Transkriberad uppteckning
I en uppteckning från Högsjö i Ångermanland berättar EJ Dahlberg år 1961 om höstsådd och tröskning.
Fler sägner från Ångermanland
Se alla i Ångermanland »
Högsjö, Ångermanland
Gammal Wisa
2 När jag var ung då ville jag va grann med lintyg och slässing och orynkta ärmar Och strumporna färgadt med röd Kornsinelle och skorna med krusiga kanter en högburen mössa med band omkring kullen en randiger kjortel med sko omkring fållen och Solhilkan stärkt som man alltid plär ha 3 Och alltid var jag hurtig på båd åker och äng liksom i mina sysslor jag alltid hafver varit, händer och fötter de gingo på mig liksom de Lärkevingar farit Ottar och kvällar då spann jag på slända så fint Som ett silke så finer hvar ända och gossarna kom och såg deruppå 4 Wäfva och spinna det kunde jag väl och allt för min snällhet fick jag bondhustru blifva fast jag är född af det ringaste stånd och tjänt som gemener mans piga Men nu kan jag sjunga en visa för er alla ty nu har jag pigor och drängar att befalla och lyckig är den som så hittar på 5 Men nu är jag gammal och orkar ej mer ty ålderdom och bräcklighet har tagit mig om händer och verlden den trycker mig ### och mer ehvad jag mig viker eller vänder Det passar mig bättre i spislen att sitta och stundom i fönstret på väderleken titta tre korn uti pipan Det roar mig bäst Hade jag mig 24 guldskor 28 guldsöm blåser kallt kallt väder ifrån sjön. Då skulle jag rida mot den stridaste ström blå kallt kallt väder ifrån sjön Och härtingen han sadlar sin gångare hvit blåser Så rider han in på Hafsfruns gård blå Goddag sköna Hafsfrun hur mår hon idag blå Ja tackar ödmjukast jag mår vist ganska bra blå / Ja inte så att jag hvarken fager eller skön blå kallt Men jag har en tärna som är fagrare än jag blå Och eder vill jag gifva min gångare hvit blå Om jag eder fagra tärna kunde få sa blå Behåller kvar behållen kvar eder gångare hvit blå Min fagra tärna kommer i väl ändå få se blå kallt Hon kammade hennes guldhvitaste hår blå Och nu så skall du inför unga hertingen gå blå Hur skall jag kunna inför unga hertingen gå blå Jag hafver ej sett solen på femton långa år blå Hon kammade hennes guldhvitaste hår blå Och hängde en guldkanna på hvar sina arm blå Goddag kära hertigen hur mår han idag blå Så bjuder hon att dricka ur kannorna 2. blå Och inte så tager jag guldkannan ifrån dig blåser Förr än du säger mig din faders namn blåser Och konungen af England han är väl min far blå Och Hertigen af England han är väl min bror blåser Ja nu så tager jag Guldkannan ifrån dej bl Och nu dricker jag i min Herres Jesu namn blåser Och hade jag trott dig din fulaste skälm bl Så had jag längesedan huggit halsen utaf dej blåser
1925
Läs sägen →
Högsjö, Ångermanland
Gammal Wisa
Gammal Wisa Det gingo två flickor i rosande lund de plockade rosorna röda. Den ena hon var så innerligen glad Den andra var af sorgen bedröfvad Den rike hon talte till den fattiga så hwarför är du så bedröfvad hafvar du mistat Fader eller Mor eller hafver du mistat din ära Och inte har jag mistat Fader eller Mor Och Gud har bevara min ära Men jag sörjer mäst öfver fager ungersvänn som vi båda hålla så kära Ungersvännen stod ej så långt därifrån Han hörde hvad di Jungfruarna talte ### store Herre Gud som uti höjden bor O säg för mig hvilkendera jag skall taga. Ungersvännen gångar sig ur buskarna fram Han räcker den fattiga handen Du skall blifva min och jag skall blifva din Och vi skola lefva lyckliga tillsammans Ack ungersvänn Ack ungersvänn vad tager Du dej för som räcker den fattiga handen Och icke tager mig som rikedomar har Och tål din fattige få söka sin gelike Tager jag dej som rikedomar har och låter Den fattiga få vara Ja då får han sörja i i alla sina dar och fälla mång sorgerika tårar / Ack ljufliga ### när jag tänker på ehuru Min ### lefnad hafver varit och ### Jag till tala må i som allt sådant har erfarit I sam så måtte och granna vill gånga Och dagligen vänta att friaren skall komma Ty så gjorde jag närsam jag var ### Verserna är af Fru Sofia Dahlgren Ramsvik a d r A Åkerblom. född 21 juli 1832
1925
Läs sägen →