Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen.
Näcken - vi såg honom i ån (Viskan). Just där en grob (= ett dike) rann ner i ån lyste han till och släcke´te igen. Se´n gick han en bit och lyste igen. Och i själva åbrynet såg vi näc- ken flamma. Jag har hört sägas, att han kunde spela. Det var en, som hade ställt möte med näcken här uppe i en å, som rinner över gär- dena, och fått lära sej spela av honom. Men om han spelade näc- kens polska, skulle folk inte orka sluta att dansa. Vet inte, om han offrade något till näcken. Känner ej näcken som häst.
Svar til frågelista 16 bakning
Svar til frågelista 16 bakning Ortens namn var bakä. U nå fick vårr baksi. De sades även så, bak pannkakä, eller äppläkakä. Ordet baka åsyftar hela arbetet med brödets tillredning. Ja har inte sades de, int bakupp bolldaigen änno. Eller baktrugä skall vårr gär bältar raint. I regel bakades i storugn var tredje vecka, då mycket rågsurbröd. Svart rågbröd är helt borta nu. Men förr ännu på min tid var de just de svarta surbrödet som gälde bakning. Annan bakning var blott någ väit bollar u någ långar som int alls räkte till nästa bakning. Men då fick man även om de kom främnäs sla pa pannbotnän som de sade när de hälde smet i stekpannan till tunnpankakar som åts till kaffe. / Ugnstroll skall vara två maträttar i, nämligen på ena sidan lägger man fläskskivor och på den andra fisk, med fisk menade man alltid ströming Brödet skulle vara så stort så det räckte till familjens storlek, så alla fick sin del av ugnstrollet Det bakades en grop i brödet där fläsk och fisk lades. Sedan skulle det täckasöver med ett deglock som skulle vara så lagom på alla vis um det skulle lyckas och bli bra, var det för tunt så det gick hål när kött och fisk började koka ini då det blev ett riktigt troll som spydde örer [över?] annat som var i ugnen. Varje gång mor bakade hade vi sådan tillagning som kvälsmat Så annan matlagning behövdes ej bakdagen. Då var allt färdigt i ugnen med en gång. därefter torkades säd om det var behövlit. På hösten torkades frukt, gåttar. / Fide, Gotland Josef Hjorter (ULMA 32276)
Allmogebröllop 1917
Gästerna inbjöds åtta dagar i förväg. Enligt gam- mal gotländsk bröllopssed skulle inbjudningar- na vara verkställda minst åtta dagar innan bröllopet firades. De som skulle tjäna som funk- tionärer vid bröllopet blevo erinrade om detta sam- tidigt med inbjudan. Vid det bröllop som undertecknad var närvaran- de funnos följande tjänare: "Brutbonden" som tillsammans med "brutöver- skan" tjänade och passade upp brudparet. Tärna och marskalken, vilka tjänade samma än- damål som på fastlandet. "Tjälvarkuska" som ombesörjde diskningen, "Öltapparen", som ordnade med drickan och ölet. Värd och värdinna, som värdfolk utsågs för- farna personer, sådana som var vana att tjäna / som värdfolk. Tvenne fiolspelare voro även tillstädes. Gästerna voro inbjudna till brudens hem, dit brud- gummen anlände på morgonens bröllopsdagen i sällskap med förändrar och syskon. Då alla gästerna voro samlade serverades kaffe var- på samtliga klädde sig för avfärd till kyrkan. Allra sist åkte brudgummen tillsammans med brut- bonden, marskalkar och en fiolspelare, därefter åkte bruden med brutöverska, tärna och en fiol- spelare. Därefter kommo släktingarna och så gäs- terna undan för undan. Hela vägen till kyrkan gick under musik, gammal gotländsk allmogemusik. Här och där efter vägen avlossades skott brudfolket till ära. Komma till kyrkan ordnades så att brud och brudgum gingo först därefter brutbonde och brutöverska, tärna och marskalkar. Samtliga nu nämnda uppvaktande voro med brudpa- ret framme i koret, övriga satte sig i de främ- sta bänkarna. / Sedan vigseln förrättats upptogs kollekt, vilken tillföll fattigkassan. Gammal gotländsk sed. Därefter spelades bröllopståget ut ur kyrkan. Hemfärden skedde så att spelmännen åkte först, därefter brud och brudgum, i tredje skjutsen brut- bonde och brutöverska och i fjärde skjutsen tär- nan och marskalkar. Samtliga tärnor voro vitklädda, marskalkarna svart eller blåklädda med en konstgjord blomma fäst på nackkragen: brutbonden hade füll- tom blomman med blått och gult band eller rätta- re sagt rosett på nackslaget. Brutöverskan fäste denna blomma på brutbonden och tärnorna försågo marskalkarna. När brudföljet kom in på gården till bröllops- huset åkte brudparet runt en stång tre gånger. Den stången var klädd med blommor och grönt och kallades ungmanstång. När detta var gjort tågade samtliga in beled- sagade av fiolmusik. / Därefter dracks skålen för brudparet. Brutbonden höll tal till brudparet och önskade dem lycka till deras förening. Vid bordet hade brudparet högtidsplatsen Å ömse sidor om dem satt brutbonden och brutöver- skan, vilka i allt skulle visa brudparet största uppmärksamhet. Samtliga tal skulle hållas av brutbonden. Vid bröllop var han hedersgästen; han ansågs böra uppmärksammas framför prästen. Bröllopsmiddagen var storartad trots kristid och dyrtid. Intet fick sparas vid ett gotländskt bröl- lop. Förutom mycken mat vankades brännvin och dricka i riklig mängd. Under tiden som bröllopsmiddagens pågick in- lämnades en tallrik till brutbonden av värden, sam- tidigt som denne nämnde några ord om ändamå- let. Brutbonden mottog tallriken, höll så ett fint tal till gästerna och skickade tallriken runt bordet. Alla lade pengar på den. Då den skic- kats bordet runt / överlämnades den till brutbonden, vilken i sin tur lämnades den till värden, som hade att förde- la summan mellan de i köket tjänande. Då sum- man delats ut återkom värden, som nu vänd till brutbonden ### kökspersonalens tack. På kvällen började dansen. En tämligen rymlig lövhydda hade uppsatts på gårdsplanen. Den var avsedd för ströfolket som enfann sig i bröllopsdagen om kvällen. Ungdom kom då tillstädes från Gammelgarn och grannsocknen Ös- tergarn. Genom att avskjuta skott govo de tillkänna att bruden skulle visa sig. Då hon äntligen trädde ut på trappe avfyrades en mängd bösskott. Hon var då iklädd full "brudstass". Sedan denna ceremoni avslutats vidtog dansen i lövhyddan, vilken varade till fram på morgonen. I dan- sen deltog både bruden, brudgummen, prästen och övriga tillstädeskomna. Spel medfördes av strö- folket. Bruden och prästen dansade första dansen. / Eljest var det var mans skyldighet att dansa med bruden. Gamla åttiåringar deltog i dansen med liv och lust. Bruden var vitklädd iförd lång slöja jämte krans av myrten. Brudgummen bar svarta kläder. Andra dagen åts den traditionella brudgröten. Rim till den förekom. Bröllopet varade i tre dagar. Förr i tiden har det på Gotland varit brukligt att brudparet ridit till kyrkan. En och annan minnes- sten utvisar platser, där bruden på grund av att hästen av en eller annan orsak fallit i sken, gjutit döden. (Upptecknaren har under en tid av fyra år tjänst- gjort som prediks- och expeditionsbiträde på olika församlingar på Gotland).