Transkriberad uppteckning

De ville helst döpa dem meddetsamma. Jag föddes tret- tondagsafta och trettondedan körde de till kyrkan och kristnade mej. De körde över gärdena så fort som möjligt. De var rädda för troll. De skulle köra fort, så barnet blev raskt. Jag väntade inte alla dar med mina barn, jag ha- de åtta. Den första tösen var inte mer än två dar, när hon döptes. Det var så keligt, om de skulle dö och inte var döpta. Det var en släkting, som bar barnet. Hon la sej på knä och läste en bön. Det var skrivet upp på en lapp nam- net. Pojken skulle döpas före flickan, för karl är karl, är förmer. Kyrketas - jag har gått te allihop (för alla mina barn). Nu har det blivit borte. Det gick an i prästgården, helle ville de gärna, att det skulle vara i kyrkan och bönderna offrade / gärna ett par kronor, när deras hustrur gick i kyrke. Britta Lina hette en hustru på ett torp, som hette Skål- sik. Hon hade fått det sjunde barnet. Det var våren. Hon stod upp änna strax och drog harven och sådde. Men hon blev sjuk och dog på sjukhuset efter sju dagar. Barna fore i böjda. Två eller tre for till Amerika. En torsdag fick jag ett barn. Jag brukade ligga i åtta dar. Men måndan måtte far gå bort, för det var en bonde, som ville ha´n. Vi hade Norden hos oss. Jag såg gubben satt och titta efter frukosten. Jag steg upp och gick till spisen och lagade maten, tvättade, bakte och skurade, och det gick bra. De var stora och starka. Jag vet en kvinna, som fick ett barn. Sofi hette hon. Hon hade en käring hos sej då. "Du tit- tar la hit i möre !" sa Stina, när käringa gick. "Ja." Men när käringa kom igen, kom Sofi ur skogen med en börda ved. Detta var det tredje oäkta barnet, hon fick. Hon fick la fy- ra, men hon dog efter det fjärde.