Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Skrock och vidskepelse
Så skulle di baka ett kors utå vörtebrö, som skulle ligga på bordet hela jula, å de skulle di gömma sedan te våren te första gången di to ut krok å oxa; å då skulle alla, djur å mänsker, äta utå'et. Å de har ja vatt mä om. De va så hårt, så en fick bösta sönner'et mä mortlastöten.
Vädermärken
Det där med skatorna har jag lagt märke till, ända sedan jag först hörde gumman tala om det. Det stämmer, men bara för närmaste tiden. Ett gammalt, känt märke är, att när löven sitter kvar länge i topparna på träden, så blir det mycket snö. Släpper de först i topparna, blir det ingen sträng vinter. Jag tror likväl inte, att vintern blir särdeles kall, men säkert blir det ombytligt med mycken nederbörd, mest snö. Jag skulle tro, att största delen av snön smälter före jul, men inte alltsammans. Första snön hann inte smälta, förrän den andra kom, och det betyder, att marken inte blir riktigt bar någon gång före våren. Fryser det på första snön, så fryser det på alla snöfall. Efter jul väntar jag en rätt hård vinter, men inte så hård som 1939-1940 och 1940-1941. Den blir inte så långvarig heller. Men vi har att vänta gott om snö hela eftervintern, och därmed följer naturligtvis ett ordentligt vårflöde. Varför? Jo, "om sjön lägger sig tom, går han mätt upp". Så säger ett gammalt ordspråk, och det brukar stämma.
Skrock och vidskepelse
Å utå ölet skulle di hälla i e kruka å ställa unner bordet, å de skulle stå hela jula. Å sen skulle di ge krittera utå de. Å så to di mä sej e flaska brännvin te julotta, å de brännvinet skulle di gömma sen å ge krittera. Si, då skulle di få bra hill mä djura.
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Häxeri och kloka
Förr om jula så kunne di dricka glögg, så de brann blå låga i halsen på dom. De va en dräng, som lå fuller på golve, å de slo opp e ällslåga ur mun på'n. Men då va de e kärng, som gick sta å släckte't på de sättet, att ho pinka i mun på'n, annars trodde di, att han hadde dött utå't. Men pinken den va nog bättre te släcka mä än vatten, för' den va ju bemängd mä salt.
Axel Wistrand
Slåtterdans på loge. Hundgård på Sturefors. Grevinnan och herrgårdsungdomarna red ofta. AW gick i Vists skola; han stod på skolgården och bevittnade åskväder. Blixten slog ner i lada. Lärarinnan, som var klockare, ringde i kyrkklockorna. Slakt till jul. Drängar och pigor gav varandra julklappar i smyg och dunkade på dörren. Staffanssång på annandagjul; ljus, kaffe, glögg. Gå från hus till hus. AW:s ålder och hälsa. Hjälpdagsverke och dagsverke vid Sturefors. Oxar. Idissling. Uppföra gärdsgårdar; skaffa grenar, sveda granvidjor. Stättor.
Skrock och vidskepelse
Ja tjänte hos en bonne, de va i Kvarnkärr här oppe i Tjällmo, å di hadde så mycke tocke där för sej. Di stöpte ljus förr i tin te jul. Å då gjorde di tocka där grenljus, å de ena ljuset de skulle brinna om julnatta, å sen skulle di släcka de å tänna de nästa. Men de tredje ljuset de skulle en inte röra. Bonnen sa te mej: »De där ljuset, de ska du gömma». — »Varför de», sa ja. »Joo, i vår, när du plöjer, så ska du smörja oxemanka mä de, så får di allri ont i manka».
Adolf Andersson
AP:s hemman. Areal. Gårdar i byn. Dikning. Stenborttagning. Köp och försäljning av gården. AP är invalidiserad pga utsliten höft. Missväxt på mossar; ej fullföljt dräneringsarbete. Kostnader för täckdikning och husrenovering. Färre invånare i Målbäck nu. God bysämja. Gå i sällskap till fest i Mormorsgruvan. Pga invalidisering måste AP ibland åka bil; tycker inte om buss. Släkt- och grannkalas med mycket mat. Gubbarna söp mycket till jul. Hugga ved och köra till Linköping; ersättning. Brännvinspris. Dagsverkslön. Rå. Knackningar på ruta. Vålnader. En skärkista fräste på kvällarna.
