Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Jättar och troll, (bergväsen?)
En jätte tog så långa steg att han flyt- tade sig från Tåarps hallar i Trönninge till Rö- ingeberget i Snöstorp i ett steg och från Röingeber- get till Ungberget i Marbäck vid gränsen till Breared. En trollgubbe var arg på Snöstorps klockor, kas- tade en sten, och den ligger nära kyrkan. Min far var ute och gick på Sola berg, och då hittade han en brunn där, och där ställde han en käpp. Efter en stund, när han for dit igen, så fanns käppen kvar men inte brunnen. Det var Solabergsherren, som hade varit uppe och solat si- na skatter.
Troll, Sjukdoms- och dödsväsen
När Isak i Vargagårn en gång skulle gå till Varga- gårn, såg han hur Borgås stod på guldpelare. Di såg en so eller vad det var vid Nyckelhögen. Det skulle vara nåt spöke.
Troll inte få ro.
"Jag kan inte sova i Håregårds lunn. För Rolfstorps klockar Och Finnarps låckar Och Backstena hum'n."
"Ute för trollen" (Gastar)
En "spektakelmakare" från Allatorp i Fjärås fick en kväll för sig, att han skulle besöka gravfältet vid Stena (Frodestenen). Kommen dit ropade han : "Statt upp du Goliat, får jag se, vad du är för en kär!" Men då blev det buller och brak, och nu förstod ynglingen att det var bäst att skynda därifrån. Han vågade ej springa vägen, utan satte full fart över gärdena rakt mot Allatorp. När han kom hem, and- fådd och nästan uppgiven av trötthet, skyndade han in och stängde dörren ef- ter sig. Ett hårt slag hördes i dörren, så att hela huset "skangrade". / Då ropade husbonden: "Var har du nu varit på för spek- takel igen?" Ynglingen svarade ej om kvällen, men kände sig ganska illamående. Följande morgon talade han om, var han hade varit, men hade sedan ej något vidare men av besöket.
Övernaturliga väsen. Troll
Trollgumman som hjälpte en piga att spinna väva och sy. En piga hade plats hos en fru, som var fasligt sträng och fordrade mycket arbete av sitt tjänstefolk. Pigan fick en dag i uppdrag av frun att spinna, väva och sy en bestämd mängd på en viss utsatt tid. Arbetet var rundligt tilltaget. Då flickan förstod att hon ej skullle hinna ufröra spånaden på den utsatta tiden, började hon att gråta. I detsamma kom en trollkäring in till henne i rummet och frågade varför hon grät. Flickan ta- lade då om för trollgumman att hon av / sin fru fått befallning att spinna en viss mängd på så och så tid. "Vell du kalla meg moster på din hedersdag, så skall jag hjälpa dig att spinna", sade trollkäringen. Det gick pigan med på. När garnet var färdigspunnet, blev pigan av sin husmor befalld att sätta upp väv. Även den skulle var färdig på bestämt tid. Då grät pigan i rädsla att ej hinna utföra arbetet fort nog. En annan trollkäring kom då in till pigan och erbjöd sig att hjälpa henne med vävningen mot löfte att få vara med på hennes "hedersdag", vilket flickan lovade. Då väven var färdig skulle tyget sys. Även det skulle pigan göra och på viss tid. / Åter grät pigan, då hon ej trodde sig hinna utföra arbetet på den bestämda tiden. En tredje trollkäring kom då och var villig att hjälpa flickan med söm- naden ifall även hon fick vara med på hennes "hedersdag". Detta lovade pigan. Då middagen och gästerna satt sig till bords kom en gammal "rälig" och krokig käring in i stugan. "Go´da´! moster, sade bruden. "Å de di moster" sade brudgummen. "Ja, då får´la hu kom- ma å sätta seg te´ å äda," sade brud- gummen. "Va ha i gjort som ä så krågeter, " sade brudgummen. "Å, ja har neckat å spunnet", sade trollkäringen. En stund efter den första käringen inkommit inträdde en annan likadan gumma. "Go da, moster !" sade bruden även / till henne. "Ä de din moster den mä," sade brudgummen. "Ja," sade bruden. "Då fåra komma i sätta seg te´ bords", sade brudgummen- "Å, va´ha i gjort ätter i ä så krågeter" sade brudgummen till gumman. "Å, ja har neckat å vävet," sade denna. Strax härefter kom en tredje käring, krokig som de andra. "Go da, moster!" upprepade bruden sin hälsning även till denna. "Ä också de di moster," sade brudgummen. "Ja, då fåra komma å sätta seg te´å äda." "Å, va ha i gjort ätter i ä så krågeter? frågade brudgummen. "Å, ja har neckat å sytt" sade trollkäringen. -------- 12-2-31.
