Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Husdjur
Jag mins att de gav kreaturen makulja, innan de utsläpptes första gången på våren. Det gavs dem för att de skulle bli starka. Ingen viss dag för utsläppandet. Det blev allt efter som man hade foras till. Ibland kunde man få släppa ut redan sista dagarna i april. Fick inte berömma ett djur. Kom någon och sa- de att det var en 'granner ko', så bad man ho- nom (henne) kyssa kon bak. Den som berömde 'talade med ond tunga', sades det.
Lyktgubbar
När jag var barn minns jag att många stod och tittade på ett ljus, som lyste på Kalserudgärdet. Det där är en "löktgôbbe", sade en av karlarna. Så mins jag att de sade att den gubben fick stå och lysa på den platsen i all tid. Det var en för- dömd, som fick stå och lysa över en skatt. Lju- set stod alldeles stilla. Vi stod länge och såg ljuset. Men det ändrade sig inte.
Gasten
'Stenulven' el. 'gasten' ha de hört på sko- gen här invid. Den skramlade som ett torrt skinn. Och han skulle se ut som två torra skinn. Många hade blivit skrämda nattetid på sko- gen av denne. Han sög blod sades det.
Maran
De fick inte sova för maran. Hon var så stark, att hon höll på att klämma in bröstet på den hon kastade sig på. Vad för slags väsen det var, vet jag inte, men de ville ha det för att vara en människa.
Läkekonst
Farfar berättade, att de dragit honom genom ett klu- vet träd, när han var barn för att han skulle bli bra av engelska sjukan. Det skall ha gått så till att de drog honom fram tre gånger och tillbaka tre gånger. Barnen fick inte gå ut efter det solen gått ned. De räknade på att de kunde bli bergtagna då eller sjuka. Tog inte på barnet ett plagg, som togs in om kvällen sedan solen gått ned.
Läkekonst
Jag kommer inte ihåg annat om slaktkniven än att den lades i fähuset för att inte kreaturen skulle dö. Sjukdomar, såsom utslag på kroppen kunde skickas med de döda. Man tog i den döde och bad honom att han skulle ta dåligheten med sig.
Skjutsar
"Glosögda" hästar skall se mer än andra. Det var inte så bra att köra utmed vägarna nattetid, eme- dan han såg spöken. Inte var det bra att frakta ett lik efter en sådan häst. Han kunde så lätt bli skrämd och råka i sken. Det hände ofta att hästar blev stående på vägen utan att kunna flytta sig fram eller tillbaka. Då hade man fått den onde i åkdonet. Men om man gick fram till huvudet på hästen och lyf- te upp pannluggen och strök med fällkniven under den, så lossnade kärran och hästen kunde fortsätta.
Djävulen
Det var en piga som satt och mjölkade. Och hon skulle föda barn. Då kom en stor svart karl till henne och bad hen- ne att hon skulle ta dö på barnet, när hon hade fött det. Hon gick in i en lada och födde barnet. Så tog hon det över nacken, och skulle kväva det. Men då hörde hon nå- gon säga 'kyss det först'. Hon kysste det, men sedan kunde hon inte rå med att mörda det. Hon fick ingen kraft.
Lusse
Den som steg upp sist den morgonen kallades 'lusa'. Vid 4-tiden steg man upp och drack kaf- fe. Sedan åt man potatis, fläsk, kött och korv. 'Lussebullar' åt man också. De voro bakade som vanliga bullar och somliga formade dem till gub- bar och käringar. På lussemorgon gick man till lagårn och stallet och gav kreaturen foder. ('lussefoder'). När allt var överstökat, lade man sig att sova. Kan inte minnas lusse brud från min barn- dom.
Lucia
Jag kan inte erinra mig annat från lussefirandet än att mor steg upp tidigare än vanligt den morgonen och ställde iordning mat åt oss andra. Se'n när vi hade ätit och druckit kaffe, så gick vi och lade oss igen. Hörde inte omtalas att 'lussebrua' brukade gå omkr. annat än i städerna och så hos herrskap. Lucia var ett helgon, som blev dödad.
Kloka
På Stabberud bodde en Norberg. Han var bekant med bergjätten och umgicks med honom. Norberg fick många kunskaper av jätten. Det sades att N. fått lära sig "stämma blod", så att han kunde stämma blodflöde på långt avstånd från den sjuke. I Färge- landa hade de slagit upp gallet på en ko. Hon höll på att för- blöda. De for till Norberg. Jag behöver inte följa med, sade Norberg, hon är redan bra. - De hade något i händerna när de stämde blod. De skulle kunna göra det med ett halmstrå, som de satt och konstrade med. Bergjätten brukade komma om kvällarna. Han var så lång, att hattbrättet blev liggande på "timren" (takhövset).
Tydor
Det ska inte vara bra om man först på nyår får se en hare springa över vägen. Om man på nyår får se en räv springa över vägen framför en, så skall man under året träf- fa ut för listigt folk. Om man får se en ekorre springa över vägen skall man kassa för sig tre gånger, ty han varslar för död. Om en svart katt springer över vägen för en, så har man otur att vänta eller det blir något tråkigt.