bli hängande på den. Jag har aldrig fått någon riktig förklaring på vad folk egentligen trodde det var. De kallte det bara maran. Men det skulle alltid vara liksom / en katt, som kom och hov sej på dem.
Mara
En dräng vi hade var en karl, som hade mara. Han jämra’ sig så om natten och var inte karl till att vakna. Då var det en skomakare som hörde på detta och han gick upp och täta alla hål och dörrlåsar och spjäll. Då såg han hur maran flög på väggarna och satte sig på spjällskaftet och sa’: ”Huja, här är långt och kallt till Knäred.”
Mara
Maran sätter sig på människor och vill kväva dem. Om de lägt något stål eller järn, vasst, en kniv eller sax på en stol bredvid sängen, hade maran icke makt att komma. Hästar har ock ont av den. Skall sätta nå’t järn på krubban då. Maran var någon sorts folk.