Djävul, jättar och gastar
Djävulen var en väldig potentat med eld- ögon, pannhorn och luden svans. Om man visslade var det som att kalla på skam, nämndes däremot Gudsnam- net, lommade han strax bort. Han hade många namn: fan, den lede, hornper, hin, skam, den stygge och gamlefar. Pastor H. hade en gång sett honom sittande i gröna soffan på adjunkts- rummet, men han schappade snart, så det stod som svavelos om honom. Han ville oenighet, därför grät skam, när två torkade sej på samma handduk. / Jättar. Inte mycket bättre var jättarna. De ha- tade Gud, människorna, ljuset och allt grannt. I bergena bodde de, voro holians starka och räliga. Ibland vart jätten så arg, att han ryckte loss stora block och slunga- de mot Guds hus, men dessa jätte- kast råkade aldrig mål utan damp ned annorstans. Det var bäst att kristna barnen fortast möjligt, annars kunde jättar och trolltyg va- ra framme, de förre ville äta upp dem, men trollen ville byta bort dem mot sina egna krôpplingar. I Nack- hälle (högt berg i Halland) bodde många; i Morup fanns just inga, ty där hade de inget gömställe (bergfattigt.) De bedrev sina illdåd i mörkret, solen gjorde dem makt- lösa, och kyrkklockorna retade dem hiskeligt. / Gastar. Gastarna voro höga som träd, ibland hade dom inget huvud. De voro fracka i ondska och gav ofta till fruktans- värda skratt, gastaskratt, som kun- de justament skrämma ihjäl folk. Gasten ställde till allehanda rabal- der. Han förvillade folk, så dom inte hittade hem och sen kramade han dem. En bonde kom körande från kvarn då han mötte gasten. Han vart genast tung som bly i hela kroppen och fick spy. Hästen vart också svett så det rann av honom. Kärrhjulena snurrade runt, runt, men kommo dock inte ur fläcken. Det var en rejäl gastakramning, det. Kom man hem måste en hålla tyst med gastamötet minst ett dygn, annars kunde gasten hämnas.
Sägner från Förlanda.
Sägner från Förlanda. Till Handelstidningens. Veckoblad. av Erik Börjesson, Hyltegården adr) Förlanda. När trollet besökte kvarnen Långt borta i ödemarken låg en kvarn som brann upp varje julnatt, och ingen kunde förstå sig på, hur elden uppkom. Man besöt sig då för att en man skulle vakta i kvarnen om julnatten, den som skulle vakta tog med sig en kittel full med vatten, som han höll varmt däigenom att han hade gjort upp eld i kvarnen. Vid midnattstid hördes ett väldigt brakande utanför. Och snart fick manen se ett stort troll i dörröpp ningen. Trollet frågade honom då vad han hette, han svarade att han hette Själv. Trollet tog sig sen för att gapa om hela kvarndörren och frågade mannen om han hade sett så stort gap förr. Mannen var då färdig med en stor slev kokhett vatten som han slängde i halsen på trollet, och frågade om det hade känt någonting så varmt förr. Trollet satte då iväg allt vad fortsättning å nästa ark / det orkade och ropade själv har brän mig, själv har bränt mig. Varpå de andra trollen svarade själv har du bränt dig, och själv får du hat. Och sedan fick kvarnen var i fred för trollen. 2. Gumman och tomten. En gammal gumma var ute och gick en snöig vinterkväll. Plötsligt mötte hon en tomte klädd i röd toppluva och träskor. Men hon trodde att det var en gosse från granngården. Därför sade hon till honom, vart ska du gå hän din pojkvask, hon fick då en kraftig örfil. Gumman blev arg och sade ackta dig du lille så inte jag ska ge dig. Varpå hon åter fick en örfil kraftigare än den förra. Gumman blev sedan så sjuk att folk trodde att hon dog. Sedan såg man spår av små träskor i snön. 3. Skatten i vattengraven. I en stor vattengrav skall enligt sägner en kittel vara gömd full med pengar. Sju bröder som alldrig hava haft någon syster kunna upptaga skatten om de hava sju par lika tvillingoxar som ej äro uppfödda vid annat än sötmjölk. Då jag ej vill ha satt mitt namn i tidningen. Torde detta insättas under signatur. N.I.H.
