Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Tomtar
I gamla tider fanns det tomtenissar här på Tveten och hos grannen på Torgersbo. De stjäl furage från varandra, den på Tveten tog på Torgersbo och tvärtom. De möttes ute på gärdet med några strån från varandras gårdar, och de blev osams och slogs, så det rök, men om måran plocka de upp allt, så det syntes inte, var de varit. På Boråsgården var de så i bet för tomtenissen. De hade kört hem en stenhäll från berget, där han hade sitt bo, och han flytta efter och blev så besvärlig. En barrkvist låg ute på berget och hoppa, fast det var alldeles stillt. En gammal gumma ville veta råd till det, och hon tog kvisten och stoppa in i bakugnen. Men hon hade inte förr kastat in kvisten i ugnen, så hoppa alla bakedoningarna ut på golvet. T.o.m. i lagården var nissen och ryckte undan pallarna, när de mjölka, så de fallt. En av sönerna hade varit på Näsing och skratta, för han trodde inte, att nissen hade kommit till Boråsgården. Om kvällen gick han till stallen och gav hästarna. Han hade ingen lykta och / såg inget. Men då han gått ut och stängt dörren efter sej, knacka han tre gånger på dörren. Då knacka det tre gånger från insidan. Han kom in alldeles vettskrämd. Till sist tog de väck ett fönster och sköt genom hela lagårn ut genom dörren. Det skulle ha hulpit, så nissen blev borta. Mamma tala om, att det var en tomtenisse, som hette Junker. Han var snäll och sikta mjölet till bakning, och det blev drygt mjöl. Hon som hade tomtenissen tyckte, att han inte skulle gå så dåligt klädd, utan hon sydde nya kläder och la till 'en. Han tog dem på och sa: "Junker är granner, han sig neddammer, han siktar aldrig mer."
Tomtar
De hade så fete, pene kreatur, där de hade en nisse. De hade mycket att ge dem, för nissen drog dit foder från andra. Bror min fick ett slag av en nisse, när han tjänade på ett ställe. Han hade inte varit hemma och gett hästarna något ####. Han såg honom inte; han hade aldrig sett honom.
Tomtar
Olsson berättade, att han flera gånger sett nissen. Denna var fem kvarter lång och mycket stark. Olsson hade en gång fått en örfil av honom, och det kändes en lång stund efteråt. Vid ett tillfälle, när Olsson och en annan gubbe buro halm i ladugården, slutade gubben plötsligt att arbeta och sprang in. Han hade sett nissen. På ett ställe, Myren, påstås nissen ännu vara kvar, fastän han inte visar sig. Bergkattor förekom även. De hade kor och hästar, och Olsson hade flera gånger sett djuren. Berg- kattens märr var särskilt besvärlig. En gång hade man försökt jaga bort henne med en stor stör, men hon hade inte flyttat sig.
Tomtar
Hos Anders Svensson i Gåshult fanns nissar, som tog hö från somliga hästar och lade till andra. En gång upptäckte en dräng en lucka i höskullen över en krubba. Över luckan låg en skinntröja, och drängen försökte ta bort den, men när det inte lyckades, svor han, varvid han erhöll en örfil, som var så kraftig, att han tumlade omkull.
Tomtar
Det är sexti år sen eller mera. Då bodde en gammal fru med en son och en dotter i en stuga vid Häljersröd. Sonen hade studerat till präst men blivit sjuklig. En skärtorsdag på kvällen small det två eller tre skott i närheten av stu- gan och det blev kungjort i kyrkan, att de fick inte föra nå- got väsen hos herrskapet Ohlander. Men sedan blev det sådant buller i stugan mest var natt. Det böstade på fönsterna och un- der golvet var kväll närapå. Prosten Andersson var där och länsman var där. De hörde bullret. Nils i Konungsberg var där. Han satt och höll käppen i handen. Det knackade i väggen, så käppen hoppade i handen på honom. Så var det en dräng, som tjänte på stället intill det jag tjänte på i Häljersröd. Där blev det ock sådant buller; det smattra i varenda vrå på kvällen. Till slut sa en av drängarna: / "Har I lagt något i vägen för tomtar och nissar? Det får I se efter!" Ja, de hade tagit skrapgödsel i vedskjulet och lagt mittför köksfönstret. "Tag bort den och gör rent där!" sa drängen. Det gjorde de, och efter det blev det tyst. (Månne inte samme dräng hade arrangerat spökeriet? C.M. B-d) Leonard Hallberg – han var speleman – var sådan, så han kunde se mer än andra. Han talte om, att en gång fick han se att ut- för Hallelia kom ett ekipage med två stora hundar och ett åkeverk och någon satt i, det svängde av uppåt Häljerseröd.
Tomtar
Vid Tegelbryggan mitt emot på fastlandet var under sillfisket på 1700-talet trankokeri. Där bodde då mycket folk. En av dem höll sig med nisse, som gjorde ofog för grannarna. En bonde såg honom ofta och föresatte sig att han skulle ge honom ett knippe stryk. Han slog honom i huvet med en sta- ver (stör! Det kändes som om han hade slagit på en sten. Det skallrade i händerna på bonden. Nissen sprang utmed stranden och ropade: "Staverstrek, staverstrek!"
