Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Om en människa blev utsatt för mara så så var det till bot att en tog "martover" (sam- manväxta kvistar) å lade i sängen hos sig. När hon kom åt en så var det som någon skulle sät- ta sig på bröstet. Det blev så tungt. Det var folk som var "mar". Den som var luden på kroppen var inte säker. Fruntimmer som hade rött hår på "fetta" hade mara med sig.
Mara
Det var en skomakare som hade en dotter, som var ma- ra. Skomakaren satt och arbetade till långt på kvällen. Dottern låg och sov. Rätt vad det var stod hon upp och ruskade på sej och sa: "Långt å kallt te Knarren" det var vinter och kusligt. Men skomakaren tog spann- remmen och slog till henne med den, daljade henne några slag, så hon blev vaken. Sen gick hon inte mara mer. - Hon skulle ha satt sej på bröstet på sin fäs- teman. Vet alls inte, var Knarren var beläget. Så var det en bonde, så tyckte så mycket om sin häst. Var morgon stod hästen och skalv och var genomsvett, så löddret flöt. Bonden kunde inte be- gripa, vad det var med honom. Så kom han till att / tänka på , att han kanske var riden av maran. Han band fast skarpslipade liar på hästryggen, så att ma- ran skulle fastna på dem. Nästa morgon gick han ut i stallet men kom inte igen. De saknade honom och gick dit och tittade. Då satt han död på hästen. Jag såg en skomakaregesäll, som reds av maran. Han låg Han låg med vidöppna ögon och spände ögonen i taket. Han bad mej sen, att jag skulle väcka honom, så snart jag fick se att han låg så.
Mara
En skomakare satt och sydde på ett ställe. Det var nära julen, och han satt länge uppe och arbetade, och kallt var det med snö och frost, så det knakade i knutarna. Rätt som det var, satte flickan på stället sig upp och sa: "Hy, det är långt och kallt till Kragared!" Detta hände tre gånger, och då hon hade satt sig upp den tredje gången, så sa skomakaren: "Lägg dig, din förbannade mara!" Sen var hon fri, och hennes mor gav skomakaren en bra belöning.
Häxor och trollkarlar
Om en tog en orm i mars och kokte den och sedan drack det vattnet, som ormen kokt i, skulle en bli kloker. Det var en magister, som hade bli- vit ihjälslagen här, och ingen visste, vem som hade gjort det. Då var det en kloker från Mark som, när han gick förbi det stället, där magistern var dö- dad, kunde se de fyra, som slagit ihjäl honom. – De sa, att en del mänskor hade onda ögon. Om de skräpte av barna eller djura, var det farligt. De kunde väl förtrolla dem på något vis. Men sa’ man då, att de skulle kyssa en i änden, gjorde det ingenting.
Maran
Maran kunde förskapa sig. Så hon såg ut som en människa. Hon brukade rida hästarna. De voro svettiga och uttröttade. Om man spikade upp en död skata över stalldörren, så kunde maran inte komma in där. Lika bra var det, att hänga upp en marevase inne i stallet över hästen. Maran red också människor. En kunde får höra en män- niska säga, sedan hon sovit en stund: - Ja blir så svetter. - Dä ä la mara, som rier dek, fick hon så vanligen till svar.
Maran
På ett ställe satt det skräddare och sydde en natt. De satt i samma rum som hus- bondefolket och tjänarna låg och sov i. Det var en lördagsnatt, och fram vid tolvslaget satte pigan sig upp i soffan och drog av sig linnet. ”Hui”, sa hon, ”det är långt och kallt te Kragared.” Då fick skräddargesällen tag i något och klat- schade till pigan i ändan med. ”Ligg och sov, din förbaskade mara,” sa han. ”Tusen tack,” sa pigan, ”nu slipper jag att vara mara mer.” Det var en gammal ungkarl, som plå- gades av maran. Han gick och talade med en klok gubbe. ”Se efter, om det är något kvisthål i väggen, och låt någon vara i rummet hos dig. / När maran tar i håll med dig, ska han sätta en plugg i hålet.” Drängen satte i en plugg på natten, när maran kom, och på morgonen låg det en fin kvinna alldeles naken bredvid husbonden. Hon visste inte, var hon hade kommit ifrån, men han skaffade henne kläder. Efter en tid gifte han sig med henne och fick tre barn med henne. Så hade han kalas en kväll, och då sa han, att de mycket hade undrat, var han hade fått sin hustru ifrån, och var de nyfikna än, så skulle de få se det. Hustrun bad honom, att han skulle låta bli, men han tog ur pluggen, och visch var hon borta, och han fick henne aldrig mer tillbaka.
