Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var själve "den eländie", det trodde folk. Mara red djur och folk. Hon var tung som en sten, när hon kom på ens bröst. Jag minns de talade på, att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som mara brukade vilja åt, så hade hon inte makt. Om man skrev Guds ord på en papperslapp och stack den, där de trodde att mara kom in, så tog hon sig inte igenom.
"Pärar eller piggar brukade man koka eller ibland steka i askan"
I en uppteckning från Hellvi socken på Gotland berättar poststationsföreståndare Carl Franzén (född 1881) om användningen av fläder och päron. Uppteckningen gjordes år 1950.
"Berberis användes till saft"
I en uppteckning från Garde socken på Gotland berättar fattigvårdsföreståndare Alma Nilsson (född 1875) om bär och frukter i hushållet. Uppteckningen gjordes år 1953.
"I Visby användes berberisbär till saft"
I en uppteckning från Bro på Gotland berättar arkivarie Herbert Gustavson om användningen av bär och frukter i socknen. Uppteckningen gjordes år 1963.
"Bondbönssäng var mycket vanligt"
I en uppteckning från Fide socken på Hotland berättar Josef Hjorter (född 1913) om bondbönor och ärter. Uppteckningen gjordes år 1966.