Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Till midsommar strödde de löv på golvet, asplöv skulle det vara, det var finare.
Midsommar.
Midsommarafton skulle man ju ut och roa sig så gott man kunde. Ungdo- men gick ihop och dansade på logar och var man kunde. Och så har det ju va- rit gammal sed att tända eldar i bergen här och var. För en sexti år sen kunde man räkna till bortåt tretti eldar, kanske båda kvällarna. Men numera är det nästan slut med den seden. Nu är det bara om påska, man eldar i bergen, med det blir nog snart slut, det också.
Midsommar
I min hemsocken brukade man ha en majstång med fyra segelbåtar up- pe i toppen. De sutto på varsin arm av ett kors, som gick runt, när det blåste. Majstången stod i hålet av en gammal kvarnsten. I närheten av majstången hade man en lövsal, som de gamla sade vara ett minne från den tid man hade offersalar.
Midsommar
Här brukade man klä majstång och gör så än. Så har man gjort i långa tider. Man använde samma maj- stång år från år, oftast en gammal mast ty här är ont om skog. Det skulle inte vara något bestämt trädslag. Majstången var en stång med tvärarm och en krans i var ände av den. Den kläddes med prästkragar och björklöv. Pojkarna samlade björk- ris och klädde med och flickorna gick efter med ett nystan och band allteftersom riset kom på sin plats. Sedan restes majstången. Man grävde en grop för änden och så restes den med taljor eller tåg, som fästes uppe vid korset. Efter midsommar fick majstången stå 3-4 veckor. Sedan togs den ner och man lämnade den tillbaka till den man / lånat stången av. "Så länge de finns ungdom så finns de majstång." Det är inte omöjligt att majstångsresandet mött motstånd från prästerskapet på grund av det myckna supandet. "I Marstrand hade vi majstång De va på Koön." Den var likadan till utseendet som den nuförtiden. Majträd känner man ej till. Vid midsommar lövade man allmänt. Det var därför att det var högsommar. Man brukar bara ha en majstång i socknen och man reste den för att ung- domen samlas. Majstång har funnits på Pilanda Sand, i Rösmut, i Bernhards hage i Pilanda, i Linneviken, i Stavsund och nu på de senare åren vid Skogsborgs dansbana. (L.U.F. 46)
Midsommar
Vid Sellätered nära Svinesund restes för omkring 40 år sedan den enda majstång G. någonsin sett. Han var då 7 år gammal. Man började med att binda en krans av mjölbärsris. Denna skulle vara så stor, att en fullväxt karl kunde stå i den. Därefter kläddes en mycket lång stång, som var försedd med ett kors, med granris och annat grönt. - Det största intresset samlade sig kring en gubbe, som skulle sitta i toppen. De äldre skojade med barnen om gubben och retade dem. Den var mycket i fantasien på barnen. Man sade dem, att han skulle komma och sätta sig på stången själv. - Slutligen skulle de få gå och se gubben, som satt upp- stoppad och påklädd i ladan. Den var stor som en fullväxt karl, uppstoppad med halm och trasor samt iklädd mans- kläder. G. vet ej att gubben skulle ha annan betydelse än den, att han skulle vålla skratt och stoj. Innan stången restes hängdes mjölonriskransen på korsarmarna och / figuren placerades inuti kransen. Just i korsmitten surrades och spikades den fast med armarna utsträckta - om han höll benen isär vet G. inte. Stången restes som sagt vid ett mindre jordbruk på en backe nära havet. Det gick långsamt, och man fick taga lite i sänder ty stången var mycket tung. Sedan hölls man kring stången, som kallades majstång, och dansade hela natten. G-ns intryck av gubben i stången var bara, att han såg hemsk ut. Han bar ett slags mask. G. vet ej om han skulle föreställa att vara gammal eller ung, om han hade skäggväxt eller dylikt. Mastången på Selläteröd nära Svinesund.
