Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsksed
Vid påsk skulle dä alltid vara en hög med kakor av alla sorter vid varje tallrik. Tjänstefolket skulle ha lika som de andra.
Julafton.
De döe kom hem på julnatten; alla som vöre döa i det hu- set. Maten skulle stå över nätterna till annandan, ost, smör och bröd i överflöd. "Annandan tog mor sitt sil". Som oftast brändes det lyse hele julnatten för att inte "spöke- na skulle ha nån så (d)." Julahalm hade de överallt på vart enda ställe tills för 40 år sen. De tog inte in den förr än vid 9-10-tiden på kvällen och bred- de i rader över hela golvet - toppa skulle ligga på rätterna lite gran- na. (Inte hört att man brukade lägga banden om kärvarna i kors.) En kärve till hundgård fick ligga vid en vägg. Ett gammalt folk här hade halmen liggande till påsk. Halmen användes till strö under kreaturen.
Påsk.
Här var en torpareson hette Anders Petter Johansson, två år äldre än jag. Han gick och tiggde ägg om påsk. Han hade en korg och en käpp. Korgen var klädd med grannt papper i många olika färger. Var det någon, som ville titta i korgen, slog han till honom med käppen. Han hade något för ansiktet, för att han inte skulle vara igenkänlig. Han hade inte gått och läset, men han var stor till växten. Det är la bortpå 70 år sen. Han fick bra med ägg. Han sjöng bra och jag kommer ihåg en del av hans visa: Tack å tack dä ska I ha, för I mej har fägnat, En vacker fästeman ska I få, om I kan tränga. Å Edra hönor de ska trivas å köken ska vi skjuta och räven slå ihjäl.
Vårhalvåret.
Peter katt kastade den varme sten - se´n skulle det tära så mycket under isen som på. När de fått ha lyse till den 12 april (då 12:te veckan går in), skulle de kunna reda sej utan lyse sedan. Regnade det Bönesöndag, blev det ett gott år. 1 maj - skulle man dricka märg i bena. Nej, inte äta ägg; det var vid påsk och pingst. Korsmäss - det var alltid ostadigt vär i Korsmässe vecka - det var hälften på var sida om Korsmässe dag, 3 maj. En del säjer, att svalan kommer om Korsmäss, men jag har gett akt på, att hon kommer aldrig förrän den 8 maj. Då kommer göken och svalan hit. Bönan skulle ha tre blad Korsmässe dag. Kristi Himmelfärds dag började det nappa. Erik var hörförsdan.
Jul och påskseder
I berätt. ungdom gick stjerngossa i socknen. Rote soldater och sotare skulle ha julkost bå- da två. Soldaten gick i roten, men sotaren gick i hela socknen. De skulle ha en kaka bröd och ett stycke fläsk ell. korv, även fägnad som blev så riklig ibland, att julkostemottagaren, måste köras hem fram på dagen. Dessa kakor tävla morerna om att göra så stora och bra som möjligt. Om påsk gick ungdomen även gårdgång. De hade då vita skjorter utanpå kläderna liksom stjerngossar. Stora korger medfördes i dessa lades de ägg som ficks i gårdarna. Dessa ägg såldes, se- dan det egna behovet till godosetts. Här och var vanka- des förtäring. Der man fått ägg sjöng man visor. Här en! Jag ser här kommer det friare hit, Och innan nästa år igen, står vaggan fram vid unga mors säng o.s.v.
Påsk
Mörka måndag, vita tisdag, dömlonsdag, skär- torsdag, långfredag, påskelördag. I påskeveckan fick inga rockar eller blångarn vara inne. Om karlar fick se en garnhärva blev di så förargliga så di kunde inte umgås med dem. På skärtorsdag laga di till en stor bör- da, så mycket di var goda till å bära, och på långfredag skulle di gå och bära och släpa på den. Det skulle vara en påminnelse om Kristi lidande. Det talte våra gamla om att di gjor- de i Öjersbo. Det va la skärtorsda di skulle korsa på dörra (Det skedde väst i Ramberg) Di korsa me kol. De skul- le vara tur. De va en som hade otyr med kreatur. Då va de en käring som sa: "Di kan inte tänka å få / ant än otur för di varken bär in soba eller eller korsa på dörra. De va allt en del som skulle ha osyrat bröd vid påsk- tiden. De skulle la vara skärtorsda som häxerna for till Blåkulla.