Tomtar
Fru Nöring på Hjälmvik i Stala hade en tupp och när han blev tre år, så värpte han ett ägg och ur det kom det ut en nisse. Jämt såg folk nissen, hur han gick och stökade. En piga skulle sitta om nat- ten och passa grytorna, när de kokade lak. Hon höll gång på gång på att somna, men nissen kom och knuffade henne och var så elak vid hen- ne. Till slut sprang hon därifrån och sa, att nissen får skötat. Hon klagade för frun, som sa: "Tig du still!" Fru Nöring var så snål, så hon plockade saltkornen ur makrillen på ett fat.
Tomtar
Vid Kärreberg hade de nisse. En kväll såg min far en liten pojk. "Var ska du hän, pojk?" sa min far. "Vänta får jag tala ve dej!" Pojken sprang neråt ån. Där försvann han och gömde sej. Då förstod far att det var en nisse.
Tomtar
Greger Olsson i Häggvall (1760-talet) hade nisse. Några pojkar kom in i hans fähus. Då satt nissen på fähusdörren och dinglade med benen och sjöng: "Duli duduli, dulidudali." En som hette Anders Hans- son tog honom i ena benet och slängde honom i golvet - då såg det ut som om det bara var en trasa. Genast kom Greger och körde bort poj- karna och sa, att nissen hade varit hos honom och skvallrat. När Greger var död, satt liksom en hare på hans grav och torkade sina ögon med tassarna. Det var hans nisse. En dräng i Kråkedal, som hette Jean, sköt på haren. Då hoppade han över muren och sprang till Häggvall. En skomakare var hos Greger och gjorde skor. En kväll när de skul- le lägga sig, lade sig skomakaren där Greger brukade ligga. Han ha- de en läst i handen. På natten kom någon och sa till skomakaren:" / "Kom, Spetta har kalvat!" Det var nissen, som trodde att det var Greger, som låg där. Men skomakaren slog till honom med lästen, så nissen for iväg ut. Greger sprang efter nissen och ropade, att det inte var han, som slagit honom. Sedan gick skomakaren ut i fähuset och och tittade. Då hade nissen skött om både kon och kalven. En piga ville ha reda på, om Greger hade nisse. Hon satte sig och pinka i fähuset, men hon fick en örfil av nissen för det. Anders Jonsson i Gunneby hade nisse. Andreas Jakobsson i Habborsby träffade nissen på Gunneby Hoga. "Har du nu varit och stulit igen, din usling!" sa han. Men strax fick han en örfil, så han blev liggande till långt in på nästa dag.
Tomtar
Olle Persson i Uleby och en bonde i övra Fjällebo hade en kult ( skuta) ihop. En gång i en västanstorm slet sej båten, när den låg vid Hästudden. Båda hade nissar och de voro nere för att se till bå- ten. De kunde inte hindra att den slet sig, men en ställde sig i fö- ren för att hålla utkik och vara lots och den andre ställde sig vid rodret. De förde båten oskadd över till Inland och satte den på grund vid Jordhammars lera, ett långt grund. Sen larvade de hem över Orust och underrättade sina husbönder, var båten stod.
Tomtar
En torpare i Burås, Långelanda, Orust, som var så fattig, gick och sa för sej själv: "Det skulle allt ha varit bra att ha en nisse till hjälp, så en slapp att sköta så mycket och ändå vara så fattig." Så var han ute en dag och repade ljung till bränsle. Då kom där en liten grå stackare fram till honom och ville ha tjänst. "Nej, Gud bevare mej väl ifrån allt ont," men då gick nissen därifrån och vråla och grät. Två bönder i Tegneby satt och söp. Då tyckte de, att om de hade haft en nisse till att arbeta för sej, så kunde de inte behöva slita så mycket utan kunde ta sej ett rus of- tare. Men de tyckte det kunde vara nog om de hade en ihop. Om kvällen när de var komna hem, kom där en och ban- kade på hos den ene bonden. "Är bonden hemma?" - "Vem är det då?" - "Jo, det är en av de små grå." - "Nej, säg till honom, / att jag vill visst inte ha honom till dräng!" - Då sa nissen: "Det var illa gjort, för jag har varit hos den högste och frå- gat, om jag fick ta tjänst hos dig, och nu har du narrat mej så styggt." Så gick han bort och storgrät. En gumma hade en son, som studerade till präst. Stod sig rätt bra, för hon hade en nisse. Men sonen ville inte tåla, att hon hade med sånt folk att göra. Ville ha bort nissen, men nissen ville inte.. "Varför ska du ha gröt och mjölk på julafton?" - "Jo, det ska jag ha med mej på domens dag till bevis på att jag har varit i hennes tjänst (och då skulle hon bli fördömd)". Till sist läste prästen över ho- nom, så han måtte gå. "Då ska jag dra ifrån gården så mycket som jag har dragit dit." Prästen kunde inte hindra att modern blev fattig.
Tomtar
Denna sägen citeras i "Folksägen och folkdiktning" 1926, sid: 51. En gubbe i Mollered i Stala socken (egentligen Molleröd!) hade en liten tös, och en kväll kom tösen in och sa: "där dansar tre små pickelhättepojkar kring pappas apel." - "Du kunde då hålla käften på dej!" sa gubben. "Ett gran' efter (efteråt) ble tösa så syge, så de trudde hu hade dött, å de måtte stöbe bly o- ver huvet på' ner." Att bli till åtlöje tål nissen inte heller. Karl i Budalen (i Stenkyrka sn på Tjörn) stod på logen och tröskade. Då kom en liten nisse med en skäppa korn på ryg- gen. Och han pustade så tungt, när han släppte ner kornet ( säcken med kornet i, skall det väl vara. C. M. B:d) innanför log- dörren. Då skrattade Karl.