Midsommar
På midsommarvaka på Orust brände man alltid stora eldar. Precis som påskeldar här på St. Kornö. Man hade stora käppar med fotogenssuddar och stod och viftade med. Ju högre vakorna låg, ju högtidligare var det.
Midsommar
Majstänger fanns inte på Tjörn förrän på 70-80-talen. Midsommarskvast har plockats på midsommarafton. Midsommarseldar är ett mycket gammalt bruk på Tjörn, an- tagligen sen heden tid. Kallas midsommarsvager. Man använder (använ- de) tjärtunnor eller i brist därpå halm e. d. Bruket att skjuta vid elden är ganska nytt, det har antagligen fått efterträda mera pri- mitiva sätt att åstadkomma buller. Att rulla sig i gräsets dagg midsommarafton med- förde hälsa. Att bada midsommardag medförde hälsa hela året. När bryggjästen tagit slut, breddes en handduk ut på marken midsommarnatten, den dagg, som då samlades, vreds ur hand- duken om morgonen och användes som jäsning i brödet. Kunde man be- vara denna dagg för framtida behov, var det utmärkt.
Midsommar.
1. På Ellesbo brukade man ha majstång. Det var ett kors med kransar. Stången kläddes med blommor och grönt. Lite var fick hjälpa till med det arbetet. Överst i toppen satte man en flagga. - Sedan var det dans kring majstången. Det var alltid en fiolspeleman med. 2. Berättaren hade hört, att de förr brukade plocka blommor midsommaraftonen eller midsommarnatten, men visste inget närmare härom.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet och Midsommar.
Pingst. Inga särskilda förberedelser gjordes i Uddevalla för Pingstfirandet, ej heller hade Pingstveckan här någon särskild benämning. Man tog in löv och vilda blommor, som man satte i vatten. Såväl lövet som blommorna hämtades vanligen i backarne runt stad- en. Någon särskild benämning på detta prydande av hemmen kände herr Krok ej till. Ingen klädsel av sängarne med löv eller blommor på Pingstdagens morgon förekom i Uddevalla, ej heller fingo barnen denna morgon några gotter. Seden att barnen på Pingstdagens morgon gåvo föräld- rarne en krans av vilda blommor fanns ej i Uddevalla. Inga särskilda förberedelser gjordes i Uddevalla för maten under Pingsthelgen, ej heller förekom några särskilda maträtter. / Pingstdagens gudstjänst var i allmänhet mycket livligt besökt, men någon klädsel av kyrkan med grönt och blommor förekom ej. Några längre utfärder från staden gjorde uddevallabor- na ej under Pingsten. Man hade ju landet så att säga inne i staden. Att uddevallaborna togo sig en promenad under Pingsten, som sträckte sig utan- för stadens tullar, kunde väl hända, men något, som man kan kalla för ut- flykt förekom ej här. Några stänger, prydda med blommor och grönt, förekom ej i Uddevalla. I detta sammanhang vill jag emellertid omtala en annan dag, då framför allt ungdomen gav sig iväg ut från stadens hank och stör, och det var 1 Maj. Skolorna voro denna dag stängda. Utrustade med smörgåsar och mjölk på en butelj drogo ungdomarne ut ur staden för att "maja", som det hette. Man strövade ikring i stadens omgivningar, och om det var möjligt, så skulle man ha det första, kalla badet för året denna dag. Några särskilda fester eller gillen höllos ej under Pingsten i Uddevalla. Att under Pingsten kläda ut en flicka till brud före- kom ej i Uddevalla. / Några utfärder till någon källa under Pingsten före- kom ej heller i Uddevalla. Trefaldighet. Trefaldighetssöndagen hade ingen särskild benämning i Uddevalla, och denna dags togs här precis som en vanlig söndag. Midsommar. Midsommar hade ingen särskild benämning i Uddevalla. Inga särskilda rätter tillreddes heller för denna dag. Någon särskild lövmarknad fanns ej i staden vid Midsommar. Det gröna, som man behövde, hämtade man själv utanför stadens tullar. Inga björkar sattes upp utanför porten och ej heller la- de man gröna kvistar framför trappan. Inga lövkojor eller lövsalar funnos inne på gårdarne i Uddevalla. Man tog emellertid in björkkvistar, som dels placerades i vatten, och dels utplanterades litet över allt i rummen, såsom på kakel- ugnar, bakom tavlor etc. Vilda blommor togos in och