Påsk.
I mina barnaår gick de och tiggde ägg, antingen två i följe, eller också ensamma. De sjöng påskavisa: Gud give denna påska månde grönska, att jag fick några ägg uti min korg. Denne korgen är så tunger till att bära, han är bunden med bambibliska band. De bär jag för mig och min käraste och så för mitt redeliga namn. Får jag ett, får jag två, får jag fyra eller fem ? Lever jag till nästa år, så kommer jag igen. Ja, räven ska vi slå ihjäl och höken ska vi skjuta. Och era höns ska trivas bra. Vet inte om korgen var utstyrd på något vis, men den som sjöng var utklädd och hade en slöja för ansiktet. / Sedan dymle onsdag gått in fick ingen roste rinna och ingen käring spinna. Känner inte till något förbud mot att hugga ved. Ej heller mot mjölkmat långfredagen. Påskveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, - , - , - , ägga lör- dag. Fick karlerna se något grått garn i påskveckan, så blev de arga hela året; de skulle inte se att en harva med garn på ett haveträ !
Vårarbete.
Julabröd gömde de till påsk. Jag tjänade hos en bonde. Påskafton på kvällen bjudde han alla i huset på brännvin och av sin julakaka. Nej, inte den dan han började sådden. Men det var en del, som åt julakakan den dagen, men det var ju vid samma tid, för de började ofta så först på april. Glömt så på en fläck - det skulle bli gravplats åt den som sått. Han skulle dö det året, men det slår inte in. Att man inte skulle ta det sista i gödselstan var de gamle så noga med - de lämnade kvar en sladd, som blev som jord. Det har inget drag te bli mer eljest. (En del hade för sej, att de skulle ha lite grand pengar i plånboken, lite mjöl kvar i mjölbingar och sädbingar o.s.v.) De gamla hade såskäppa - såkuba - av halm och rotting; den var sydd med rotting. / De hade två band om ryggen, så att såkärlet hängde jämnt. En del sådde med båda nävarna; det blir bredare fjärjar på så vis. De skulle inte så linet förrän på fruntimmersdagarna. Rebec- ka och Karolina, för de fruntimmerna var bra till att spinna. Korn sås Erik och Rebecka - i den veckan åtminstone. Med bosåll fick man sätta kornet. När de hade gjort av våren, hade de ett litet kalas, som de kallade vårdrunten.
Majstång och midsommarlöv
Vi hade majstång ibland när vi var små, men det var bara här några stugor, vi slog oss ihop och reste den på vår gård. Vi tog en garnstång eller vad för en stång som helst som vi kunde få tag i, och så togo vi ett tvärträ och bundo ihop ett stycke från toppen, det var aldrig så noga. Sen vira vi löv om stängerna, vad för slags löv vi kunde få tag i, men helst eklöv för de fyllde så bra. Det fanns de som hade något slags krona i toppen, men det hade aldrig vi. I vardera armen hängde vi en krans utav alla slags blommor, som vi kunde få tag i, och i själva korset fäste vi en en ring med "äggabollar" (äggskal). Vi började samla bollar långt före påsk och se´n kappas vi om / vem som kunde samla mest. Äggabollarne skulle ha sin naturlige färg och bindas på ett snöre. Själva löven brukade vi binda fast med bränslerepet, så när vi behövde det, var det att flänga ner majstången. Det kunde bli rätt så fort efter midsommar. Nu för tiden har de inga majstänger, ha inte haft på väldigt länge. Det var också vanligt att de risa stugan (###) förr i världen. De satte in alldeles fullt med björklöv om midsommar. Det gör jag än idag, men det är inte många som gör det nu.
