Transkriberad uppteckning

I gamla tider fanns det tomtenissar här på Tveten och hos grannen på Torgersbo. De stjäl furage från varandra, den på Tveten tog på Torgersbo och tvärtom. De möttes ute på gärdet med några strån från varandras gårdar, och de blev osams och slogs, så det rök, men om måran plocka de upp allt, så det syntes inte, var de varit. På Boråsgården var de så i bet för tomtenissen. De hade kört hem en stenhäll från berget, där han hade sitt bo, och han flytta efter och blev så besvärlig. En barrkvist låg ute på berget och hoppa, fast det var alldeles stillt. En gammal gumma ville veta råd till det, och hon tog kvisten och stoppa in i bakugnen. Men hon hade inte förr kastat in kvisten i ugnen, så hoppa alla bakedoningarna ut på golvet. T.o.m. i lagården var nissen och ryckte undan pallarna, när de mjölka, så de fallt. En av sönerna hade varit på Näsing och skratta, för han trodde inte, att nissen hade kommit till Boråsgården. Om kvällen gick han till stallen och gav hästarna. Han hade ingen lykta och / såg inget. Men då han gått ut och stängt dörren efter sej, knacka han tre gånger på dörren. Då knacka det tre gånger från insidan. Han kom in alldeles vettskrämd. Till sist tog de väck ett fönster och sköt genom hela lagårn ut genom dörren. Det skulle ha hulpit, så nissen blev borta. Mamma tala om, att det var en tomtenisse, som hette Junker. Han var snäll och sikta mjölet till bakning, och det blev drygt mjöl. Hon som hade tomtenissen tyckte, att han inte skulle gå så dåligt klädd, utan hon sydde nya kläder och la till 'en. Han tog dem på och sa: "Junker är granner, han sig neddammer, han siktar aldrig mer."