Födelse och dop.
De ville helst döpa dem meddetsamma. Jag föddes tret- tondagsafta och trettondedan körde de till kyrkan och kristnade mej. De körde över gärdena så fort som möjligt. De var rädda för troll. De skulle köra fort, så barnet blev raskt. Jag väntade inte alla dar med mina barn, jag ha- de åtta. Den första tösen var inte mer än två dar, när hon döptes. Det var så keligt, om de skulle dö och inte var döpta. Det var en släkting, som bar barnet. Hon la sej på knä och läste en bön. Det var skrivet upp på en lapp nam- net. Pojken skulle döpas före flickan, för karl är karl, är förmer. Kyrketas - jag har gått te allihop (för alla mina barn). Nu har det blivit borte. Det gick an i prästgården, helle ville de gärna, att det skulle vara i kyrkan och bönderna offrade / gärna ett par kronor, när deras hustrur gick i kyrke. Britta Lina hette en hustru på ett torp, som hette Skål- sik. Hon hade fått det sjunde barnet. Det var våren. Hon stod upp änna strax och drog harven och sådde. Men hon blev sjuk och dog på sjukhuset efter sju dagar. Barna fore i böjda. Två eller tre for till Amerika. En torsdag fick jag ett barn. Jag brukade ligga i åtta dar. Men måndan måtte far gå bort, för det var en bonde, som ville ha´n. Vi hade Norden hos oss. Jag såg gubben satt och titta efter frukosten. Jag steg upp och gick till spisen och lagade maten, tvättade, bakte och skurade, och det gick bra. De var stora och starka. Jag vet en kvinna, som fick ett barn. Sofi hette hon. Hon hade en käring hos sej då. "Du tit- tar la hit i möre !" sa Stina, när käringa gick. "Ja." Men när käringa kom igen, kom Sofi ur skogen med en börda ved. Detta var det tredje oäkta barnet, hon fick. Hon fick la fy- ra, men hon dog efter det fjärde.
Hamra gård och wäxtlighet med mera
Hamra gård och wäxtlighet med mera Hamra gård ägdes aw Wallda Sätteri mina föräldrar tog den på arände eller stat 1848, då war den ej odlad eller bebygd, patron Brun bygde då hus till gården, det lowa ju kuntracktet, men när min fader fick haft hand om gården i fyra år han ej plats i dom husena med grödan, då gick han till Brun beklga sig att han ej fick plats med sin gröda, den fordra mer hus, då, swara brun honom det hade warit wärre om du komit till mig och klagat att du inget fått att lägga i husena, med det beskedet gick min fader hem, så bygde min fader twå ladugårdar, bygde och förstora framhusena i den awsikten att han trode att han skulle fått taga ladugårdarna eller fått ersättning men han fick inget då swara brun att inget är skriwet som eller ej war, mina föräldrar inehade den i 20 år under den tiden hade min fader hägnat 1000 famnar järdesgårdar och gräwt stora diken för der war sumpmarker och ej odlat gården stod i kyrk böckerna för twå hela heman så han war stor, men så war arändet och der efter med körningar och dagswärken, ett karla dagswärke warje dag året runt från april till oktober twå mer på weckan och alla körningar till skogs och staden / all grödan och jördselkörning och stenkörning wi war 12 bönder på godset, hamra fick jöra dubelt mot dom andre, twå par dragara mot ett par för gården war större twå karlar med warje par Wallda Sätteri war stort det war mer än hal wa Wallda, några torpare som bara jorde dagswärke, twå bönder som till hörde Släp med namnet talljagården och järnkättere der war ett wattenfall med flere kwarnar till hamra hörde flere berg alla hade namn fast der ej bode något folk ett Hisås, ett Sewesås ett walås ett Börsås en dal mellan hisås och siwesås med namnet håwen en dal mellan sewesås å börsås med namnett Hättan en dal mellan Hisås å Släpgränsen med namnet Hödalen den war tätbewuxen med höga björker och al något hassel och ek Hisås war ett stort och otilljängligt berg der skulle ha