Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten sköter om husdjuren.
Gårdstomtar finnas i alla hus. Den husbonde, som är den första på en gård, blir dess tomte. Har han varit god, blir tomten god. I motsatt fall blir tomten elak. I mitt hem finnes en god tomte. Den vårdar sig om kreaturen och bland dessa speciellt om hästarna.
Tomtar
Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som dräng- arna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tom- ten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån. I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmstrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.
Tomtar.
Det var ena som fått åtta pojkar och en tös den sista. Föräldrarna var så glada. De hade inte kristnat henne. Trollen kom och tog henne en natt. Då talte modern med tomten - de hade en tomte där på stället. "Ja, jag vet la var tösa är", sa´ tomten. "Du får ria, och jag går", sa han. Och de gav sej iväg. "Rid inte på åkern den hårde, för trolla kan dej nå", sa tomten. Hon skulle rida på vägen. Tomten visste, var trollen bodde. Han gick in till dem och tog tösen, och se´n fick de brått att kistna henne. - Det är sånt som de gamle har berättat.
Tomtar
De gamle talade om hustomten. Man satte ut mat till honom. Far talade om, att när de bärjade grödan, skulle man ta en del av en sädeskärve och gräva ned på åkern, ty den skulle tomten ha. Så brukade far göra, det såg sagesmannen ofta. Där tomten fanns, var det trivsel, ty han var gårdens uppsyningsman. De gamle voro rädda om tomten ty där han var, trivdes kreaturen väl. På julaftonens kväll skulle man sätta ut gröt till tomten, om man inte gjorde så kunde det bliva sjukdom och djuren trivdes inte. Detta berodde på att tomten hade flyttat från gården och det förstod man därpå, att allt som gjordes gick illa.
Tomtar
De talte om att en bonde i Ås hade tomte. En gång ville tom- ten att bonden skulle följa med och bära gröda ifrån Sällstorp. Bonden ville att de skulle ta stora bördor. När de var komna en bit på hemvägen, sa´ bonden: "Nu sätter vi oss och pustar lite." När de hade pustat, sa tomten: "Hade jag vetat att pusta hade varit till, hade jag tagit så mycket som fanns i hela Sällstorp." Folket kunde inte se att tomten bar mer än ett par strån, men det var en stor börda.
Tomtar
Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som drängarna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tomten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån. I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmastrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.
Tomte
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sà Zakris-Mattson. Jungmannen var inte i syne så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick sår i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomte till sjöss
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sa Zakris-Mattson. Jungmannen var inte i syne, så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick så i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomtar
De talte om, att på ett ställe brukade de ge tomten ett fat gröt med sirap på var kväll. En gång var sirapen sjunken till botten, så att tomten såg den inte. Då blev han ond och stack ihjäl en ko och tog blod av henne i stället för sirapen. Men när han hade ätit upp den mesta gröten, fann han sirapen på botten. När folket kom ut till lagården nästa morgon, stod där en ko i stället för den, tomten stuckit. Den hade tomten hämtat långt bort ifrån.
Tomtar
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sa Zakris Mattsson. Jungmannen var inte i syne, så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick sår i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomtar
I Hårred var en bonde, som hade tomte. En gång gjorde bonden sällskap med tomten, när tomten hade varit på ett ställe eter en börda. Bonden ville inte sätta sej vid vägen och pusta. då sa tomten: "Hade ja vetat att dä fanns spusta te, så hade det inte funnits en nek kvar." Han menade väl, att han hade tagit större bör- da då.
Tomtehistoria
Tomten och "besen", bissen är en och den samme. Han kallas i vardagsspråk för bissen eller tomtebissen. På alla ställen där väl stånd rådde hade de tomtebisse på gården. Ett nygift par, som flyttade till ett nytt ställe, måste om de önskade sig tomte, lega en sådan. Om fädernegården övertogs, fanns tomten kvar, ty den följde släkten. För att skaffa sig ny tomte så skulle man en torsdagskväll gå till en kosväg. Då kom det fram en hel massa tomtar som ville taga städja, alla av dessa ville ha plats. För att då bli av med alla utom den man önskade fick man försöka finna ut något arbete som var omöjligt för dem att utföra, t.e,x. bedja dem ### "sond tåg", rep / av sond, räkna sandkornen nere vid kusten eller något dyligt. På ett ställe i Skårby Tölö socken, hade de tomte. En julafton, som vanligt, satte de ut gröten i ladu- gården för tomtens räkning, men det saknades socker på gröten. Då blev tomten så ond att han slog ihjäl den bästa kon i ladugården. Där efter åt han upp gröten, men då han kom till botten av fatet så låg sockret där. Då sprang tomten upp och rev sig i håret och undrade hur han skulle bära sig åt. Nu hade de en likadan ko på grannstället, och släpade tomten den döda kon dit, samt ledde grannens ko med sig hem. Men på våren då korna släpptes ut på bete ville den nya kon alltid springa till sitt gamla ställe. Grannarna kunde se hur jordklimparna yrde i luften, som tomten kastade för att mata kon. En annan gång var det foderbrist på stället och en gång / ser bonden tomten komma släpande med en börda halm på ryggen. "Vad är det för en liten börda du kommer med; det förslår väl ingenting"? säger då bonden. När han sagt detta, så kom det halm in vällande så att hela gården blev full därav. En gång sedan det gamla husbondfolket på gården hade dött, kom en granne dit på besök. Han såg tomten sitta på trappan och gråta: "Varför gråter du?" frågade karlen. "Ja, svarar tomten, det gamla husbondefolket i gården äro döda, och de nya vilja ej ha mig mer.
Tomtar
I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte, att han hade mer än en ände av ett halmstrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna", var det en som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart så porten höll på att ramla ikull, och han visade sig aldrig mer.