Vädermärken
Om vi skulle summera ihop alla märken som jag rättar mig efter, så skulle det ta en stund. Ju fler märken som säger ett och detsamma, dess säkrare bör det ju vara. På tal om skördeutsikterna är det ett gammalt talesätt, att regn i januari bådar dåligt foderår. Vi har inte haft en enda lenvädersdag sedan nyåret, och om inte det bevisar, att vi får en god skörd, så motsäger det heller inte vad vi har sagt. Men så egendomligt det är att inte skogen vill rensa sig! Ända sen julen har snön legat kvar på träden, men skogen rensade sig inte ens den där förskräckliga stormdagen. En sådan envishet betyder stadigt väder. Det får vi nog ännu några dagar framåt, men att vi får skogsrensning allra senast om fjorton dar tror jag säkert.
Bergtagna
De va e flicka frå Svartebo å ho gick vall i skogen. Å ho vart tagen utå rövare. Di bodde i berget å hadde'na i sju år. Men sen på sjunde året så skulle ho få gå ut ve julen, för ho hadde vatt så trogen. Men ho fick lova te komma tebaks igen. Å ho hitta hem te byn förståss, å när ho gick tebaks, så fick ho en kappe ärter te vägleda dom mä. Å på julafton, när di skulle spisa kvällsmat, rövara, så fick di påhälsning utå folket.
Alfred Gustavsson
A.G. berättar om sin ungdom, cigarrmakeri i Stockholm, återkomst t. fädernegården, arbeten (kolning, sågning m.m.). Forts. om brännvinet vid högtiderna, julfirande. /Bra./ Forts. om kyrkans läge, ödekyrkan; nöjen och dans, arbetsförhållanden vid gården förr i tiden m.m., 70-årsdagen; högtidernas firande med brännvin. Fortsätter att berätta om sina sysselsättningar, jakt, krokeks odekyrka, kyrkans brand, den nya kyrkans läge. /Bra./ Forts. om julfirande (julottan, kappkörning), belysning, julens avslutning, midsommar, födelsedagar, fotboll; cigarrmakeri (cigarrsorter och arbetsmetoder; snus). /Bra./ Forts. om cigarrmakeri. A.G. berättar om höskörd (slåtter, höets bärgning, hässning, inkörning), lin, sädesslag, skörd (mejning, sädens uppsättning, inkörning), tröskning. /Bra./ Forts. om inkörning av säden, tröskning (m. tröskverk, slagtröskning, slagans delar). /Bra./ Forts. om slagtrösning; kolning (anskaffning av kolveden). Forts. om kolning. /Utmärkt./ Forts. om kolning; A.G. upplever under jakt något egendomligt; hans fader väcks vid kolning, hål på milan, ett stort fruntimmer står och krattar. /Bra./ Forts. på berättelsen om hur fadern väcktes vid milan; jakt. /Utmärkt./ Forts. om jakt, varg, jakt med vargnät, den sista vargen i trakten, avslutning. /Bra./
Troll och jättar
Ja, i Gränna körka, där har di en kalk, som ä tagen från ett berg. De va en dräng ifrå Vretaholm, som va ute å körde timmer en vinter. Å när han körde, så hörde han en gång, att de sa: »Hu, de ä så kållt!» — »Fryser du», sa drängen, han va inte buskablyger han. »Du ska få låna mina vanta». Å han kasta ifrå sej vanta. Sen om julen så tyckte han, att han skulle si ätter, va de va för nåt i berget. Å då kom di ut å bjö'en dricka ur en kalk. Men han to å kasta't bakom sej över hästlända, så skinnet de vart svett där. Å sen så re han iväg i sporrstreck, å trolla ätter. Å då hörde han, hur di ropte på Enfotingen. Han skulle la vara värst te löpa, han. Men så va de en röst, som skrek: »Vanta, vanta, vantavän! Ri inte vägen den håle, utan åckern den kråle!»* Å då re han över åckern, å där kunne inte trolla följa ätter, för si den va körsärjader. Å så kom han fram te körka, å då börjte klockera å ringa, å då hadde inte trolla nån makt länger. Å den kalken, som han hadde mä sej, den finns i Gränna körka än ida.