Transkriberad uppteckning

Tomten och "besen", bissen är en och den samme. Han kallas i vardagsspråk för bissen eller tomtebissen. På alla ställen där väl stånd rådde hade de tomtebisse på gården. Ett nygift par, som flyttade till ett nytt ställe, måste om de önskade sig tomte, lega en sådan. Om fädernegården övertogs, fanns tomten kvar, ty den följde släkten. För att skaffa sig ny tomte så skulle man en torsdagskväll gå till en kosväg. Då kom det fram en hel massa tomtar som ville taga städja, alla av dessa ville ha plats. För att då bli av med alla utom den man önskade fick man försöka finna ut något arbete som var omöjligt för dem att utföra, t.e,x. bedja dem ### "sond tåg", rep / av sond, räkna sandkornen nere vid kusten eller något dyligt. På ett ställe i Skårby Tölö socken, hade de tomte. En julafton, som vanligt, satte de ut gröten i ladu- gården för tomtens räkning, men det saknades socker på gröten. Då blev tomten så ond att han slog ihjäl den bästa kon i ladugården. Där efter åt han upp gröten, men då han kom till botten av fatet så låg sockret där. Då sprang tomten upp och rev sig i håret och undrade hur han skulle bära sig åt. Nu hade de en likadan ko på grannstället, och släpade tomten den döda kon dit, samt ledde grannens ko med sig hem. Men på våren då korna släpptes ut på bete ville den nya kon alltid springa till sitt gamla ställe. Grannarna kunde se hur jordklimparna yrde i luften, som tomten kastade för att mata kon. En annan gång var det foderbrist på stället och en gång / ser bonden tomten komma släpande med en börda halm på ryggen. "Vad är det för en liten börda du kommer med; det förslår väl ingenting"? säger då bonden. När han sagt detta, så kom det halm in vällande så att hela gården blev full därav. En gång sedan det gamla husbondfolket på gården hade dött, kom en granne dit på besök. Han såg tomten sitta på trappan och gråta: "Varför gråter du?" frågade karlen. "Ja, svarar tomten, det gamla husbondefolket i gården äro döda, och de nya vilja ej ha mig mer.