Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Brygd
Det var inte bara till jul man behövde dricka. Till varje ansti (större arbete, ex. skörd) skulle man brygga. Först kokade man upp så mycket vatten som man ville ha dricka. Det slogs i ett stort kar, bryggekaret. Se´n slog man i maltet. Det var mycket arbete innan maltet var i ordning. Man tog det bästa kornet och lämnade till någon som mälte. Han skulle låta kornet gro och sedan torka det på "bastegalten" (Den stenugn som finnes inuti en basta). Man mol i allmänhet maltet själv på en hemkvarn. Sådana har folk nog än idag. / Sedan man alltså kokt vatten och slagit maltet i, koktes humlen och slogs i. Sedan lade man fin långhalm i en "roste", som dricka fick rinna igenom. Sist lade man i jästen. Till jul skulle man ha tre slags dricka. Den första sorten var starkast och den bjöd man grannkvinnorna att smaka på. Man gick till dem med ett stop. Den sortens dricka användes bara på helgdagarna och vid kalas. Nästedrickan användes i var- dagslag. Tredje sorten kallades skänkebår (###). Av den kommer ordstävet: Det smakar som skänkebår.
Julafton.
När de trask gjorde de en rene, där stora halm- buntar låg. Framvid sjutiden på julafton skulle far själv gå efter halmen och breda den på golvet. Då fick de gå så försiktigt och vara så rädda om den, på julafton och juldagen skulle det vara så lugnt och högtidligt, inte förrän på annandag jul fick de hoppa och leka i halmen. På juldagen mjölka de och gav korna mat, men man fick inte köra ut dynga. Utav halm gjorde de bockar, som de hade och lekte med i halmen sedan. - I min barndom hade vi inga julgranar, jag vet inte bestämt när de kom. Det var ljus i dem och remsor, som de klippte av veckat papper och så äpplen förstås. Så hade de så mycket mat extra på jul. De bakte vörtbröd som det var malt i, sådana bröd / kallte de limper och så hade de tunnt vetebröd men annars som vi bakar nu. Många lät ljusen bränna hela julnatten och min svärfar la´ sig inte på hela natten. Det fanns de som hade för sig att någon i huset skulle vara uppe. Det var val för att det skulle vara riktigt hötidligt och de skulle möta juldagen. Här hade de inga julbrasor. Det året jag föddes rev de så många ryggåsstugor.
Tomtar.
Tomtar är små snälla varelser. De bor fördolda i husen. I Hällarp bodde de i köket under vasketunnan. En gång blev den otät. De gick till fröken i huset, för hon var den enda de viste sig för. De hade slaktat för henne till jul, så hon ställde om, att det blev torrt igen. - Tomten kom och var go vid somma bönder. Om de skötte honom väl och satte fram mat om kvällen, släpa han till dem allt han kunde.
Maran.
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan, och arbetade på ett ställe i Idala en natt strax före jul. Rätt som det var, så satte sig en tös upp i bädden och ville ut genom fyren. "Hyss, hyss, hyss, det är långt te Knäred å ria", sa hon. Svan slog till henne med en rem, och då gick hon och lade sig igen. De som ögonbrynen går ihop på är ma- ror.
Jul.
Annandag jul på morgonen red de staffans skee. De red och sjöng staffansvisan. J. B. f. 1864. Om de skulle mista ett kreatur, så kunde de se det i askan i fyren. De jämnade till askan alla aft- nar, och tittade de efter dagen därpå, att det fanns spår i askan. Matilda Andersson. f. 1869. Det som de hade för händer, då de såg nyårs- nyet, fick de hålla på med hela året. J. B. f. 1864.
Staffansritt
Då jag julen 1893 var i Träslöv, fick jag se en Staffansritt. Tio stycken pojkar, iklädda vita skjortor och höga hattar, red på hästar, som betäckts med vita täcken. De begav sig från den ena gården till den andra. Utanför husen sjöng de: Kära mor ve spisen sätt på å koka grisen Här är väl inte dager än, fast stjärnorna de blänker.
Julen.
Den, som kom först från kyrkan juldagsmorgonen, fick först inbärgat. De skulle låta mat stå framme under julnatten, annars kom de döda hem och välte bordet, då blev det ont om mat hela året. Det fanns folk, som lät pengapungen ligga på bordet ock- så, för sådan, som julen var, sådant blev året. De gick årsgång nyårsafton, gick a- vigt runt kyrkan tre gånger.
Vårarbete
När alelövet var som foglatungor skulle de så kornet, sa alltid min far. För havren var det inga bestämda dar. ### såddes på Rebecka, Karolina och Erik. De gömde bröd från jul till påsk - då skulle både folket och dragarna äta av det. De fick inte skraba gödselstan, inte ta det sista, då misslycka- des det med skörden. Glömt så på en fläck - någon skulle dö. Såaskäppa av halm hade de och sådde med båda händerna. Påsen med säd skulle stå på åkern.
Annandag jul.
Om jul hade pojkarna Staffanske i Värö. De hade köpt granna papper och klätt ut både sej och hästarna. De hade en gul rem från axeln och snett över bröstet och ett gult bälte om livet och gul i mössan som soldater. De sjöng "Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem, allt för den ljusa stjärnan." Jag tänker de varretti i ett följe och de vattnade alla hästarna i en bäck. De hade många visor ur böcker, som de köpte och läste.
Spöksägen.
De trodde att de döda hade ottesång om jul. Före klockan fem på mor- ron skulle de ha gått ner i sina gravar, för då började de levande sin ottesång. Min mor, som var född 1811, talte om, att det var ett frun- timmer, som hade kommit för bitti, och hon var med ibland de döde. Men när de gick ut, flängde de huvudklädet av henne och nop- pade det i små bitar och det blev en bit liggande på var grav. När jag var barn och kom till ottesången, kände jag på bänken där böckerna ligga, för jag tänkte där var sand.
Skatter
De gamle såg lyse ute i markerna. Det var här i Bua på ett ställe strax före jul, de klyfta här, och det var på efter- natten på en plats, där de torkat linet, och de skulle flytta det därifrån, och en karl ordnade med det och passade det. Då fick han se en stor hög pengar, som var uppe. Hade han haft något av stål att kasta i dem, en kniv till exempel, så skulle han ha kunnat ta dem. Det var la sånt, som blivit nergrävt i forntiden.
Troll.
En gång - tala de om - kom troll in på ett ställe, där de hade bryggat till jul. Drickat stod i ett kar i köket. Trollet hade med sej två stora kopparspänner. Det kom ett annat troll in och ropade: "Dönfot, skynna dej hem, för --- ä dutten i elden !" Då satte trollet ifrån sej bägge spän- nerna och sprang sin kos, och det kom aldrig igen och hämta- de dem.