sattes i vatten. Man sade, att man "lövade" rummen. Även kyrkan pryddes med blommor och grönt till mid- sommar, men herr Krok kunde ej ge någon detaljerad beskrivning på huru detta gjordes. / Det, som i frågelistan står berättat om "lövgubbar" i Uddevalla, förvånade på det högsta herr Krok. Han påstod med bestämdhet, att något sådant aldrig förekommit i Uddevalla. Att kläda ut någon flicka till "midsommarbrud" har ej förekommit i Uddevalla. "Majstång" fanns däremot i Uddevalla. Den kunde vara av vilket träslag som hälst. Det var en rak, enkel spira med en tvärslå upptill. Staden hade en allmän majstång, vilken årligen restes vid Kampenhov. Inga privata majstänger på gårdarne förekommo. Majstången var prydd med kransar och girlanger av löv och vilda blommor. Man kanske tiggde sig till majstången av någon, som var ägare av en lämplig spira eller också hämtade man den liksom björklövet och de vilda blommorna i stadens närmaste omgivningar. Det var huvudsaklig- en ungdomen, som klädde och reste majstången, vilket plägade ske på midsom- mar dagens förmiddag. Några särskilda ceremonier förekommo ej vid stångens resande, ej heller förekom musik eller något skjutande. Inga flaggor, band eller pappersprydnader förekommo å majstången. Det torde nu vara c:a 30 år sedan den sista majstången restes vid Kampenhov. / Någon särskild benämning på midsommarnattens festlig- heter hade man ej i Uddevalla. Man talte om "midsommardansen" och om "mid- sommarvakan". Inga särskilda utfärder företogos av uddevallaborna under midsommar. Man höll sig hemma, och de, som ville dansa, gingo till majstången. Inga andra fester förekommo än dansen kring majstången. Här gick det emellertid livligt till från tidigt på kvällen till långt fram på morgonen nästa dag. Hög och låg möttes denna dag kring majstången, och de, som icke dansade, sågo på. Gummor med kistor fulla av hembakat små- bröd, pepparkakor, bullar och hemkokta karameller hade infunnity sig och gjorde goda affärer. Blev man hungrig och törstig, så var det bara att gå ner i staden till något kafé och där stilla hungern och törsten, varefter man kunde återta dansen med friska tag. Spelmännen trakterade för det mesta fiol. Möjligt är, säger herr Krok, att även dragspel förekommit. Mest dan- sade man polska, men även schottis och hambo samt ringlekar. Något regemente fanns icke vid denna tid förlagt till Uddevalla.
Bönder och tjänstefolk.
På 1860-talet hade drängarna på Orust inte mer än 30 kronor om året kontant och 5 kronor i städja. Mellan den 24 oktober och 1 november hade de frivecka. De lejde ungefär vid midsommar eller allra senast i augusti. Hade de tagit emot städja, så var de tvungna att komma; det var detsam- ma som att de skrivit under ett kontrakt. De "aggedera" om villkoren. Det var vanligt att en dräng fick sätta en sättung potatis på husbondens åker - det är en halvskäppa. Han fick sköta dem på samma gång som bondens. Han fick sälja dem till vem han vill; jag köpte många gånger potatis av drängar. En kostym arbetskläder av verken skulle drängen ha vart år - det var ylle till väft och linne till varp. Så fick han ett par stövlar med hela skaft och ett par krökestövlar. Och / så skulle han ha ett par kalsonger och två skjortor och två par ullstrumpor. Inte någon huvudbonad; den fick de själva bestå. Inga fridagar - de fick de be sej lov. Min hustru hade plats på Gäddevik, innan vi gifte oss 1878. Hon hade 30 kronor kontant om året där, och det var det mes- ta någon piga hade i socknen. Så hade hon två par käng- or och två par strumpor och några alnar linväv till särker, "småklär" som de sa. Jag hörde inte jätt att de skulle få någ- ra skor halvsulade; det fick de kosta själva. Det mesta jag hörde var lagårdspigan på herrgårn, Sand- vik. Hon hade 50 kronor om året omkr. 1880. Hon hade knap- past några småpersedlar, när hon hade så pass betalt. 1868 när jag exercerade lejde de en stalldräng på herrgårn för 50 kronor om året; då fick han inga persedlar. Jag tror det var slut omkr. 1880 det där att de skulle ha persedlar.
