Transkriberad uppteckning

Julabröd gömde de till påsk. Jag tjänade hos en bonde. Påskafton på kvällen bjudde han alla i huset på brännvin och av sin julakaka. Nej, inte den dan han började sådden. Men det var en del, som åt julakakan den dagen, men det var ju vid samma tid, för de började ofta så först på april. Glömt så på en fläck - det skulle bli gravplats åt den som sått. Han skulle dö det året, men det slår inte in. Att man inte skulle ta det sista i gödselstan var de gamle så noga med - de lämnade kvar en sladd, som blev som jord. Det har inget drag te bli mer eljest. (En del hade för sej, att de skulle ha lite grand pengar i plånboken, lite mjöl kvar i mjölbingar och sädbingar o.s.v.) De gamla hade såskäppa - såkuba - av halm och rotting; den var sydd med rotting. / De hade två band om ryggen, så att såkärlet hängde jämnt. En del sådde med båda nävarna; det blir bredare fjärjar på så vis. De skulle inte så linet förrän på fruntimmersdagarna. Rebec- ka och Karolina, för de fruntimmerna var bra till att spinna. Korn sås Erik och Rebecka - i den veckan åtminstone. Med bosåll fick man sätta kornet. När de hade gjort av våren, hade de ett litet kalas, som de kallade vårdrunten.