bott båd jättar å troll många hade sett små tomtagubbar der der wäxte många sårters blomor nellekor enkla som dom kallade student nellekor der wäxte flera sorters trädårsblomor som jag wiste då wad dom hete men glömt nu, som wi kallade lille komwall med wita blomor war der öwer allt maj blomor eller ringelblom gula å röda dubla å enkla war öwer alt der omkring en sorts brandgula blomor som wi kallade nysblomor för man nös när man luktade hårt på dom sådana war der öwer alt flere sorters buskar och wäxter som mina föräldrar wiste namn på och sade att det war gamla medisinswäxter som folk begagnade förr i tiden och tade om hur dom tillrede / emellan Hisås och dalen håwen öwer ### war en gata eller gång mycke stenig der war stenar lagda alldeles som det war jort aw meniskor fast ingen trode att meniskor warit der en stor sten häll i fyrkant men mer lång der war stenar lagda under den ena ändan den en på den andre som man kunde tycka ej lagt sig sjelw den andre låg på berg och hur som passa der satt jag och min äldte bror många gånger och fun= dera dom andre syskonen woro små och wi talade alldrig om det hem ma ingen hade då hört berättas om några fynd eller upgräwningar ej annatt än troll och jättar å tomtar, och den höga stengatan war ej någon gångwäg der till passa hon ej fast wi wille gå och betrackta alt men för oss kunde det wara en järnwäg till sjön eller Poranshult så jag gick många gånger den wägen då satte jag mig på en sten undra hur här warit förr men jag war alldrig eller kände mig rädd som många war för att gå i hisås jag kände någonting anatt tilldragande eller rörande wad denna stenen har warit till der kanhända är likadant i dag
Husdjur.
När de sålt en ko, skulle inte den som köpt henne leda henne ur fähuset, innan mora på stället fått tag i en katt och släppt på ryggen på kon, eljest skulle köparen inte få någon trevnad till henne. Kalven är i kätten. De, som är på kätten, är hönsen. Gri- sen är också i kätten. Vi sa´ för resten kimmen. En del band ju kalvarna så snart de var komna till världen, band dem i ett bås - de kunde snart örja sej. De första råmjölken skulle inte bäras under öppen him- mel, utan man skulle lägga något över den, annars kunde den ble förhärad. Pöser mjölken i elden, får kon utslag på ljuvret. De fick koppera på ljuvret, då de började äta trollhattar (svampar) i augusti. Då levde de på trollhattar nästanpå. / Ingen ceremoni med nyköpt ko vid hemkomsten. Längtar en ko, skall man gå och få ett stycke bröd från det stället, där man köpt henne, och ge henne. Det var så en gång, när jag hade sålt en ko. Det kom en och talte om, att kon inte trivdes. "Ja, jag messunner er inte kon," sa jag och gav honom en halv kaka bröd till kon och en blus till hans hustru, som hon skulle ha på sej, när hon mjöl- kade kon, för att det skulle bli min lukt. För det mesta fick en karl leda kon till tjur, det var en skam för fruntimmer att göra det. Ville kon inte till tjur skulle man ge henne in rågmjöl. Svullet ljuver - man skulle ta löen på mjölken och smör- ja ljuvret med. Trollspott i bäck - "här har trolla varit och spottat." Känner ej ordet wa´a. De har brukat nypa kon redigt i ryggen, strax tjuren har gått av henne. När de mjölkade kon första gången (sedan hon kalvat), skulle de ha något stål i botten på hinken. I kalvkons första dryck har de brukat ha salt och / rågmjöl och lite svavelblomma och en sup, så blev hon strax kryare. Svarta kor ville de inte ha, för de mjölkar inte så fet mjölk. När jag var ung, fanns här knappt andra kor än rödbroki- ga och rödstrimma. Svavel i en påse band de på fåren för att inte räven skulle ta dem. Det band en del på hönerna med. Om tuppen gal på natten, så är han en väderhane - då blir det oväder dan efter.
