Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Naturfenomen
När åskan började gå, brukade de gamla gubbarna sä- ga: 'Nu ä Thor ute å panker mä hammern'. Om de fick se en kilformig sten, så tog de upp den och tog den med sig hem, för det var en 'åskevigge', sade de, som 'hade kommit ned med åskan. När de fick se 'kornblexten' så sade de, att säden mog- nades så fort. 'Nu får vi snart mogen säd, sade de, för nu ha 'kornblexten' börjat. Norrskenet skall vara solen som skiner på isbergen. An- dra ville ha det så, att det var sken från eldsprutande berg och andra att det var sillen som var inne och att det var från den det blänkte.
Naturfenomen
När 'kornbleken' lyste på himmeln om kvällarna så var det milt väder å då mognade säden fort. Morbror påstod att det inte var åska utan något annat som var till för att mogna säden. Den brukade sy- nas åt norr. Åskeviggarna hade följt med åskan ned. När åskan gick sent på hösten, påstod de gamle, att det skulle bli en mild vinter.
Bergtagen
Det var en gång en tös, som hade satt sig på ett berg öster om Silen. Hur hon nu satt, så hade hon somnat till. När hon vaknade, var hon vilsen och velig. Hon blev för- störd för all sin tid. Hon var velig till förståndet. Det skulle inte vara bra att sova på berg, sades det. Man kunde komma ut för 'dåligt', som fanns inne i ber- get. Och sådant hade nu fått makt med den tö- sen.
Handel och livet på färdevägar
Jag tror mig kunna säga att den första handelsboden här i socknen var i Krokfors. Där fanns handelsbod, när jag började minnas, men kan inte erinra mig att det fanns mer än den i socknen då. Den handelsmannen (Schenang.) hade det nödvändigaste, som folk skulle ha. Härifrån socknen har mig bekant inte någon gått ut som gårdfarihandlare. Men främmande gårdfarihandlare gick omkring i gårdarna och sålde. 'Smålänningar' kom med vävskedar, skyttlar o.d., 'västgötarna' med tyg, dukar o.d. En och annan 'dalmas' kom till orten och sålde kni- var. Dalkullor kom med hårarbeten. Marknad. 'Årjängsmâten' och marknaden i Skåpafors i Laxarby socken, d.s.k. 'pylsemâten', voro de från denna ort mest besökta marknaderna. Den sistnämnda marknaden / kallades för 'pylsemâten' för den skull, att det fanns gubbar, som gick och bar stora pölsor (fårpölsa) under armen och sålde till marknadsfolket. Båda marknaderna voro krea- tursmarknader, särskilt den i Årjäng. Där sålde man och köpte kor. Marknaden i Skåpafors var väl mer en folk- eller nöjesmarknad. Åtminstone skulle de till Årjäng om de skulle få sälja ett kreatur. Marknaden i Årjäng hölls omkr den 4 sept. och den i Skåpafors omkr 14 dagar se- nare. När marknaderna i Skåpafors upphörde, blev det marknad i Lôbyn (Laxarby skn), d.s.k. 'lôbymâten'. Det var kreatursmarknad. Omkr den 3 okt hölls marknad i Åmål. Dit skulle man åtminstone om man skulle köpa eller sälja häst. Man hade talg, skinn, smör, ost o.d. med till marknaden för att sälja. På marknaden fanns liar, såll, krukor, korgar, spinnrockar, leksaker av trä och bläck och mycket annat att få köpa. De brukade köpa hem någon liten leksak åt barnen. 'Kôrra' fanns åtminstone vid 'Lôbyn'. Där burade de / in de fulla och slagskämparna i skjutpaviljongen. Det mins jag. Barnen togos inte med på marknaderna. Far berättade att de kunde stå på kyrkovallen om sön- dagarna och sälja tobak och liar. Körslor förekom mycket i forna dagar som särskilt närings- fång. Och när de skulle till städerna och sälja spann- mål så 'körde de i forer'. Många voro i sällskap. Men 'forköring' förekom mest från och till järnbruken. De kör- de järn från Bengtsfors till Åmål, talade far om. Och då var det långa 'forer' med bönder. Så var det körning till Gustavsfors. Höst och vår brukade bönderna göra en resa till Fredriks- hald för att sälja kött och fläsk. Så köpte de sill och salt med sig hem. Även vid dessa resor voro de flera i säll- skap. Många tiggare gick omkr och tiggde. År 1867 var det väl som värst. Det kom tiggare från Holmedal, Karlanda och Laxarby. Från Karlanda kommo de flesta. En och annan hörde hemma i denna socknen. Men socknens / fattiga gummor kom i regel mest strax före jul och tigg- de sovel och litet av varje. 'Skôjrer' fanns gott om. De kom körande med hästar inte annat än två och tre lass i sällskap. De foro omkring och tiggde. Somliga av männen skar hästar, såsom Falken och Rosenqvist.