Vårhalvåret.
En dag i mars hette Petter Katt. Efter den dagen var aldrig sjöarna säkra för då kasta´ Pet- ter Katt en varm sten i vattnet. - På Korsmässo- dagen skulle bönerna ha tre blad. - På Kristi himmelsfärdsdag bruka de fiska horngädda och den som fick mest gädda den dagen fick fiske- tur hela året. Korna släppte de ut på bete första gången Beda-dagen. På Eriksdagen skulle rågen ha ax: Om Erik ger ax, ger Olof kaka.
Djurs trivsel
Första gången ett nyinköpt djur kom till gården, skul- le det först ha ätit ur stekpannan, innan det släpp- tes in i ladugården. En skära lades över tröskeln, då korna om våren första gången släpptes ut på betet som då skulle för hindra sjukdom och "illtyg" hos korna. I en nyuppförd ladugård inbyggdes alltid en levande "mars- orm" (huggorm fångad i mars månad) i tröskeln. Ormen hem- bars med en trädklyka. Han skulle förhindra sjukdomar och förläna trivsamhet åt djuren.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg körde barna under vägg, så kom april mä sitt skinn å körde barna in. De vöre illa svåra med att narra varandra 1 april. En del skrev brev och skickade i leden te å gå mä. Eller de skickade någon att låna något, som inte fanns. "Gå hem, bry dej inte om att gå", sa vi till sådana. "Ap- rils narr !" sa de till sådana, som hade låtit narra sej. Det kunde bli riktig vrede emellan folk för sådant.
Mara
En dräng i Båtstorp blev så svett om nätterna, för det kom en mara på honom. Han hade sett att det var ett litet hål i väggen ijämte sängen, och han gjorde en liten plugg till det hålet. Nästa gång han fick maran på sej var han så pass vaken, att han var god till att få pluggen i hålet – då var där en hjärtans grann liten däka. De kom till att tycka om varandra och de gifte sej, och de var tillsammans i flere år. Men en gång skulle han visa henne vilken väg hon var kommen. Hon ut, och han fick aldrig se henne mer. Varulv okänd för A. N-n liksom för alla övriga tillfrågade Valingebor.
Födelse och barndop
Barn födda på söndag såg mer än andra, de såg begravningsföljen o.d. Om de ville ha flickor, skulle de släng- a spruckna träskor under sängen. Till pojkar användes hela träskor. Då de misstänkte, att ett barn blivit bortbytt, eldade de i ugnen och låtsade, att de skulle kasta barnet i elden. Då kom en troll- käring med deras barn. Då en märr fölade, passade kvinnorna på och kröp igenom fölahamnen för att slippa plågor- na vid förlossning. Då blev barnet varulv eller ma- ra. Varulv ska ju gå på tre ben.
Vårhalvåret.
Mars med sitt skägg lockar barna omkring sin vägg. april med sitt skinn, det kör dom in. De narrade varenda 1 april.De kunde ställa av någon få att låna pölsedrag (något såndant fanns ju inte.) När han kom in igen, sa de: "Aprils narr !" Det var likadant den siste april. Den 12 april gick tolfte veckan in. De skulle så det sexradiga kornet i den 6:te veckan. "Lindåsa bönatork" är i oktober. Lindås ligger i Hor- reds socken i Marks härad, Västergötland.
Vårhalvåret.
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg, April med sitt skinn kör dem in. Kyndelsmäss - lella jula. Då skulle man äta ungefär som om jul. 1 maj - dricka gökar och äta litet bättre. Korsmäss - 3/5 - det blev allid styggt väder då. Göken kommer i 8:de veckam, ett stycke in i maj. Kristi Himmelfärdsdag. Jag tjänte i Vallda ett par år. Den dagen for vi alltid ut till holmarna och tog fågelägg. Kyndelsmäss är halvliden vinter; hade de hälften foringer kvar då, så födde de fram sina kreatur det året. Ej tal om Brynulf, bryna lien etc.