Tideräkning
Den trettonde veckan går in den 5 april, men det var inte alla som räknade den. Det var för ti- digt att så. - I 8:e veckan ska di så. Börja i 9:e och sen hålla på 8e veckan mest. Solståndsdagarna är ungefär vid Lussetid och midsommar. Göjemånad det är februari. Under rötmånan ska inget saltas. Det är di som kan räkna på knogarna och räkna ut vilken dato det är bara di vet söndagsboksta- ven. "Alla de dagar gubben böd, eder att dem fullända." De som förstår sig på det kan räkna ut när påsk faller in. Om det första nyet tänds de första dagarna på året kommer påsk tidigare. Jag vet torpställen häromkring där di inte / hade nån klocka utan hade ett märke när in genom fönstret. Då visste di precis vad kloc- kan var. Di hade en solring di höll i en kedja. Det var en dubbel ring. Det var en ring utanpå med en skära som di kunde vrida utanpå allt efter solens ställning. Den inre ringen var smalare med ett litet hål i som solen skulle skina genom på skäran. Det var märken i den inre ringen (en havtimme eller så, och nummer i den yttre. Di som gick och vakta kreatur hade ingen annan klocka.
Påsk
Om påsk klädde ungdomen ut sig och gick omkring och bad om påskägg. De sjöng någon visa, som jag inte riktigt minns men de skulle skjuta höken, slå ihjäl räven och sånt där, om de fick ägg. I vanligaste fall fick de ägg, men hände det tvärtom någon gång, då sjöng de en visa, att allt ont skulle hända den som nekade dem. På ett ställe hade de krupit upp på rännet i porten, när påsktiggarna kom. När de gick genom porten, slog folket gödselvatten över dem. I påskeveckan fick ingenting gå runt inomhus, man fick inte mala malt, inte spinna eller ha harvträ / eller garnvinda inne. Det var min mor mycket noga med. Det skulle vara för vår Frälsares räkning. Jag sá till min mor, att de kör ju ute, och då gå hjulen runt. Men då sá hon, att det bara var inne. Min mor sá alltid, att den som var uppe påskedag om morgonen skulle få se solen dansa. Jag var själv uppe före soluppgången några år. Skattagårdsgubben skyllde gum- morna härikring för att vara påsk- käringar och fara till Blåkulla. De blev så väldigt arga på honom, men så bjöd han dem till sig påskafton. När alla väl var samlade, stängde han in dem i en lada, så att de åtminstone inte det året skulle fara till Blåkulla. Han hade satt in / en tunna för deras behov, så det var inte farligt med dem, men de förde ett sånt förfärligt liv, slogs och revs. Han påstod t.o.m. att det var några som ville ut och iväg, men se det slapp de. Påskedag om morgonen släppte han ut dem och då sprang de åt alla håll. Det var så noga med att ta in allt löst påskafton, särskilt ugnsrakor och kvastar. Påskkäringarna skulle ha ett smörjehorn med sig.
Påsk.
Här var en oäkta pojk, som gick och tiggde påskägg. Han hade en käpp och en korg, som var klädd med granna band. När han kom in på ett ställe, sjöng han: "God dag här inne både man och kvinna jag önskar eder alla en fröjdefull påsk!" Fick han ett ägg eller två, sjöng han: Tack å tack dä ska du ha, för du mej har fägnat, en vacker fästeman ska du ha, om du skulle tränga´t. Han hade ett kläde för ansiktet för att vi inte skulle känna igen honom. Dymmelveckans dagar: svarte månda, vita tisda, dymle onsda, - , - , ägga lorda! / Dymle onsdag före klockan 12 skulle laga undan allt garn, som inte var pöntat (pönta = laka garnet i aska), för annars skulle karlarna bli så arga under året. Hugga ved, spinna och härva fick de. De fick äta och dricka vad som helst långfredag. Ej sed att piska varandra långfredagen Påskeld hade de - ingen annan festeld. Då sköt de mycket.
Påsk.
Tigga ägg påskafton kunde de göra förr. De var utklädda, t.o.m. korgen var utklädd med granna pappersblommor. De gick inte i säll- skap utan var och en för sej. En i Gällinge de kallade "Socknen", för han var "på sockna", gick på det viset och ropte och sjongde, så de hördes över hela Gällinge. B. kan ej den visa, som sjöngs.