Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
Här troddes det att finnarna var trollkunniga och att de kunde mer än andra. Så snart det var fråga om en "finngôbbe" el "finnkäring" så kunde en inte vara säker för trolldom. En del kunde mera å en del mindre. Varje finne var något trollkunnig, men var- je trollkunnig person kallades inte finne, för det fanns andra som fick lära av finnarna. Om en kän- de på sig att någon trollade på en, så skulle en ta av sig ett plagg. Då gick det inte för den som trollade. Med trolldom togs mjölken från andra. "Trolla" fick de lära av den onde. Men det fanns en bok som heter ”svartkônstbok”. I den kunde en få lära. Sådana böcker har allt funnits här i socknen.
"Man kunde så höstråg även vid midsommartid"
I en uppteckning från Högsjö i Ångermanland berättar EJ Dahlberg år 1961 om höstsådd och tröskning.
"Gemensamt namn för alla vårarbeten på åkern var våranna"
I en uppteckning från Anundsjö i Ångermanland berättar Olov Olsson (född 1879) och Jonas Forsberg (född 1868) om vårsådden. Uppteckningen gjordes år 1936 av Asta Hammarberg.
Surströmming i ugn från Härnösand
Beredning En långsmal bleckplåtsform smörjes väl med bara smör samt beströs med skorpsmulor. Surströmmingen tages derekt ur kaggen, en och en i sänder, utan någon behandling, ställes med buken ner och ryggen upp, tätt intill varandra, hela bottnen full. Därefter lägges ett tät lager av holländsk vit lök eller stor sk Charlottenlök (röd) skivad i riktigt tjocka skivor, därefter strös ett tunt lager skorpsmulor samt ganska mycket vitpeppar (krossad) sedan några klickar smör – ju mer dess bättre. Så ställdes ett varv surströmming på sätt som förut, därefter lökskivorna osv tills formen blev nära nog full då lades över det sista löklagret. Några matskedar smör i stora klickar och över detta ett ganska tjockt lager skorpmjöl. Insättes i god värme. Och gräddades tills allt var väl genomsmält och en vacker gulbrun färg överst angav att anrättningen var färdig. Upptecknaren av detta började grädda i vattenbad för att slippa, möjliga, obehag för ugnen, genom att strömmingen möjligen kokade över. Obs! Det var i så fall lättare att ta detta i vattnet, än att göra stekugnen ren. Smöret och skorpmjölet i förening med den lag som fastnat på varje strömming bildades tillsammans en simmig sås. Obs! Strömmingen i sig själv verkade lika mycket kokt som stekt. Mängd ungefär till 5-6 personer: en form på 1 liter men ofta blev det lite över som åts kall, till smörgås nästa mål. Obs. Nylagad serverades den med råskalad potatis. Recept från: kronolänsman Carl Arvid Östergren (född 1844) i Härnösand, Ångermanland Upptecknat: 1957 av Alma Nilsson (Uppsala 23491)