Transkriberad uppteckning

Här brukade man klä majstång och gör så än. Så har man gjort i långa tider. Man använde samma maj- stång år från år, oftast en gammal mast ty här är ont om skog. Det skulle inte vara något bestämt trädslag. Majstången var en stång med tvärarm och en krans i var ände av den. Den kläddes med prästkragar och björklöv. Pojkarna samlade björk- ris och klädde med och flickorna gick efter med ett nystan och band allteftersom riset kom på sin plats. Sedan restes majstången. Man grävde en grop för änden och så restes den med taljor eller tåg, som fästes uppe vid korset. Efter midsommar fick majstången stå 3-4 veckor. Sedan togs den ner och man lämnade den tillbaka till den man / lånat stången av. "Så länge de finns ungdom så finns de majstång." Det är inte omöjligt att majstångsresandet mött motstånd från prästerskapet på grund av det myckna supandet. "I Marstrand hade vi majstång De va på Koön." Den var likadan till utseendet som den nuförtiden. Majträd känner man ej till. Vid midsommar lövade man allmänt. Det var därför att det var högsommar. Man brukar bara ha en majstång i socknen och man reste den för att ung- domen samlas. Majstång har funnits på Pilanda Sand, i Rösmut, i Bernhards hage i Pilanda, i Linneviken, i Stavsund och nu på de senare åren vid Skogsborgs dansbana. (L.U.F. 46)