Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Årsgång.
De gick årgång jula kväll. Och så skulle de in- te säga något på hela dagen. Då fick de se, vilka som skulle dö. De skulle gå och titta i fönstren, och då såg de, vilka som satt utan huvud. Men jag vet inte säkert, att det hörde till årsgången.
Vårarbete.
Dymmeldagarna sattes stål i såadrösen, den säd man skulle ha att så, för att icke påska- kärringarna skulle kunna göra något ont vid den. Bröd gömdes från jul och till våren och skulle vid vårarbetets början givas åt stutarna, för att dessa skulle bliva starka och uthålliga.
Vättar.
Namnet har jag nog hört i min ungdom. Men nåt mer vet jag inte. Jo, det var så sant. Vid jul skulle de alltid ha ett par ljus, som kallades vättalys. De voro inte av talg. De voro hårdare än vanliga talgljus. Varför de hette vättalys, vet jag inte.
Krig och fejder
Min pappas farmor i Mossen bakade tre gånger till jul och hade inget bröd till jul ändå, för krigsfolket hade kommit och tagit det. - Min mor var född 1820 och min far var litet grand äldre.
Annandag jul.
Tredjedag jul red de Staffan. Då var både hästar och karlar så grannt utklädda. Jag var med och sydde en klänning åt en häst, som hele hästen skulle vara beslagen med. Och riddaren skulle ha så många granna remsor på kläderna. De red fram till förstudörren på ställena och sjöng: Finns här någon flicka fin, så öppnar hon sitt äppleskrin, allt för vår ljusa stjärna." Stjärnan, det var som en flagga, som satt fast i betslet vid sidan på hästen. Annandag jul måka´ de och söpe och härja och gjorde allt som galet var, hävde gödseln i krubban och foringen på gången; då torde de inte visa sej sedan. Hade de gett väl och sopat rent, blev de inbjudna på kaffe och gök.
Trettondedagen och Knut.
De ginge med Knut när jula var slut. Knut var en lumpegubbe. Finge de inget brännvin på ett ställe, lämna- de de Knut där. Det brukade de i Frillesås och alles lär, när jag var barn, men det blev borte för längesen. (Vet ej om, att Knut hade ett pass el. dyl.)
August Nilsson
Lin. Spinna. Ljus. Ryggåsstuga. Linberedning. Spisar. Sängar. Golv. Liggplatser. Jul. Slakt. Liar. Skörd. Säd. Tröskning. Slakt. Hö. Måltider. Liar. Tröskning. Logen. Tröskning. Loge. Vagnar. Årder. Sko hästar. Kastrering. Kalva. Föla. Selar. Tämja hästar. Betäckning. Husdjur. Malt. Enbär. Skrock.
Julafton.
Julhalmen. Fram på eftermiddan kom far in med två eller tre stora halmstuper och hälsade: "God jul !" och fråga- de, om han kunde få vara här med julen. Då sa mor, att om han är snäll, så får han det. Då satte han ifrån sej stu- perna på golvet, och se´n åt vi kvällsmat. När vi hade ätit ifrån oss bredde far ut halmen, och se´n fick vi börja leka i den. Vi droge kävle, red till Tyskland, gick upp med boråsa- klövet, mussla´sko och tog julabocken - en trebening av halm. Halmen fick ligga kvar i tre veckor, till Knut. Hade någon dött under året, skulle han komma hem jul- natten - nej, inte alla de döde. De fick inte lysa under julbordet - någon skulle dö i huset då. Ett ljus fick brinna hela julnatten.
Knut
Dagen efter trettondedagen kallte de Knutada´n. Då var det till att gå omkring och festa. Det var knut på julen. Hade de något ärende till ett ställe, gick de då, för då blev de trakterade. Om den karlen som gick och "knuta"- den förste som kom på ett ställe - var lång blev "hören" (linet) lång, men var han kort blev det väl tvärtom.
"Stabbakanna"
Vid inbärgning av grödan lades i botten av ladan en kagge med brännvin. Tröskningen skulle ovillkor- ligen avslutas före julen, vilket var "en bestämd princip". När man vid tröskningen sista dagen kom till botten av ladan och fann den där nedlag- da brännvinskaggen, "stabbekannan", skulle ordentligen festas, dricka "stabbakanna".
Jättar och troll
I Virse hatt hade trollen dans jula natt. De vände sej ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tru tre for katten upp och rev ihjäl drängen.
Nyår.
Då de slaktade före jul, brukte de att göra blodkorv. Svin- magen skulle de gömma till nyårsdagen. Den kallades pöl- sa. De åt den till frukost eller middag då. I Sunvära på ett ställe bodde en de kallade Knide-Bern. De skulle ha ätit sin svinmage nyårsdagen. De bar inte bättre till än han satt ett skinn i halsen och dö.