Med anledning av eder utsatta pristävlan i Handels...
Med anledning av eder utsatta pristävlan i Handelstidningens Veckoblad vill jag underrätta om några fornminnesplatser i Klövedals socken på Tjörn Bohuslän. På gården Pilandas ägor ligger sk Dommarringar omkring ett 20 tals stenar resta. Längre Norr över på gården Basteröds ägor hällristningar ett 10 tal båtar. Vid Kyrkesunds fiskläge där det säges att Sankt Olof en gång i tiden skulle segla igenom där och skar itu Bergen så att den smala segelleden som nu finnes uppstod, och då restes upp stenar på berget ovanför vilka benämnes Sankt Olofs valar, och nedan för berget ligger en dal vilken i urminnes tider har varit plats för sk Majstång och vid Sankt Olofs valar Påskeldar och Midsommarseldar. På ett berg i Viks Ödegärde ägor finnes en stor stenrös vilket säges skall vara en gravkammare under vilket benämnes Backe rös, längre ut på samma gårds ägor finnes en liknande vilken benämnes Viks rös. På Långekärs ägor finnes och en liknande vilken benämnes Gröt rös. På gården Böö ägor finnes ett stort / hål i sk Buråsberget vilket benämnes Burås Kyrka säges gå ovanligt långt in i berget uppe på bergets topp har också alltid varit plats för eldar om Midsommar och Påsk. På gården Vik finnes ett litet vattentjärn som ligger vid foten av ett berg med stora stenblock omkring varom det säges att en man en gång i tiden skulle mäta eller loda djupet och då ropades det från djupet (mäter du mina väggar mäter jag ditt tak) det tjärnet säges vara bottenlöst. Långekärr Hoga den 10/3 1922 John Jansson
(årsgång) Midsommar.
Om midsommarkvällen var töserna ute och plockade blommor, för di skulle ha och lägga under huvudkudden och sova på till morgonen. En skulle gå så att ingen såg en. Så skul- le en plocka sju slags blommor på sju oli- ka ägares marker. Di band ihop till en kvast En fick inte tala vid någon eller skratta. När en hade somnat, så skulle en dröm- ma om sin tillkommande, om en skulle få någon. Drömde en ingenting, så blev en inte gift det året.
Midsommar: majstång
I Kungsviga har di varje år majstång. På den förekommer fyra riggade bådar, upphängda i snören, å di går runt för vinden. Ole Mattsons har ornat med dom bådarna sen ungdomens år, han ä åtti nu. Men i år (1947) "tar ja mej inte å de", hade han sagt. I stället reggades bådarna av min pojk Lennart - han ä 37 år nu å bor annars i Göteborg - å nåra pojkar te. Mer än på annra plasser har di hatt sin upptåg här i Kungsviga ve messomar. Från stora delar å Orust kom di hit, liksom frå Dragsmark å Bokenäs - å så alla sommargäster- na. I år hade di gjort en massa fuffens, flyttat bisamhällen å grindar, å flyttat hästar in i klöveråkrarna på olika gårdar. En del hade röjt se(j) själva genom att de blitt illa bistungna. Lik- nande fuffens har di hatt för se i alla tider. Han som di flyttat bikuberna för sa, att han skulle stämma pojkarna te tinget, men ja ved ente hur de blir.