Transkriberad uppteckning

Gästerna inbjöds åtta dagar i förväg. Enligt gam- mal gotländsk bröllopssed skulle inbjudningar- na vara verkställda minst åtta dagar innan bröllopet firades. De som skulle tjäna som funk- tionärer vid bröllopet blevo erinrade om detta sam- tidigt med inbjudan. Vid det bröllop som undertecknad var närvaran- de funnos följande tjänare: "Brutbonden" som tillsammans med "brutöver- skan" tjänade och passade upp brudparet. Tärna och marskalken, vilka tjänade samma än- damål som på fastlandet. "Tjälvarkuska" som ombesörjde diskningen, "Öltapparen", som ordnade med drickan och ölet. Värd och värdinna, som värdfolk utsågs för- farna personer, sådana som var vana att tjäna / som värdfolk. Tvenne fiolspelare voro även tillstädes. Gästerna voro inbjudna till brudens hem, dit brud- gummen anlände på morgonens bröllopsdagen i sällskap med förändrar och syskon. Då alla gästerna voro samlade serverades kaffe var- på samtliga klädde sig för avfärd till kyrkan. Allra sist åkte brudgummen tillsammans med brut- bonden, marskalkar och en fiolspelare, därefter åkte bruden med brutöverska, tärna och en fiol- spelare. Därefter kommo släktingarna och så gäs- terna undan för undan. Hela vägen till kyrkan gick under musik, gammal gotländsk allmogemusik. Här och där efter vägen avlossades skott brudfolket till ära. Komma till kyrkan ordnades så att brud och brudgum gingo först därefter brutbonde och brutöverska, tärna och marskalkar. Samtliga nu nämnda uppvaktande voro med brudpa- ret framme i koret, övriga satte sig i de främ- sta bänkarna. / Sedan vigseln förrättats upptogs kollekt, vilken tillföll fattigkassan. Gammal gotländsk sed. Därefter spelades bröllopståget ut ur kyrkan. Hemfärden skedde så att spelmännen åkte först, därefter brud och brudgum, i tredje skjutsen brut- bonde och brutöverska och i fjärde skjutsen tär- nan och marskalkar. Samtliga tärnor voro vitklädda, marskalkarna svart eller blåklädda med en konstgjord blomma fäst på nackkragen: brutbonden hade füll- tom blomman med blått och gult band eller rätta- re sagt rosett på nackslaget. Brutöverskan fäste denna blomma på brutbonden och tärnorna försågo marskalkarna. När brudföljet kom in på gården till bröllops- huset åkte brudparet runt en stång tre gånger. Den stången var klädd med blommor och grönt och kallades ungmanstång. När detta var gjort tågade samtliga in beled- sagade av fiolmusik. / Därefter dracks skålen för brudparet. Brutbonden höll tal till brudparet och önskade dem lycka till deras förening. Vid bordet hade brudparet högtidsplatsen Å ömse sidor om dem satt brutbonden och brutöver- skan, vilka i allt skulle visa brudparet största uppmärksamhet. Samtliga tal skulle hållas av brutbonden. Vid bröllop var han hedersgästen; han ansågs böra uppmärksammas framför prästen. Bröllopsmiddagen var storartad trots kristid och dyrtid. Intet fick sparas vid ett gotländskt bröl- lop. Förutom mycken mat vankades brännvin och dricka i riklig mängd. Under tiden som bröllopsmiddagens pågick in- lämnades en tallrik till brutbonden av värden, sam- tidigt som denne nämnde några ord om ändamå- let. Brutbonden mottog tallriken, höll så ett fint tal till gästerna och skickade tallriken runt bordet. Alla lade pengar på den. Då den skic- kats bordet runt / överlämnades den till brutbonden, vilken i sin tur lämnades den till värden, som hade att förde- la summan mellan de i köket tjänande. Då sum- man delats ut återkom värden, som nu vänd till brutbonden ### kökspersonalens tack. På kvällen började dansen. En tämligen rymlig lövhydda hade uppsatts på gårdsplanen. Den var avsedd för ströfolket som enfann sig i bröllopsdagen om kvällen. Ungdom kom då tillstädes från Gammelgarn och grannsocknen Ös- tergarn. Genom att avskjuta skott govo de tillkänna att bruden skulle visa sig. Då hon äntligen trädde ut på trappe avfyrades en mängd bösskott. Hon var då iklädd full "brudstass". Sedan denna ceremoni avslutats vidtog dansen i lövhyddan, vilken varade till fram på morgonen. I dan- sen deltog både bruden, brudgummen, prästen och övriga tillstädeskomna. Spel medfördes av strö- folket. Bruden och prästen dansade första dansen. / Eljest var det var mans skyldighet att dansa med bruden. Gamla åttiåringar deltog i dansen med liv och lust. Bruden var vitklädd iförd lång slöja jämte krans av myrten. Brudgummen bar svarta kläder. Andra dagen åts den traditionella brudgröten. Rim till den förekom. Bröllopet varade i tre dagar. Förr i tiden har det på Gotland varit brukligt att brudparet ridit till kyrkan. En och annan minnes- sten utvisar platser, där bruden på grund av att hästen av en eller annan orsak fallit i sken, gjutit döden. (Upptecknaren har under en tid av fyra år tjänst- gjort som prediks- och expeditionsbiträde på olika församlingar på Gotland).