Troll. Sägen om Baltareds gård
Vid Baltared intill Fixsjön var det för långa tider sedan ett rådjur, som var något trolltyg med. Se det var inte något vanligt rådjur. Då var det en jägare från Baltared som var ute och jagade och fick syn på den här råbocken. Han siktade och sköt men det blev bom. Då hörde han hur det skrek från berget: "Min råbock du inte skjuta får, för du har inte vasket ditt ansikte i år". Det var trollet som skrek i berget. De tvätta sig väl inte så ofta förr i världen. Då skyndade han sig och pinka i handen och strök över ansiktet. Så sikta han igen och sköt, och då / träffa han råbocken. Men då skrek det så illa hemskt ur berget och han hörde någon som sa: "Hade du inte hatt din hängekälla vid dit lår, hade du inte skjutit min råbock i år. Därför skall det bli galningar och stollar i Baltared går`(d) så länge världen står. Det har varit så i alla tider och kommer väl att bli så, så länge världen står, alltid är där någon som inte är riktig i Baltared.
Naturföremål.
Österbergs grotta. På en av åsarna öster om Drared finns en rätt väl utbildad grotta. Den ska ha tjänat såsom tillhåll för en i bygden mycket omtalad mäs- tertjuv, som hetter Österberg. Efter honom har den sen fått namnet Österbergs grotta, fastän det inte är alla som veta, att just den grottan var hans gömställe och bostad. Underjordisk gång. I ett bergsparti nära intill Österbergs grotta finns ett hål tvärsigenom berget. Man kan krypa igenom där. Det är nog en 10 meter långt, innan man kommer igenom. Jag har själv kru- pit både in och ut där. Men vi fick, förstås krypa på alla fyra. Kälen. Norr om Drared ligger en klippa, som ser ut precis som en upp och ned vänd kittel. / Den kallas därför också Kälen (Kitteln). Vålaröset. På Sannagårds mark, norr om Drared, ligger ett väldigt stenröse, som heter Våla- röset. Det ligger inte på den gamla riksgränsen och har sålunda inte varit något gränsrös. Det tros, att det varit använt i forna tider för att där tändes vårdkasar, när svenskarna sam- lade sig och ville göra något rövartåg inåt Halland. För det ändamålet lämpade sig platsen säkert bra. Det är vid utsikt från Vålaröset. Köttsten. Det är ett flyttblock, som ligger på Eksjöberg. Detta är namnet på den andra åsen åt öster, räknat från Viskadalen norråt från Drared. Denne Köttsten skall ha varit ett gammalt gränsmärke och än i dag går gränsen mellen Halland och Västergötland fram där. Ett kors är inhugget i stenen, vil- ket ännu är fullt synligt. Ett litet torpställe låg på Hallandssidan alldeles intill stenen. Det hette / också Köttsten. Det är borta nu som så många and- ra torp. Men jag minns grant "Påar på Köttsten", den siste torparen. Eksjö stampa (okho stämpa). Det är en jämn- hård gräsbacke, där Ekåa rinner ur Eksjön. Där går gränsen, sen gamla riksgränsen, fram. Ingärdsåsen. En annan av åsarna öster om Drared heter Ingärdsåsen. Det går en sägen om, att troll ha bott där. En historia om dem berättas under rubriken "Troll". Rösen. I markerna till gården Ry, (söder om Drared) finns en hel mängd stenrös. Kanske är det gamla odlingsrös, men jorden bär inga andra spår av äldre odling. Möjligen är det gravrösen. Såvitt känt är har någon vetenskaplig undersök- ning ej ägt rum.