Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
festeldar
Det var bara om påsk de eldade. Jag har hört talas om att de eldade om midsommar, men det var före min tid.
Skjutsar
Om man lade tömmarna på marken när man spände för hästen, och någon kom och gick över dem, så skulle det båda olycka eller annat dåligt för körsvennen. Om en häst blev "mostulen" oh stannade så att man inte fick fram honom med hugg och slag, så skulle man ta fällkniven och tvinga mellan betslet och hästens huvud. Eller man skulle kas- ta kniven över ryggen på hästen.
Bergväsen
I Sörtorpsfjället bodde en käring som kallades för 'Ula'. I berget fanns grotta eller om, som kallades för Ulomen och i den bodde hon. Inte många hade sett henne. Men en som gick och leta efter hästar en natt fick se henne. Så var det en an- nan som de skylde för att ha bränt upp en av sina söner i en rishög i skogen, som hade sett henne.
Tomten
På Enebacka i Valbo tjänade en dräng. Han var i stallet på kvällen för att ge hästarna foder. Rätt som det var fick han en kläm av tomten. Därefter såg han ett ljus, som kretsade bort i luften. Husbonden eller husmodern gav tomten mat. De ställ- de en liten skål mjölk i lagårn för var gång de mjölka- de. Men särskilt på kvällen. Det var för att han skulle freda kräken. Vid jultiden stack de till honom en "kåprock" eller vantar.
drakar.
Det fanns 'drakar' så stora. De voro grå gråsvarta. Draken tog sig fram på marken som en orm. Han höll till i berg och sjöar. Den draken jag såg välte sig från berget och i sjön. Det brakade och schasa, när han kom. Han var bra tjock.
Nödår
Omkr. 30 år före min tid skall det ha varit så svårt i Ryr att många måst ta till barkbröd. Jag tror det var året 1868 som far måste skära av halv- mogen råg för att få till mjöl och bröd. Han hacka- de av neken på mitten se'n tog han den övre delen med axen och gjorde som fint hackelse av den, torka- de och lät mala det. Ben slogos sönder med hammare varefter de frak- tades till kvarnen och maldes till mjöl. Far gjorde det. Så kokade de 'haltistel' och 'nässelkål'.
Tabu
Man skulle akta sig för att prova en annans förlovnings- eller vigselring. Man blev inte gift, om man gjorde det. Inte heller var det bra för en ogift kvinna att prova en handdräkt, brudhandskar el. dyl. Det hade samma värkan.
Djävulen
Skam kom och dansade med ett fruntimmer så att hon måste kasta nyckelknippan från sig, som hon höll i handen, när han kom. Nycklarna blevo så rödhe- ta å damen att hon inte kunde hålla dem. När han hade dansat med henne länge, så öppnades en luc- ka i golvet och han försvann i den och blev aldrig mera synlig.
Slakt
En gång skulle jag med en gammal slaktare och röra blodet efter en kalv. När jag kom bad han att jag skulle gå tillbaka och inte befatta mig med blodet. Jag är inte säker att du har 'mödo- men' kvar, sade han, och då kan du inte få röra blodet. Han påstod att jag haft manfolk. Det var så, att blodet skulle levra sig, om en ogift kvinna vars mödom var tagen av manfolk, vispade blo- det.
Digerdöden
När digerdöden gick på trakten, så nös folk ihjäl sig. Så fort de började nysa, så blev de lig- gande döda. Det fanns inte hus än någon var död i. Och i Ödeborgs socken fanns inte mer än ett par människor kvar i hela socknen, sa- des det.
Lekar Gamla
Man gör i ordning en massa små papersstrutar som sedan tjäna till att förvanla de riddare till till hornriddre. Selskapet ordnar sig i cirkel. En börjar i det han säger till den pärson som sitter på hans högra sida. Goddag, ädle riddare alltid ädel, jag ädel riddare alltid ädel, Komer fron den ädle ridaren. Han säger namnet på sin granne till vänster alltid ädel för att omtala för att omt- ala för eder att hans örn hade en gullnäbb. Alla måste upprepa denna mening, ord för ord, Om en av dessa säger fel, får, får han ett horn, Som han eller hon sätter fåst i håret eller på kläderna. När man sedan omnämner honom kallas han Hornriddare i stalet för ädel riddare och den som glömer Men den som glömer att säga så, får / Sedan meningen gåt runt, Borjar den förste om igen och tillägger några ord, som sedan måste upprepas av de andra. Meningen blir t. -ex till slut, Hans örn har en guldnäbb diamantögon, gummiklor, stålfjädrar, fiskstjärt, oxtunga och träben. Det gäller att hålla tankarne samlade, Den som fått de flästa hornen har förlorat och bliver ledare nästa gång En annan lek gammal, Alla barn ställa sig på högra knät det andra i krokig ställning en hell long rad - tar om midjan om varandra - så dem kan knäppa händerna i hopp. Den siste börjar att draga backåt så mycke han orkar - Så fortsättes till den förste hella raden drar backåt, äntligen sliper någon sitt tak, den får gå ur ledet, och ställa sig, till någon mer förlorar, så hålles på till siste par. Så komer ### - det bins före ögonen på den förste, så frågas vem höl du om midjan kan han eller hon ta ret på kamraten, har han vunnit Sedan är kamratens tur att gissa, till hon får ret för alla gåner löses pant
Tomtar
Min morfar blev en gång utkastad ur stallet av tomtgubbar. Han blev ond på hästen och slog till den med han- den, men han visste inte ordet av förr- än han låg ute på gödselhögen. Han bröt ena lårbenet i den vevan och blev aldrig riktigt återställd. Han kunde tala om att tomten tog honom i huvudet. I Grillsbol i Mo socken hade de sytt en ny vadmalskostym åt tomten. Den lade de i ladugården julafton för att han skulle bli fin till jul. Så sat- te de ut ett stort fat fullt i gröt. Men på julmorgon kom tomten / och visade sig och talade om att han inte kunde arbeta mera emedan han var för grann. Så fort de satt och spann efter kl 6 på lördagskvällen, så spann det hela natten. Det var ingen annan än tom- ten som var framme.
Spöken
Skogen som ligger mellan Åmål och Värmlandsgränsen, vilken man genomfor, då man skulle till Säffle, var full i spöken förr i världen. Jag hörde omtalas, att hästarna blevo svetta på den skogen och ville stanna. Ibland mötte de huvudlösa gubbar och ibland stora svarta hundar. Det var själ- ve den onde, som hade något ned- lagt där.