Transkriberad uppteckning

En dräng vi hade var en karl, som hade mara. Han jämra’ sig så om natten och var inte karl till att vakna. Då var det en skomakare som hörde på detta och han gick upp och täta alla hål och dörrlåsar och spjäll. Då såg han hur maran flög på väggarna och satte sig på spjällskaftet och sa’: ”Huja, här är långt och kallt till Knäred.”