Handelsresor
Förr i tiden fick man vara flera i sällskap när man for till Fredrikshall och handlade. Dä va rätt ofta de blev rövade i hemvägen från Byn*. Det farligaste passet var vid vägskälet vid Mon. Här stod det också att läsa på vägvisaren följande: "Envar må här sig i Herrens namn anbefalla ty här går vägen till Bohuslän och Uddevalla." *det vanliga namnet på Fredrikshall
Sägen.
En gång lärer en trupp norrmän vid Eds kyrka ha skjutit på det till gudstjänst församlade kyrkfolket. En blykula, som vid detta tillfälle gått tvärs igenom en edsbo och sträckt honom död till marken, förvaras ännu på en gård i socknen.
Julneken
Sparvnekerna togs ner och delades sönder samt gavs åt korna. Dessa skulle mjölka bättre efteråt.
Tomtar
Den gamla garvargumman från Kroksberg hade hört tom- tar i garveriet. De var uppe å slog i väggarna på natten, så inte människa fick fred att sova. Ibland på kvällarna hade de 'dryckeslag' i garveriet - för på den tiden var det bränvins- bränneri i Kroken. När de hade slutat att dricka, så blev det oväsen i garveriet. Redskapen blev kastade huller om buller. Det var tomtarna. De tyckte inte om att någon satt å svor å 'domdera' i garveriet. En gång så fick garvarge- sällen en så stor örfil av tomten att han inte hörde på flera dagar efter. Gamle Bergman på Backen råkade ut för tomtar flera gånger. För det skulle vara många tomtar i de gamla hu- sen på gården. På den tiden gick de upp i otta på morgonen å tröskade. När de skulle kasta fram ne- kerna ur ladan, så hade de en liten lykta med sig med / ett talgljus i. Han talade om att tomten släckt ljuset flera gånger för honom. Men om han var riktigt tyst å försiktig, så gick det bra. På samma vis var det i stallet om kvällarna. Det skulle vara riktigt tyst om de inte skulle få en riktig örfil. 'Tomten' tålde inte buller. Det var 'huslig lycka' att ha tomte. Tomtarna var små gubbar med långt skägg. De voro klädda i knäbyxor och röd jacka. På huvudet en röd 'piggluva'!
Husligt arbete
Det skulle vara några saltkorn i kärnan innan grädden hälldes dit, för då blev det fort smör. Kors över smörasken för att smöret skulle bli drygt. Inte lämna bort osaltat smör. Det var farligt, dör sen kun- de korna mista mjölken. Inte kärna en torsdagskväll, helst i slutet av veckan. Blev det bränt i kanterna på brödet när det stektes, så blev det sorg. Det var "sorgkanter".
Draken
"Draken" hörde jag talas om. Det fanns gamla som hade sett honom. Han var som en stor orm å flög i luften. När han kom, så sa de att han skulle bort å hämta någon männi- ska. Han hörde till den onde. De som tjänade den onde fick följa med honom när han kom. Han låg å vaktade i ber- gen.
Lucia
"Lussotta" firades med att en gick upp tidigt på morgo- nen å åt å drack, så gav en kreaturen litet hö, så lade en sig å sov till morgonen. Något annat mins inte jag. En sägen gick, att de skulle ha rullat ett kvinnfolk, som hette Lucia i en spiktunna till dess hon dog. Se'n firade de "lussotta" efter det.
Husligt arbete
Om inte grädden ville skära sig till smör, så tog mor en stoppnål å hängde ned i kärnan. Hon brukade allt hänga det där för det mesta innan hon bör- jade kärna. Ingen skulle kunna "förgöra" grädden el. kärnan då. Vilket stål som helst kunde duga.